...så hade jag kunnat gå som vandrande lik utan att ens behöva klä ut mig. Så vanvettigt trött är jag efter den här helgen. Eller nej, nu koketterar jag lite, jag är rätt snygg ikväll eftersom jag sminkade mig förut och smink är världens största gudagåva, jag älskar smink. Men ändå. Jag KÄNNER mig som en levande död.
Igår så firade vi ju Barns dag med dunder och brak, i alla fall med badhusbesök och kladdkakebak och film och jag blev så trött så trött. Och idag så vaknade jag, gick upp, åt frukost och sen satte jag mig för att vila första gången nu. Däremellan har jag städat, städat och städat. Jag röjde ur vår fördömda och förbannade hallgarderob och slängde trasiga gummistövlar, omaka vantar och urväxta slitna jackor. Jag sorterade upp alla tusentals mössor och halsdukar och förbannade TJOCKTRÖJOR, vi har säkert 15 stickade tröjor i olika storlekar och utföranden hemma. Nu har vi en sorterad och fin garderob där i hallen och jag vet precis vilket barn som behöver vad inför vintern och sen så snabbtvättade jag fönster och jag blir trött bara av att SKRIVA allt det här. Ja men sen var det storstädning på vanligt sätt också med skurning av badrum och allt sånt. Ni fattar.
Mina ben värker. Min rygg gör ont. Och jag är så förbannat trött att jag precis började gråta när jag läste en krönika i en tidning om julen, för jag insåg att snart är den här. Jag är inte så känslomässigt stabil när jag är såhär trött. Eller någonsin.
Jag vet inte ens varför jag skriver det här. Är så ambivalent till bloggandet just nu. Som alla andra verkar det som. Hade jag varit som dem hade jag också hoppat på en sån där lista, eller bett er skriva rubriker så skriver jag inlägg till era rubriker. Men jag tänker att ingen skulle vilja sätta en rubrik till något jag skriver, fast varför skulle någon å andra sidan vilja läsa om att jag har städat idag?! Vet inte. Vet ingenting, jag är för trött.
En extra timme idag var inte uppskattat helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar