Vuxenpoäng, herregud.

Först tänkte jag blogga och skriva något om att det är så sorgligt att jag är så glad över att ha det städat, sorterat och ordnat, för vilken slags människa är man om sånt är viktigt i livet? Sen tänkte jag om och kom fram till detta:

Eh, jag har tre barn? Det ÄR sjukt skönt att ha ordning och koll och städat om det så bara räcker i en dag. Det underlättar vardagen jättemycket och gör att det blir mindre stress, skrik och bråk på morgonen när barnen ska iväg.

Jag är mer avslappnad, de är gladare, alla nöjda.

Det slår mig oftare och oftare hur människors principer eller uppfattningar om hur man ska vara eller vill vara kommer i vägen för att se vad som faktiskt är vettigt och bra för en.

Jag är väldigt väldigt nöjd med att alla skor står i rad, jackorna hänger rätt och jag vet var alla mössor finns. Det är en sån människa jag är.