Denna huvudvärk alltså.

Den dödar mig. Nästan. Jag får ibland såna här perioder då ingenting jag gör kan lätta på hjärnbandet (pun intended) och jag kommer alltid så långt att jag tänker att jag ska söka vård för det och då, innan jag hinner få en tid, släpper det. Lika bra det eftersom det tar ca 2 månader att få en tid på min vårdcentral. Heja Sverige osv.

Dessutom vet jag att det är kopplat till ryggen. Eftersom jag har så ont på höger ryggsida att jag inte kan springa längre, får ont hela tiden jag rör mig snabbare än en snigel och dessutom har ont när jag ska sova. Det behövs ju inte någon kärnfysiker för att lista ut varifrån huvudvärken kommer, om man säger så. Naprapat nästa. Sjukgymnast nästa. Jag ska bara få tid. Och råd.

Men nu till något HELT annat!

Klanen Schulman ändå? Nu ifrågasätter Calle Schulman och hans fru Anitha en sak som Margret Atladottir sa i en intervju, nämligen att på en sträcka av 200 meter ropade 5 olika män något till henne. Och Schulmans bara "neeej, du ljuuuger!". Varför? Nej, det kan ju bara inte stämma. Tycker de. Varför? Jag vet verkligen inte. För att de inte varit med om det?

Eller för att de är för fula för att någon ska ha ropat något efter dem. Nej, det var dumt. Men alltså, ändå. Det är väl knappast ovanligt att folk ropar saker efter tjejer på gatan? Det är väl, tyvärr, sjuhuhuukt vanligt? Jag är en tjock trebarnsmamma och får höra saker ideligen. Margret Atladottir är ung, het och halvkänd. Troligt att det är en överdrift med fem män?

Äh, jag känner att jag hamnat i träsket "bara man är tillräckligt snygg blir man minsann ropad efter", som i mellanstadiet när man VILLE att killarna i klassen skulle tafsa på en för att det betydde att man var åtråvärd. Det var inte dit jag ville. Min huvudvärk gör att jag inte kan formulera något bättre än det här:

Nej Schulmans, det är inte ovanligt.
Margit Atladottir äger.

Godnatt.