Nämen den här dan var ju kuken.

Tycker ni om att köra bil? Det gör INTE jag. Jag avskyr det. Så när jag körde till Norrköping i morse var det jobbigt i sig, men att köra hela vägen med solen rakt i ögonen så att jag inte såg varesig skyltar eller vägen? Vanvettigt hemskt. Jag var faktiskt rädd på riktigt eftersom jag tycker det är obehagligt med små okända vägar och med dålig sikt dessutom? Hemskt. Sen skulle jag navigera i Norrköping och de har spårvagnar där och allt var kaos och skit. Och sen på hemvägen hamnade jag bakom två timmerlastbilar och kunde inte köra om på hela tiden. Kul.

Tycker ni om att gå på jobbintervjuer? Det gör jag. Herregud, en 80-talist som får chansen att tala om sig själv i en timme eller så? Klart jag älskar det! Dagens intervju däremot, fy katten. En halvtimme med åtta frågor och sen var det tack och hej och jag gick därifrån utan att ha fått fram en enda bra grej med mig själv kändes det som. Jag som i vanliga fall känner mig som fisken i vattnet på intervjuer kände mig nu som en gädda på torra land. Inte blev det bättre av att jobbet dessutom lät ännu roligare när de beskrev det än vad jag tidigare trott. Yay.

Så efter den här dagen så tänkte jag att det skulle bli härligt att åka till stallet för en ridlektion. Jag tänkte att jag ju faktiskt älskar att rida och att ett pass på hästryggen skulle få mig piggare och gladare. Så tänkte jag.

Sen gick jag in i ridhuset med min fina lilla häst och han blev livrädd för en jacka som ramlade ner från hängaren, svängde runt och smällde till med en rejäl spark in i väggen. Och blev halt. Så jag fick snällt gå tillbaka med honom till stallet och sen sitta och titta på när de andra red.

Jo, jag vet. Jag är väldigt tacksam för att hans megaspark inte träffade mig i huvudet eller så. Jag hade tur. Jag känner ändå lite såhär just nu: