Julklappar, 2012 års edition.

Maken åkte iväg till Gustavsvik, äventyrsbadet om ni känner till det, imorse och köpte årskort till halva priset. Kö långt ut på parkeringen tydligen och halva Närke var där för att fynda.

Och det förstår jag. Årets julklapp ligger nu hemma hos oss och känns perfekt. Barnen älskar att åka till ett vanligt badhus, det stora äventyrsbadet älskar de liksom fem gånger mer. Minst. Vi också, men vi säger alltid nej till att åka dit för att det är så vanvettigt dyrt. Men nu, med årskort för halva priset, lär det bli det mesta helgnöjet under 2013.

Annars vet jag inte. Lite Roald Dahl-böcker till Noa, lite kläder, någon pyjamas och så...? Vad? Jag tror inte på att köpa saker bara för att, eller att överösa barnen med julklappar men det är ju våra julklappar de får, förutom några från de absolut närmsta. Annars är det vi som står för klapparna, de har ingen släkt som överöser dem med klappar eller så. Och jag vill att deras julklappar ska kännas genomtänkta, bli uppskattade och omtyckta men utan att vara onödiga. Samtidigt vill jag inte bara ge dem böcker och kläder för det är ju basvaror. Lika viktigt som mat och sovplats typ.

Våra barn leker inte med leksaker. Det försvårar saken. Egentligen skulle jag vilja ge dem en valp, har ni sett alla dessa klipp på youtube med barn som får en valp/kattunge och blir överlyckliga? Det vill jag ge mina barn. Den totala lyckan. Men vi ska ju inte ha en hund, så det faller ju bort.

Jag får köpa en ponny till dem helt enkelt. Jag ska bara vinna på lotto först.