Nu ska vi prata om Vita Huset/West Wing!

Självklart blir det här spoilers för de som inte sett klart serien, men eftersom jag såg sista avsnittet igår så bara måste jag ventilera. Ifall ni inte har sett serien/inte vill bli spoilade/tycker att det är TRÅKIGAST I VÄRLDEN att prata om tv så kan ni ju hoppa över det här inlägget. För nu jäklar behöver jag prata av mig.

Först och främst: jag älskar serien. Allt jag kommer säga och påpeka och störa mig på i inlägget måste ses utifrån den informationen. ÄLSKAR! Men...

Just ja, det här också: eftersom jag är så jäkla sen med att se serien har allt detta självklart redan sagts. Jag har inte läst något som skrivits om serien så flera av dessa saker har säkert förklaringar eller så, men det vet jag alltså inte om. Sitter ni på info så hojta gärna till helt enkelt.

Då tar vi mina funderingar/tankar i punktform då, så får ni gärna säga er åsikt och så kan vi låtsas att vi kan få till en DISKUSSION i mitt kommentarsfält?

• Det här med den totala bristen på förklaringar vart karaktärer tar vägen. Ena säsongen är de där, andra inte. Ena avsnittet är de med, nästa är de helt borta. JA, ibland förklaras det med någon bullshitförklaring, men ofta så är det helt ologiskt. Jag har fattat att Rob Lowe fick sparken pga för höga lönekrav, men är det verkligen realistiskt att Sam och Josh inte skulle ha kontakt trots allt som hände osv? Ibland kändes det som att Sorkin hatade vissa karaktärer, så de fick inte nämnas eller vidröras igen. Sånt stör jag mig på, för det skaver i mig när man liksom bara lämnar ett stort hål där en karaktär tidigare var. 

• Apropå ologiskt när det kommer till karaktärer så verkar det vara HELT godtyckligt vilka som får vara med på viktiga morgonmöten och vilka som är presidentens närmsta rådgivare. När Josh, som har ett snorviktigt jobb, tabbar sig får han inte vara med på dessa viktiga möten ett tag, men sen helt plötsligt är den nya pressassistenten med, och Will Bailey - som jobbar för vicepresidenten - springer där oftare än någon tidigare gjort. What's up with that? Antingen finns det väl någon slags ordning i vilka som har tillträde till vad, eller så finns det väl ingen anledning till att utesluta någon om det ändå är ett öppet party. Kanske kan detta bero på nästa punkt, nämligen:

• Ibland upplever jag att det känns som att manusförfattarna har suttit med dessa berömda "polls", fast för serien istället för presidenten, och sedan anpassat serien efter detta. "Jaha, de gillade den nya blonda tjejen vi tog in istället för den förra blonda tjejen. Då gör vi henne till en viktig karaktär trots att det är helt ologiskt. Jaha, de har tröttnat på Zoey/Charlie-förhållandet, då släpper vi det som en het potatis. Jaha, nu vill de se mer av det här och mindre av det, då styr vi om serien direkt". Är det därför jag upplever att det ibland inte finns någon logik? Eller ska jag bara släppa kravet på logik och följa med strömmen?

• Will Bailey??? Kanske en av de mest osympatiska karaktärerna någonsin? Dryg, otrevlig, illojal, snobbig, töntig, äcklig, vidrig, hemsk, avskyvärd, jag HATAR WILL BAILEY! Den där trista kärlekshistorien mellan honom och Kate, vad var det? I VILKEN VÄRLD skulle den lilla tönten ha chans att få en så snygg tjej? Varför följde man honom så mycket? Jag hatar honom. Hoppades hela tiden på en ny attack på Bartlet så att Will kanske skulle bli skjuten. 

• Är det meningen att man ska tycka att Bartlets är ett härligt och mysigt presidentpar? Jag vet inte jag. Det finns självklart sympatiska drag hos båda och jag tycker att Bartlet är härligt vänster i vissa frågor, men denna tydliga vilja att vara förmer än andra, jag har svårt att släppa det. Jag ser väl med mina svenska ögon på ett amerikanskt system, men ofta upplever jag dem rätt högfärdiga och ibland rent ut sagt otrevliga i sin iver att hålla på etiketten och det faktum att De Ju Faktiskt Är Presidentparet. Eller alltså, jag gillar dem. Men älskar inte oreserverat. 

• Hur mycket bättre var de första fyra säsongerna än de sista tre? Enormt. 

Saker jag älskade då, för att väga upp, är ju typ allt. Jag älskar så klart de snabba replikskiftena, deras elitism, deras idealism som smolkas av verkligehetens möjligheter, jag älskar hur CJ åldras och tappar sin gnista för att sedan få en chans att få tillbaka den när hon slipper vara stabschef till sist, jag älskar att Donna till sist får visa sig på styva linan och vara duktig, jag älskar Josh - gud vad jag älskar Josh - jag älskar att Toby är så förbannat envis och har rätt nästan alltid, jag älskar att Leo tilläts vara en charmgubbe på slutet (åh, detta otroligt sorgliga slut) och jag älskar att det fick vara kvinnor på viktiga poster också. Även om Santos administration hade män, män och åter män i sista avsnittet.

När jag började titta på första säsongerna så var jag så glad över att kvinnorna (och männen för den delen) tilläts vara fula. Donna hade en osmickrande frisyr och gick omkring i konstiga tröjor, CJ var osminkad och mest lång, Josh hade fula smutsgula kostymer och alla såg rätt verkliga ut. Sedan hann väl tiden ifatt dem också och alla slutade som snyggingar med perfekta garderober. Så himla tråkigt. Jättetråkigt. 

Nu känns det rätt tomt. Serien är slut. Snyft. Nåja, vi får väl börja se Dr. Who eller något istället!