Det här med att renovera.

Innan renoveringen, eller ombyggnationen i vårt fall, börjar så tänker man på hur kul det kommer bli att inreda. Men sen börjar själva jobbet. I vårt fall så har vi gjort ett stort barnrum till två små barnrum. Det innebar att vi fick sätta in en dörr där det förut var en hel vägg, samt att vi fick sätta upp ett vägg mitt i rummet. Vi. VI.

Sedan har vi spacklat och tapetserat och satt fast lister och möblerat, möblerat om, funderat, möblerat om, flyttat runt och nu börjar vi äntligen bli färdiga. Nästan. Vi har fortfarande några lister kvar, lite dörrfoder och sånt där tråkigt. Och nu är vi nästan för trötta för att orka inreda.

Nä, nu ljög jag. Jag kan inte bli för trött för att inreda. Jag älskar det; att planera, tänka och fundera hur det ska bli. Tänka ut mysiga lösningar och hur rummet ska se ut. Och nu kanske ni tänker "men det är ju barnens rum, får inte de bestämma då?". Alltså, ha ha. Jag låter dem ju inte ens ha sitt pynt i granen. De får önska, jag har sista ordet. Eller så ser jag till att de får som de vill men kanske inte på det fulaste sättet. Jag vill inte ha fult. Och jag är ju knappast bra på inredning (även om vissa bekanta fått för sig det, vilket förvånar mig), men jag klarar inte av att ha fula saker hemma. Så Noa önskar sig att få ha Star Wars och Harry Potter på väggarna, och då får han det. I nån variant. Och Emmy vill ha en Hello Kitty-tapet och då får hon det... inte. För det är dels fult och dels hade hon redan en fin tapet så tji fick hon. Men hon får sänghimmel och vimplar och det blir nog bra till sist.

I alla fall, nu är jag så jäkla trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Imorgon börjar det om igen med fix och trix och sen är det badhus och sen är det måndag igen. Jag tackar min lyckliga stjärna varje dag för att vi inte var så dumma och köpte ett renoveringsobjekt. Det vi måste göra räcker liksom. Det räcker verkligen.

(Bilder? Det får ni när vi är färdiga helt.)