Pinsamt, Ellen. Pinsamt, samtiden.

Häromkvällen blev jag först irriterad, sedan skamsen, för att jag inte på rak arm kunde nynna på något av Chopin. Jag vet ju hur hans musik låter på ett ungefär, men jag kunde inte komma på en melodi. Jag kan inte självklart skilja Mozart från Bach och jag har inte någon som helst koll på konst. Alls. Jag är långt ifrån att ha läst ens hälften av de klassiker man borde ha läst och rent generellt är jag ruggigt obildad. Vanvettigt obildad.

Och jag skäms. Men det är ju inte bara jag direkt. Om jag ska vara ärlig så ligger jag ändå rätt bra till om jag jämför med många andra. Jag vinner ganska ofta i TP eller liknande spel och det är sällan jag upplever att jag inte har en aning om vad andra pratar om. Nu är ju detta självklart väldigt beroende på umgänge, så klart, men vi lever i ett sånt otroligt kunskapsfientligt samhälle att jag skäms. Särskilt när det gäller konst, litteratur, klassisk musik - sånt som inte är coolt, nytt eller digitaliserat.

Så läste jag idag den här ledaren av Fredrik Virtanen och tyckte att han satte fiingret på det. Vi lever i en tid då bildning snarare hånas än uppskattas. Vi har en statsminister som älskar Camilla Läckberg och Da Buzz. Det är på den nivån. Dumheten gör allt fler framsteg och även om bildning och klokhet inte går hand i hand alla gånger är de sammankopplade på så många sätt.

Kommer jag göra något åt mina brister då? Antagligen inte. Det är ju trots allt mer bekvämt att se på tv-serier än att plöja klassiker. För mig också.