I vår familj är det jag som planerar veckans mat, som skriver lista, som åker och handlar, som packar upp all mat och som sen också lagar maten. Och vet ni vad jag nästan tycker är jobbigast med allt det här?
Att bära in maten från bilen till huset. För det blir alltid fem kassar, så jag måste gå två gånger. Helt på allvar så tycker jag att det är nästan oöverkomligt jobbigt. Till och med när jag packar in maten i bilen på parkeringen tänker jag på det, hur makalöst jobbigt det kommer bli att gå tio meter från bildörr till husdörr. Och sen så går det ju fort och enkelt och är en droppe i havet när jag jämför med hur jobbigt det är att skriva matlista eller snurra runt på Ica i en halv evighet eftersom jag alltid lyckas glömma någon sak här eller där.
Men i mitt huvud gruvar jag mig lika mycket varje gång inför den där extra turen till bilen för att hämta de sista kassarna. Det är det jag målar upp som Det Jobbiga med att åka och handla. Min hjärna är inte så jättebra på det där med att bedöma och göra någon slags rimlighetsanalys med andra ord.
Den här veckan ska vi i alla fall äta följande mat som jag redan är trött på för jag är trött på all mat och vill nog egentligen bara ta ett piller och slippa skiten:
Tuna melts
Pasta med rostad broccoli, halloumi, citron och chili. Okej, bara jag har chili till.
Kryddig ugnsbakad kycklingfilé med klyftpotatis.
Pasta Carbonara (jag är inte hemma på torsdag, därav mat bara de andra gillar)
Hemmagjorda hamburgare (jag är inte hemma på fredag heller...)
Kycklingtacos med lime och koriander
Fisksoppa med saffran och vitlöksbröd
Jag tycker att det är SKITSVÅRT att balansera mellan vad barnen äter och vad som är etiskt/nyttigt/miljövänligt/gott att äta. Får de välja så vill de äta pannkakor, korv eller andra onyttiga köttprodukter varje dag. Om jag får välja ska vi äta nästan helt vegetariskt förutom fisk och kyckling ibland. Det går inte ihop. Jag vill inte ge efter och laga barnvänlig mat eftersom den de gillar inte är minsta lilla nyttig (nu kanske vi inte ska överdriva näringshalten i tuna melts heller, men...) och också för att jag inte vill uppmuntra deras förskräckligt dåliga smak när det kommer till mat. Jag vill inte att de ska växa upp och tro att falukorv med potatismos är en bra måltid. Att man däremot tar till sånt när tiden/orken/lusten tryter, det är en annan sak.
Samtidigt vill jag ju att de faktiskt ska ÄTA av maten jag lagar också, vilket chanserna minskar för varje gång jag lägger till något så otäckt som typ bönor.
Jag vet inte. Jag hatar mat.
Jamen exakt så tycker jag också! Angående matkassarna alltså. Och då brukar jag ändå bara ha två kassar, men det känns så oöverstigligt jobbigt att behöva bära in dom från bilen att jag nästan vill lägga mig ner och dö. En annan sak som är skitjobbig är att gå tillbaks med kundvagnen efter att man har lastat in kassarna i bilen. Vem har konstruerat kundvagnen, den är ju skitjobbig att hantera. Personen bakom kundvagnens existens måste haft tjänstefolk.
SvaraRaderaJag tycker också det är värdelöst att jag lagar mat från grunden i princip varje dag och så skriker den minste ändå oftast efter köttbullar (helst frysta, färdigköttbullar förstås). Om vi ska äta sånt som jag vet att han inte ens kommer att smaka på (tex kyckling, han verkar tro att jag tänker förgifta honom) så ger jag efter ibland eftersom det bara tar ett par minuter att steka och så påminner jag mig om att dottern också levde på Små delikatessköttbullar, chicken nuggets och korv i nåt år eller så men nu äter hon ändå det mesta som vi serverar. Så jag vet inte om man uppmuntrar deras (dåliga) smak med att servera lite ensidigt en period, den verkade iaf gå över på min äldsta :-)
SvaraRaderaPå tal om det ska jag åka och handla nu, hatar också att bära in kassarna. Det får maken göra. Oftast handlar han iof också eftersom jag gör matlistan och lagar maten men nu när han ligger i influensan så kan han ju få slippa ;-)
Jag känner igen mig. Ditt inlägg får mig dessutom att tänka på andra saker som jag tycker är sjukt jobbiga:
SvaraRadera* att ta hand om det som blir över efter middagen och se till att det hamnar i lämpliga matlådor och sedan in i frysen med dem
* att tvätta händerna efter toalettbesök
Båda sakerna gör jag men jag lägger alldeles för mycket energi på att tänka på hur jobbigt jag tycker att det är.
Så här års drar jag in matkassarna (och vedbackarna, och byggvirket) med pulka. Funkar skitbra, och det räcker att gå en gång.
SvaraRaderadenna blogg är ganska underhållande...låter som du har ett nervöst sammanbrott dagligen över småsaker, men det kanske är poängen med inläggen, annars är jag glad att inte känna dig personligen, hihi =)
SvaraRadera