Glasögon. Största tortyren i världen.

Det går ögoninflammation på ungarnas skola. Jag har ett svullet öga sen igår kväll. Jag vågar inte ha linser på mig om det inte är absolut nödvändigt. Jag har alltså glasögon på mig idag. Jag hatar glasögon.

Nej inte hatar. Jag hatar med en sån styrka att ordet hat inte räcker till. Glasögon är inget hjälpmedel, det är ren tortyr. Jag fick glasögon när jag var fyra år, fick börja med linser när jag var 14, och åren där emellan var fan hemska. Jag lämnade glasögonen i bänken när jag gick ut på rast, jag såg hellre dåligt än hade på mig glasögonen och när jag äntligen fick linser kändes det som att livet kunde börja på riktigt.

Sedan jag fick linser är dagarna jag har haft glasögon på mig lätträknade. Hela dagar med glasögon? Händer inte. Förrän idag då. Och jag mår så dåligt.

Att ha glasögon är att bara se genom den lilla rutan som är glasögonen. Jag ser inte utanför den och för snabba huvudrörelser gör att jag blir snurrig eftersom jag då flyttar ögonen innan glasögonen hänger med. Det gör ont bakom öronen och på nästippen och jag mår illa eftersom det känns som att jag har bara en lins på mig eller så. Jag ser märkbart sämre än med linser och det fuckar upp rumsuppfattningen. Lägg sen till att jag inte kan sminka mig när jag har glasögon så förstår ni hur ohållbar situationen är.

Imorgon ska jag jobba. På torsdag eftermiddag åker jag till Skåne i jobbet och jag förstår inte hur det här ska gå. Jag kan inte jobba med glasögon, jag mår illa, är snurrig och har ont i huvudet bara nu när jag har varit hemma och tagit det lugnt: att sitta framför en dator och anstränga mig en hel dag kommer bli ohållbart. Men jag vet inte hur mycket jag vågar ha linserna i heller, om det nu skulle vara ögoninflammation.

Allt det här har fått mig att inse hur akut det är med en ögonoperation för min del. Så att jag slipper linser såväl som glasögon. Det finns människor som älskar sina glasögon. Som trivs, som inte upplever några av de problem jag har och som tycker att glasögon är höjden av frihet. Grattis till er. Jag har alltid hatat mina glasögon, kommer alltid hata att ha glasögon och ja, de är i rätt styrka och anpassade efter mig och allting. Jag är bara inte gjord för att se världen genom ett definierat fält och inget annat, och jag hatar det så mycket att jag bara vill lägga mig ner och blunda för att slippa skiten.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra imorgon, men så fort jag får råd att operera ögonen tänker jag göra det och sen ska jag fan ha någon slags ceremoni där jag högtidligt stampar på dessa glasögon tortyrredskap tills de blivit pulvriserade.

Har jag nämnt att jag hatar glasögon?