.JPG)
Sedan var vi klara. Slut på blogginlägget.
Eller nej. Så var det ju inte. Eller jo, precis så var det, men blogginlägget är inte slut där.
För Noa, sju och ett halvt år, konstaterade att "Ja, men de andra killarna i klassen kommer säga att det är tjejskor" när jag frågade om de var tillräckligt bekväma, springvänliga och snygga. Och när jag konstaterade att det var ju ytterst korkat av dem, så pinsamt för dem, så sa han att så gör de alltid.
"De säger alltid att allt är tjejgrejer. De säger att de här skorna är tjejskor också." Hans gamla skor var helt vanliga vita skor. Hans nya skor är helt vanliga lila och svarta skor. Trodde jag. Men tydligen är det tjejskor då.
Jag blir så himla ledsen och trött på det här. På att barn är så ivriga att peka ut det de tycker är fel. Att de är så snäva i sina åsikter om vad som är rätt och fel. Jag är så trött och ledsen och arg också. Jag hade varit så otroligt arg ifall jag hade fått höra att mina barn hade sagt till någon annan att deras kläder faktiskt är för det andra könet. Om jag hade fått veta att de utifrån sina skeva föreställningar om vad som passar sig hade retat något annat barn.
Men jag är ju inte den föräldern. Istället är jag förälder till en pojke som konstaterar att de andra kommer retas för skorna. Sedan känner han på dem, klämmer, tittar på dem. Och så säger han att "Äh, det spelar ingen roll! Jag har det jag vill ha ändå. Jag bryr mig inte om vad de säger. Jag bryr mig bara om vad jag tycker. Jag är som Yohio!"
Då är jag inte lika ledsen längre. Utan så jäkla stolt, glad och tacksam över att ha en så klok och modig son. Och mycket glad och tacksam över att det finns förebilder för de pojkar som kanske inte tycker att svart är den enda färgen som är fin. Noa har förvisso klarat sig i sju och ett halvt år innan han upptäckte Yohio, men nu kan han finna trygghet och stolthet i att det finns en kille som klär sig i klänningar, sminkar sig och har rosa hår och som är jättepopulär och vann sin delfinal i melodifestivalen. "Vi är lite likadana, jag och Yohio" säger han sen. Och så följer en lång harang om hur det vore bra om Japan fick rösta i melodifestivalen.
I bilen byter han om till sina nya skor och är så nöjd med dem. Och jag kommer aldrig sluta att lära honom att de ungar som är dumma nog att reta honom för att han har "tjejsaker", de är korkade, pinsamma och borde veta bättre. Och jag skiter faktiskt fullkomligt i ifall det är att demonisera barn som inte är starka nog att stå emot grupptrycket, det gör jag. För jag har en son som vågar vara sig själv till fullo.
Det har han rätt att fortsätta med, och det är min skyldighet som förälder att se till att underlätta det för honom.
Heja dig, din son och Yohio!
SvaraRaderaÅh, jag blir både ledsen och glad över att läsa det här! Ledsen över att barn överhuvudtaget tänker så och säger så, och glad över att det finns barn som din kloke, starke son.
SvaraRaderaJag är så otroligt glad att inga sådana tankar nästlat sig in bland Spikes vänner, trots sämre förutsättningar (England är ju inte direkt långt fram i utvecklingen när det kommer till även de mest självklara genustankar).
Måste bara berätta något märkligt. Igår kom jag på att jag glömt din bloggadress, eftersom jag inte läst på länge. Sökte på ellen +blogg i all oändlighet.
SvaraRaderaIdag googlade jag på amning, och din blogg kommer upp på fösta sidan. Det måste vara ett tecken på... Nåt.
Du ska vara stolt.
SvaraRaderaJag blir också både glad och ledsen när jag läser detta! Har en son, C, som snart är 2 år. Vi var på väg till mataffären igår och han hade sin fantastiskt fina rosa mössa och sin dockvagn med sig. Så kommer vår ex-granne (som har en dotter i samma ålder) och säger till C: "Jag som trodde det var en tjej! Hade inte känt igen dig C, med den rosa mössan och dockvagnen!"
SvaraRaderaJag blev så jäkla ledsen och förbannad att jag var tvungen att lipa när vi kom hem. Sa visserligen ifrån, men han fattar inte. Vi bor i Tyskland, och ibland är det som att försöka simma i den trögaste gyttja av unkna värderingar och könsroller. Ex-grannen är dessutom förvånad över att hans dotter älskar att leka med dockor, mata, byta blöjor etc. Daaah?!?
Känner tröst i att din son vill ha sina nya skor!
Jag är båda föräldrarna. Till samma barn.
SvaraRaderaMin sexåring gillar rosa och lila. Han vill ha långt hår och hade Babsan som idol innan han nu har tagit Yohio helt till sitt hjärta (lite eftersom han redan som treåring var mycket bestämd om att han ville lära sig japanska också).
Och ändå kan han tala om för sin femåriga kusin att hon inte ska ha spindelmannendressen för hon är tjej. Han kan påpeka att någon har en tjejtröja eller killskor och han kan tala om vad tjejer och killar kan jobba med. Vilket jag/vi förstås bemöter varje gång för vi har verkligen inte förmedlat de idéerna.
Han har öron att höra med och ögon att se med och kan dra helt egna slutsatser utifrån hur världen ser ut. Och vi får hjälpa honom att problematisera och ifrågasätta förstås. Tala om hur viktigt det är att man får bestämma själv. Att man inte ska kommentera vad andra väljer att ha på sig. Hur ledsen man kan bli av sådana kommentarer.
Det är ju inte alltid genomtänkt eller konsekvent det som kommer ur munnen på barn. Det är inte alltid de menar att såra eller begränsa fast de gör det, och det är inte alltid sina föräldrars åsikter - eller ens sina egna - de framför.
Lite samma sak här, fast med en dotter som ofta får höra av andra att hon har "killsaker" etc. Oftast skrattar vi bort det och säger vad tokigt att de andra barnen inte vet att just den "grejen" är för alla barn eller liknande sätt. Nu vill min dotter klippa "Peter Pan-frisyr" och självklart ska hon få göra det, men samtidigt oroar jag mig för hur hon ska bemötas av andra barn...
SvaraRaderaTrånga könsroller i all ära, men är inte det sorgligaste i hela historien att det behövs nya vinterskor i mitten av frakking februari?! Det ska ju bli vår om typ två veckor!!!
SvaraRaderaFör övrigt är jag så van vid att min unge blir kallad "han" och "pojken" att jag knappt reagerar längre, men när det hände i går i bastun tyckte jag att måttet var rågat, faktiskt.
Eftersom det här engagerar mig mycket har jag en fundering till.
SvaraRaderaMin son är en mycket stolt och egensinnig unge - som Noa verkar vara - och just därför har han ibland svårt att förstå hur ord kan påverka andra. Han kan ju enkelt konstatera att lila är en tjejfärg bara genom att se sig omkring. Det bryr han sig inte om utan har en lila overall ändå. Och att någon annan skulle kunna låta bli att välja efter eget huvud för att man uttalar det uppenbara är snudd på obegripligt för honom.
I fallen med Babsan och Yohio uttalas det ju - de har tjejkläder. Min kille vill också ha det ibland (ofta de färgerna, ibland modellerna) och han kan kommentera att andra pojkar har det (eller flickor"killkläder"). Han skulle nog inte retas (men det man vet ju aldrig med något barn) men det kan säkert ändå uppfattas så även om hans kommentar kanske var helt och hållet menat som uppskattning.
Jag tycker att det här är väldigt svårt. Hur hanterar man den stora rosa elefanten mitt i rummet? Att låtsas som att idén att rosa är en tjejfärg är helt befängd och dum tycker jag är ett svek eftersom alla barn kan dra den slutsatsen genom att se sig omkring. Barnen behöver inte vara korkade, pinsamma och snäva för det. Men de behöver kanske hjälp att problematisera det de ser omkring sig.
Och så finns det förstås alltid retsamma skitungar också. Som man måste lära sig att förhålla sig till.
Jag håller verkligen med HannaA här ovan. Har barn som absolut kan säga att något är en tjej- /killsak (baserat på vilken färg saken har) utan att lägga någon särskild värdering i det. Det kanske inte är så enkelt det här? Det är ju verkligen så att om man ser sig omkring så är det så att flest tjejer har rosa. Och att killar och tjejer ofta har olika kläder. Och att män och kvinnor ofta har olika typer av arbete. Att låtsas som att så inte är fallet är väldigt konstigt, samtidigt som att det inte betyder att man ska problematisera det tillsammans med barnet. Och dessutom vara noga med att man kan göra som man vill och att inte förmedla att något skulle vara bättre än något annat. Bra att din son är stark nog att göra som han vill i alla fall!
SvaraRadera