Fredag. Lördag. Söndag.

Vi har inget inplanerat den här helgen. Precis som förra, förra, förra. Eller nästa, nästa, nästa. Vi planerar sällan in saker på helgen. Istället blir det så att vi gör saker ändå; åker till badhuset, köper nya vinterstövlar, sätter upp en vägg.

Det är inte det att vi inte har saker att göra, det är mer så att vi, well, inte kommer oss för att göra dem. Vi har en halv tvättstuga att renovera klart, våra köksstolar behöver verkligen skrapas och målas och i Emmys rum finns det inget dörrfoder och Noas rum har inga taklister.

Men det har ju handlat så himla mycket om att vara sjuka på sista tiden. I en månad nu har vi varit magsjuka hela familjen, och sen dunderförkylda hela familjen. Är man fem i en familj så tar en sjukdomsperiod ungefär två veckor per sjukdom. Och sen kommer nästa. Jag är SÅ JÄVLA TRÖTT på att vara sjuk!

Idag har vi i alla fall varit på en husvisning mest för skojs skull. Höjdpunkten var när Majken tolkade "vi ska åka och titta på ett hus" på sitt eget lilla sätt och började ropa "Åh! Titta, hus! Ä fint hus! Titta hus dä! Ä osså fint hus! Titta fint hus!" åt varenda hus vi körde förbi på gatan. En positivt inställning i alla fall.

Men jag längtar efter att sjukdomarna ska sluta avlösa varandra. Jag längtar efter att få lite värme och ljus och framtidshopp. Jag längtar efter våren. DÅ kommer vi orka renovera klart tvättstugan, sätta upp lister och måla om stolar. Då. I vår.

Väl?