Jag har inte sett Uppdrag Granskning än, jag var på föräldramöte. Jag har sett trailern och jag har läst reaktionerna och i min värld är det ju konsensus. Det är de vettiga mot idioterna, för väldigt få ställer ändå upp på åsikten att man får behandla kvinnor så.
Men så finns mellanskiktet. Gråzonerna. Eller inte gråzoner, för det är det verkligen inte, men det där som inte är näthat. Det som "bara" är homofobiskt eller sexistiskt eller rasistiskt. Och som sägs av din fb-kompis eller twittervän eller kollega på intranätet eller liknande. Det där som folk läser och irriterar sig på och så snackar de skit bakom ryggen eller klagar i en sluten fb-grupp eller liknande. Och jag blir så förbannat trött. Herregud, skaffa en jävla ryggrad och säg ifrån.
Om någon säger att "det är inte våldtäkt om hon inte hann säga nej", ta debatten? Det kanske är uttjatat, men NEJ FÖR I HELVETE MAN SÄGER INTE NEGERBOLL, och vuxna män lägg av med att håna en sjuttonårig kille som är tryggare i sin sexualitet än vad ni är och nej, det är inte ett jävla i-landsproblem att klaga på sexism. Säg ifrån! Jag förstår inte hur man har mage att sitta och klappa sig själv på ryggen som en upplyst människa som ser ner på de dumma rasisterna och pinsamma kvinnohatarna, när man inte gör något för att säga ifrån? När man låter deras åsikter stå oemotsagda.
Ja, det kan bli jobbiga sociala situationer. Men din svägerska har ingen jäkla rätt att häva ur sig skit. Du har heller ingen rätt att håna henne bakom henne rygg om du inte har mod nog att faktiskt ta diskussionen och våga vara lite obekväm.
Om man inte vågar ta att det kanske blir stelt och pinsamt och dålig stämning när man ifrågasätter inskränkta åsikter, då är man inte annat än en liten lort.
Word! Men det är jä jäkla idiotsvårt.
SvaraRaderaJag har en bror som röstade på SD. Förutom att jag skäms som en hund för att berätta det för folk, så är det så erbarmligt svårt att hantera.
Jag tar debatten med honom, rätt ofta, men oftast offentligt på fb. Hemma, när vi ses i familjen får det liksom vara. Vi har haft en massa sorg i familjen, och vi bor långt ifrån varann, och han är i grund och botten världens finaste kille som nu har fått en ännu finare dotter. De alldeles för få stunder vi har ihop vågar jag inte sabba med politik. Jag vet precis hur han förirrat sig till röstandet, men vi är så olika vi två, jag är en verbal ångvält jämfört med honom och i en argumentation hade han bara blivit tyst, slutit sig och tjurat ihop. Bekänt sig till SDs underdogperspektiv och så hade inget vart värt det.
Men det är skämmigt det med, att jag inte lyckas hitta ett sät att nå honom.
Problemet kommer ju när man redan stångat sig själv blodig i en och samma diskussion om och om igen med samma människa.
SvaraRaderaJag tycker inte man säger negerboll - det heter inte så, jag påpekar det VARJE gång någon säger det, min man och jag blir ofta osams om just "negerboll". Eller "Hen" också för den delen.
Till slut ger man ju upp. Just negerboll är väldigt vedertaget i min familj - eller en del av min familj . Jag, Min mamma och Lillebror skulle ALDRIG säga det, men storebror, pappor och min man - de tycker att det heter minsann så.
"kom inte dragandes med det där nu igen" - får jag höra VARJE gång. Så ibland låter jag det passera med bara en blick "jag hörde det där och du vet vad jag tycker".
Eller när samma j'la idiot uppdatera om "de där svarta från det där landet som tar alla våra pengar...." - jaha, du då som lever på Soc. till och från? - men argumenten blir gamla och idioter är det svårt att diskutera med. De kan liksom inte göra nått annat än hävda sin åsikt - utan grund. När man står där och har försökt berätta sin åsikt på 100 olika sätt och ändå får nada respons - ja..då ger iaf jag upp =/
Precis.
SvaraRaderaJag är ju en sån där som hamnar i "bråk" i tid och otid eftersom jag inte håller tyst. Ibland önskar jag att jag kanske kunde se mellan fingrarna när jag läser ett "ge fan i vår Disney-jul"-inlägg på FB eller "våra gamla i Sverige lever på svältgränsen eftersom alla pengar går till feta arslen och invandrare"-kommentarer på samma forum, men... nä, jag kan inte vara tyst. Men jag har också förstått att det sällan går att förändra en idiotisk åsikt. Jag försöker iaf. Genom att förklara och dra paralleller. "Nä, du kan inte jämföra indianernas situation med vårt land just nu, däremot är det en rättvis jämförelse att diskutera samernas situation idag".
SvaraRaderaMen en solskenshistoria har jag iaf. Min svärfar har ett uttryck han brukar använda när han leker med barnen, han pratar om "kuredutter". Jag tog diskussionen under en middag en gång och förklarade varför jag helst inte vill att han använder det ordet. Först blev det totalstopp, men efter att ha sänkt diskussionen till lägsta nivå förstod han och då blev jag så glad! Vi kom överrens och han förstod mina argument!
Familjen skogstokig - jag förstår precis att du inte vill förstöra era stunder ihop med diskussionerna.
SvaraRaderaAlla: jag tänker att det på något sätt är viktigast att ta diskussionen där andra kan se. För även om man inte kan ändra just DEN personens åsikt så har man visat att man inte tycker att åsikterna är okej, man har kommit med motargument som andra kan läsa och man har bidragit till att inte bara tyst acceptera såna hemska åsikter.
För det fina med att alla har rätt till sin åsikt är ju att man också har rätt att ifrågasätta den. Det är när man inte ens ids ifrågasätta kvinnohatet, rasismen och fascismen som den blir normaliserad, vanlig och utspridd. Även om en diskussion på fb inte ändrar något i det stora, så tror jag att det gör det i det lilla. Det finns många som inte klarar av att förstå sig på källhänvisningar eller statistik och just dem kan man säkert nå om man orkar ta diskussionen.