"Jag är ju större än vad du är" "Nej men gud, det är du ju inte!"

(Inspirationen till detta inlägg kommer ifrån twitter, men jag hittar inte själva tweeten igen. Så tipstack till den personen.)

Här är några konstateranden/påståenden*:

- Jag har större fötter än dig.
- Jag har längre hår än dig.
- Jag är äldre än vad du är.
- Jag har mer skägg än vad du har.
- Jag är större än dig.

Säger någon "vill du låna mina skor" och jag svarar "nej, jag har ju mycket större fötter än vad du har", så svarar de oftast "okej". Säger jag att jag är äldre än någon/har längre hår/har fler hål i tänderna/whatever så svarar folk ungefär med samma. Jaha, liksom. Säger jag, eller man, att "jag är större än dig" så ska det genast urskuldas. "Nej men det är du ju inte! Nej, du är inte större än mig! Näe... det tycker inte jag!". Och precis då lägger man en värdering i det. Man säger "ja, jag vet att du är större och det är hemskt, så nu ska jag försöka få dig att må bättre över detta hemska faktum".

Ursäkta mig? För det första: jag är större? Jag är både halvlång, jag har enorma tuttar och breda höfter och dessutom så har jag en del extrakilon. Varför ska jag låtsas att jag kommer i en 38:a för att du ska känna dig bekväm? För det andra: större behöver inte vara dåligt. Jag kanske är asnöjd med hur jag ser ut. Vem är du att ursäkta min storlek och mitt utseende med din bortviftning och överslätning och "nej, men ÄR du...?" osv? För det tredje: det här gäller ju inte bara oss som faktiskt är större. Jag har bevittnat detta med jättesmala människor, att en som är typ en decimeter längre säger helt lugnt att hen inte kan ha samma kläder som den andra eftersom de inte har samma storlek. Och direkt: ursäktande, överslätande, förnekande. Som att ordet "större" i sig är laddat med så himla mycket negativt att man liksom inte får använda det? Inte får låtsas om det?

Fattar ni hur stört det här är? Tänk om jag skulle säga att "ja, mitt hår är ju rött" och min kompis ba "nej, men det är väl inte så rött? Tycker du? Jag tycker det är typ... cendréfärgat!". Hade jag då känt att min kompis tycker att rött hår är fint? Knappast va. Jag hade känt det som att rött hår är något man bör undvika, något som ska döljas. Så stört.

Och exakt samma sak är det ju när folk hyschar sina barn. Ja, jag har sagt det här förut men det tål att upprepas: ordet tjock är INTE en förolämpning om inte ni LÄR era barn att det är en förolämpning. När ni inte stressat hyschar barn som påpekar att någon har långt hår/är lång/har en röd klänning men gör det när hen påpekar att någon är tjock som ett enkelt konstaterande, då säger ni att man får inte nämna att folk är tjocka. Tjockheten är så himla hemsk att den ska man inte låtsas om. (Sedan kan man föra diskussioner kring vad man säger om folk och hur och när, men det gäller ju allt man säger om dem).

Jag tror att det är jätteviktigt att vi ser över hur vi reagerar på ord och hur vi använder dem. Större är motsatsord till mindre. Det kan betyda längre, grövre, tjockare, osv osv, men det är INTE automatiskt ett negativt ord om inte ni väljer att göra det till det. Och det är ju rätt otroligt förmätet att förminska en människas ordval om sig själv bara för att ni tycker att det är så himla hemskt att vara "större".

*(Nu blandade jag "än dig" och "än du har" för att alla förespråkare ska vara nöjda. Jag är så diplomatisk.)