(Inspirationen till detta inlägg kommer ifrån twitter, men jag hittar inte själva tweeten igen. Så tipstack till den personen.)
Här är några konstateranden/påståenden*:
- Jag har större fötter än dig.
- Jag har längre hår än dig.
- Jag är äldre än vad du är.
- Jag har mer skägg än vad du har.
- Jag är större än dig.
Säger någon "vill du låna mina skor" och jag svarar "nej, jag har ju mycket större fötter än vad du har", så svarar de oftast "okej". Säger jag att jag är äldre än någon/har längre hår/har fler hål i tänderna/whatever så svarar folk ungefär med samma. Jaha, liksom. Säger jag, eller man, att "jag är större än dig" så ska det genast urskuldas. "Nej men det är du ju inte! Nej, du är inte större än mig! Näe... det tycker inte jag!". Och precis då lägger man en värdering i det. Man säger "ja, jag vet att du är större och det är hemskt, så nu ska jag försöka få dig att må bättre över detta hemska faktum".
Ursäkta mig? För det första: jag är större? Jag är både halvlång, jag har enorma tuttar och breda höfter och dessutom så har jag en del extrakilon. Varför ska jag låtsas att jag kommer i en 38:a för att du ska känna dig bekväm? För det andra: större behöver inte vara dåligt. Jag kanske är asnöjd med hur jag ser ut. Vem är du att ursäkta min storlek och mitt utseende med din bortviftning och överslätning och "nej, men ÄR du...?" osv? För det tredje: det här gäller ju inte bara oss som faktiskt är större. Jag har bevittnat detta med jättesmala människor, att en som är typ en decimeter längre säger helt lugnt att hen inte kan ha samma kläder som den andra eftersom de inte har samma storlek. Och direkt: ursäktande, överslätande, förnekande. Som att ordet "större" i sig är laddat med så himla mycket negativt att man liksom inte får använda det? Inte får låtsas om det?
Fattar ni hur stört det här är? Tänk om jag skulle säga att "ja, mitt hår är ju rött" och min kompis ba "nej, men det är väl inte så rött? Tycker du? Jag tycker det är typ... cendréfärgat!". Hade jag då känt att min kompis tycker att rött hår är fint? Knappast va. Jag hade känt det som att rött hår är något man bör undvika, något som ska döljas. Så stört.
Och exakt samma sak är det ju när folk hyschar sina barn. Ja, jag har sagt det här förut men det tål att upprepas: ordet tjock är INTE en förolämpning om inte ni LÄR era barn att det är en förolämpning. När ni inte stressat hyschar barn som påpekar att någon har långt hår/är lång/har en röd klänning men gör det när hen påpekar att någon är tjock som ett enkelt konstaterande, då säger ni att man får inte nämna att folk är tjocka. Tjockheten är så himla hemsk att den ska man inte låtsas om. (Sedan kan man föra diskussioner kring vad man säger om folk och hur och när, men det gäller ju allt man säger om dem).
Jag tror att det är jätteviktigt att vi ser över hur vi reagerar på ord och hur vi använder dem. Större är motsatsord till mindre. Det kan betyda längre, grövre, tjockare, osv osv, men det är INTE automatiskt ett negativt ord om inte ni väljer att göra det till det. Och det är ju rätt otroligt förmätet att förminska en människas ordval om sig själv bara för att ni tycker att det är så himla hemskt att vara "större".
*(Nu blandade jag "än dig" och "än du har" för att alla förespråkare ska vara nöjda. Jag är så diplomatisk.)
6 kommentarer:
Åh, jag tycker det är så jobbigt med "tjock"!
Min äldsta, 9, har en kompis som alltid har varit "lite rund", "mullig", haft "några kilo för mycket", eller som barnen säger: varit "tjock". Och det säger de inte beskrivande, utan det är en förolämpning: "Du är TJOCK." Som i "Du är ful."
Så. Stina, som kompisen *inte* heter, blir mobbad för att hon är tjock. Hur ska jag säga till barnen att de inte får säga så till sina kompisar, även om det inte är något fel att Stina är tjock? Skitsvårt, ju.
Jo, alltså alla är ju medvetna om att ordet för det mesta inte alls används neutralt utan oftast är ett skällsord och ett retord. Och det gör ju inte stinas situation bättre om man påpekar att "tjock" är ett beskrivande ord precis som "blond" heller.
Jag tänker att man får prata om att man faktiskt inte ska kommentera andras kroppar. Oavsett varför man nu skulle vilja göra det. Tycker det är många vuxna som har ytterst svårt med det också.
Ja, jag skrev just om det där med att kommentera andras kroppar, efter att ha sett Idol igår där Alexander Bard sa till den mulliga tjejen att hon "bär upp varje gram med stolthet".
FÖRIHELVETE, sånt säger ingen nånsin till de smala tjejerna!
Jag blir så förbannad när det alltid måste kommenteras och uppmärksammas och alltid på det där i grunden förnedrande jävla sättet att "du är så himla braaaaa (fast du inte ser ut som man ska och tänk att man kan vara så duktig och STOLT fast man är tjock!! WHO KNEW??)"
Men ja! Du sätter verkligen fingret på något ytterst vansinnigt. Tyvärr grundar det väl sig i att det för många verkar vara ett sätt fiska komplimanger, att säga att man är tjock för att andra ska säga "nej, DU är inte tjock, titta på mig!". Eller jag vet inte. Gör folk så längre? Så gjorde vi i mellanstadiet efter gympan iallafall.
Oavsett så är det helt sjukt. Jag benämner mig själv som tjock, för att jag ÄR tjock. Jag väger tresiffrigt, har storlek 52/54 i kläder. Jag är fet. Men varje gång jag säger det, så är det alltid någon som blir obekväm. Någon som ska släta över. Varför? Är min tjockhet så hemsk att den overskuggar alla mina andra kvaliteter eller? Att man måste släta över den, för annars skulle jag inte ha något existensberättigande? Eller VAD? Jag begriper inte.
Jag som har läst en hel del samtalsanalytisk forskning vet att det finns så kallade preferensstrukturer i samtal som samtalsdeltagare tenderar att orientera sig mot under pågående interaktion. En stark sådan generell struktur är "preference for agreement" dvs att man försöker att komma överens i samtal f2f. Man försöker alltså att sträva efter gemensamma "sanningar" och undvika polaritet och motsättning. Ett undantag från "preference for agreement" är just om en person säger något nedsättande om sig själv. Då verkar preferensstrukturen vara den omvända. Man förväntas invända mot det nedsättande omdömet och säga något positivt istället. Jag tror att det är det du märker. De andra sakerna som du tar upp (större fötter, längre hår, mer skägg osv) är inte nedsättande om jaget på samma sätt, utan är mer bara neutrala fakta. En CA-forskare skulle nog göra den här analysen, av ditt iakttagande.
Jenny - på vilket sätt är "tjock" eller "större" inte ett neutralt fakta? Det är ju det jag menar: att folk väljer att tolka det som negativt för att DE anser det vara negativt, inte för att det ÄR det.
Skicka en kommentar