Låtsasfeminister är ni allihopa.

Jag jobbar på att inte vilja sätta mig till doms och diktera villkor för vem som är feminist och inte. Det är svårt, för som vi alla vet tycker jag att jag sitter inne på livets sanning och nådigt portionerar ut den till er andra då och då. Alla har vi våra brister.

Men i två frågor kan jag inte låta bli att bli helt jävla rabiat och förvägra folk att kalla sig feminister om de har fel åsikter: amning och abort.

När det gäller abort är det inte så svårt; de allra flesta feminister (typ alla?) är eniga om att abort är kvinnans val och enbart hennes. Hon väljer. Ja, nu pratar jag inte om någon låtsas fp-feminist som även tycker att vårdnadsbidraget är någon slags feministisk revolution, utan om oss andra. Vi vettiga. Vi enas om att det är kvinnans kropp och därför bestämmer hon och så är det slutdiskuterat där. Precis som det ska vara.

Och på exakt samma sätt ska det vara när det gäller amning. Full valfrihet för kvinnan. Inga jäkla värderande åsikter. Tyvärr är det inte lika självklart där för många feminister. I sin amningspositiva iver lyckas man nedvärdera valet att flaskmata, vilket jag tycker är problematiskt.

Kvinnans grundläggande rätt att bestämma själv över sin kropp är inte självklar. Inte genom tiderna, inte i alla delar av världen och med de vindar som blåser är det mycket illa ställt även i den rika och "upplysta" västvärlden. Att som feminist då komma med åsikter om hur andra kvinnor väljer att göra med sina bröst är väldigt märkligt. Särskilt när man gör det under parollen "barnets bästa", som bekvämt nog råkar sammanfalla med abortmotståndarnas huvudargument.

Det är en jäkla låtsasfeminism helt enkelt.