Gamla människors prioriteringar. (Du är pinsam Bengt Ohlsson)

I mitt flöde på facebook och twitter delas det artiklar till höger och vänster. Från typ alla. Och de unga delar just nu saker om samtyckeslagstiftning, om våldtäktsmän som slipper undan sina straff och om rasism. De äldre? De gamla? De delar den här skiten. Visst, "gammal" i det här avseendet syftar så klart inte enbart på ålder utan mer mentalt state of mind, men det finns ändå en klar korrelation mellan år och vad man upprörs över. De yngre rasar över bristande lagstiftning när det gäller våldtäkt. De äldre tycker att det är JÄTTEHEMSKT att folk använder sina smartphones. Puh-lease, det är så gjort? Dessutom att de delar en text som är så vansinnigt dålig? Om jag bara hade sett denna text en gång i mitt flöde hade det varit en gång för mycket, men tyvärr är det snarare tiotalet gånger. 

Bengt Ohlsson tycker att det är jetehemskt med tillgång till the internetz i telefonen. (Ser ni vad jag gjorde där? Använde mig av sån där halvrolig internetslang bara för att retas med de eventuellt "äldre" som läser detta inlägg. Jag är inte mognare än så.) Det är verkligen jättejobbigt för Bengan (härskarteknik, jag är inte större än så heller när jag läser en så här kass text) att unga människor typ asså ba använder sina telefoner?

Här är ett citat.

"Porten faller igen bakom mig. Det är en vanlig vardagsmorgon. På andra sidan gatan ser jag en ung kvinna som skjuter en liggvagn framför sig. Hon ser på sitt barn med huvudet på sned och pratar engagerat, hennes ansikte lyser av kärlek och inlevelse.
Jag stannar till och följer henne med blicken. Jag blir varm om hjärtat. Det är en sån udda syn, under en tidpunkt när föräldrar annars småspringer med sina barnvagnar på väg till dagis, med en djup rynka i pannan. Men där går en mamma som så uppenbart tycker om att prata med sitt barn. Som tar sig tid att berätta någonting, och visar med hela kroppen att det är viktigt och att det inte kan vänta. Några meter senare ser jag den vita sladden gunga till bakom hennes huvud. Och pluppen i hennes öra. Och Iphonen i sin hållare på barnvagnens handtag."

Okej Bengt, först och främst: SNYGG passus där du liksom generöst skuldbelägger typ alla föräldrar av idag. Snabbt, i förbifarten, men man ska ändå märka det. Vi föräldrar idag, vi suger. Noterat. Nu går vi vidare.

Jag har två funderingar här Bengt. Den första är denna: hur vet du att hon inte pratade med sitt barn? Hon kanske hade förberett en långpromenad där barnet ska sova och hon lyssna på musik/podcast/ekonomifuckingnyheterna, men du fångade henne innan hon kommit iväg ordentligt?

Den andra funderingen är: OM hon nu pratade i telefon så skriver du ju själv att det såg ut som att hon verkligen interagerade med sitt barn. Eller vänta, jag stryker det. Hon gjorde ju det. Hon hade huvudet på sned och hennes ansikte lyste av kärlek. Här kommer en newsflash Bengt: barn i liggvagnar är så pass små (generellt knappt några månader) att de inte förstår ett skit av vad hon säger. De förstår inte orden. De förstår tonläge, ansiktsuttryck och mimik, ögonkontakt. De förstår INTE ifall hon pratar med sin eventuella partner om vad de ska äta till middag, eller om hon deltog i ett viktigt möte via telefonen. Det gör de inte. Det du såg först: en engagerad och kärleksfull mamma, det är exakt vad barnet såg.

Nästa citat.

"Varenda bussresa. På varje säte, någon som gned på sin skärm, med ett lätt bekymrat ansikts­uttryck, som om de tyngdes av detta ANSVAR. Alltid något viktigt som måste ses över. Jag lärde mig att känna igen det vita skenet som strålade upp från pekskärmen och spred sig över alla sammanbitna ansikten."

Oh no! Folk som sitter på bussen och... alltså... kanske INTERAGERAR med andra människor? Läser nyheter? Jobbar undan när de ändå är fast i pendlingen? Chattar med vänner? Smsar med barnen? När de kunde göra som man gjorde förr, innan smartphones: stirra apatiskt rakt fram och bara sitta av dödtiden. Alternativt läsa en papperstidning. För det är okej. Är det en tidning via skärm är det inte okej, men en papperstidning - herregud. Det är ju på riktigt, den kan man ta på. Det godkänns minsann! Sa Bengt och klappade sig för bröstet.

Visste ni att folk inte tittar på TV ihop längre? I alla fall inte föräldrar med sina barn. Jag, som debatterade frågan om Den Sönderklippta Dockan i höstas, förstår inte var han får sin information ifrån? Hand upp den förälder av idag som INTE kan introlåtarna till minst tio barnprogram. Av detta märka Bengt ingenting, för så är det inte alls. Visst, jag erkänner att jag gärna sitter på twitter under Bolibompa eftersom det är jättetråkigt med barnprogram, men jag vill ändå sitta där i soffan med mina barn och gosa och mysa eftersom jag tror att kroppskontakt är viktigt och bra. Så vi kramas och myser och har det trevligt men jag är inte helt närvarande i EXAKT vilket traumatiserat djur som ska räddas av supertrion idag. Däremot vet jag att det som funkar bäst är teamwork. I alla fall, tydligen är vår familj ett unikum i denna uppkopplade hemska värld jämförbar med the matrix efter man har svalt the blue pill. (Eller det röda, jag minns inte. Sjukt överskattad film ändå.) För enligt Bengt ser det ut såhär i landet där Ingen Ser På Tv Ihop Längre:

"I dag sitter morsan antagligen inte alls bredvid. Och ingen annan heller. Morsan sitter framför sin egen skärm och kollar upp gamla gymnasieflörtar på Facebook, farsan sitter i ett angränsande rum framför sin egen skärm och ser unga svanktatuerade pundare gestalta hans sunkigaste sexuella dagdrömmar, och barnet behöver inte längre ta sig ner till något snålblåsigt Ica-torg för att träffa polarna utan klarar av allt skrävlande och skvallrande på sin egen skärm; sitt maskspel och sina inköp av smuggelsprit och piller som tillverkats i en postbox i gamla Östtyskland."

Ni kanske tycker att jag raljerar för mycket? Att det är lite oärligt sätt att argumentera på? Ja men serrni, jag bemöter bara med samma mynt, för vet ni vad Bengt gjorde? Han var så himla smart att han liksom passade på att lägga in en brasklapp, en försäkring. Han visste att mothugget skulle komma och eftersom anfall är bästa försvar bakade han in bästa försvaret: "alla som säger emot är fast i beroendet!". Wow! Det är nästan som när jag stöter på Illuminati-trådar på Familjeliv där folk säger att alla som säger emot är köpta. Eller vad nu illuminati gör, jag vet inte. Jag är inte foliehatt. Men det är Bengt, så han passar på.

 "Jag ställer den här sorgsna frågan, vad smartphonen gör med oss, så att du ska slippa göra det. /.../ Jag ställer den så att du ska kunna fnysa och säga något spydigt om att den här sortens ockanden och ackanden alltid har dykt upp inför varje teknisk revolution, och sen ska du med världsvan vällust börja rada upp exempel på vilsegångna krösamajor i historien, tidningsartiklarna i järnvägens barndom som varnade för att läsa under tågresan, eftersom skakningarna fick blicken att irra på ett sätt som ledde till sinnessjukdom, eller larmandet när videobandspelarna spred sig, om hur det skulle leda till biografens död och ungdomens förvildning eftersom de skulle sitta och se på ”Motorsågsmassakern” och ”Toolbox murders” varje ledig stund. Och glöm inte dansbaneeländet, eller Nick Carter! Under tiden rullar barnet vidare i sin liggvagn, medan mamma pratar och skrattar där uppe. Snart är barnet större och får en sittvagn. Och kanske en egen Ipad som kan visa vägen in i världens mysterier."

Denna text delas alltså friskt på min facebook och twitter. Ursäkta om jag kanske inte tar ert engagemang och driv på allvar. KÄMPA ÄLDRE AKTIVISTER!