söndag 26 januari 2014

Man måste ha tråkigt för att kunna ha kul.

Men det är ju så jobbigt när det roliga är över och man bara vill uppleva allt en gång till? Att man aldrig kan ha samma upplevelse två gånger om är en av livets stora fuckups. Jag förstår poängen med det, men det är något infernaliskt sorgligt med att det härliga man just upplevt för alltid är förlorat. Det finns kvar i minnet, visst, men det kommer alltid bara vara ett minne. När det gäller längre saker, som förhållanden eller uppväxter eller så är det en annan sak - det jag pratar om är just specifika enskilda händelser. Som en jätterolig fest, en underbar konsert eller första gången man kysste sin kärlek. Jag antar att det är basen till att vi springer omkring och säger carpe diem till varandra: att vi vet att vi måste uppleva allt nu och sen försöka att uppleva nästa sak och nästa för allt det underbara som har varit får vi aldrig igen?

He he, är kanske bakisfilosof här? Det gick i alla fall bra igår när jag körde standup. Publiken var väldigt onykter och kanske inte jättepepp på att någon "rolig" skulle komma och prata sönder deras middag, men det gick bra. Sen tog jag taxi för en del av mitt gage (alltså, att jag kan skriva den meningen?) och anslöt till några i laget och sen gick vi ut och dansade, träffade fler ur laget och var allmänt ÅSM.

Dagen idag har tillbringats med huvudvärk och trötthet och en djup lyckokänsla. Att jag får ha allt det här i mitt liv.

Gud, nu måste jag rycka upp mig och sluta vara så djup? Blev kallad för käck igår. Här går jag omkring och tror att jag är cynisk och negativ och så uppfattar folk mig som käck? Var ju... fascinerande.

Imorgon är det måndag. Om en vecka får vi nycklarna till lägenheten. Snart är det vår. Känner ni livet i er? *anammar käckheten i mig*


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar