Tja, vi har två barn som kan skrika sig hesa över ett nageltrång eller inbillat rivmärke. Och så har vi ett barn vars läkare gav oss mängder av citodon och diklofenak för att barnet skulle få SÅ ONT efter operationen, men hon har ännu inte klagat mer än ett svagt "aj, det gör lite ont".
Själv är jag mer av typen "tro att jag är döende så fort jag blivit förkyld", så varifrån denna tapperhet, munterhet och positivitet kommer ifrån vet jag inte. Inte fan är det från oss föräldrar i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar