Jag grät, ute i huset igår. Grät över att det inte längre är där vi ska bo, över allt vi haft och aldrig kan få igen och över fina minnen. Sen såg jag mig omkring på allt som behöver göras och kände en enorm lättnad över att inte behöva rensa ogräs, måla fönster eller gräva rabatter. Bitterljuvt, vemodigt och rätt skönt.
Sen tillbringade vi eftermiddagen i parken i stekande sol med cyklar och glass och solglasögon och det var utomlandskänsla och jag var så genuint lycklig. Så summa summarum är det sorgligt att säga hejdå men vi tvivlar inte på att vi tagit rätt beslut.
Men oj vad jag kommer sakna när mina äppel-, plommon och körsbärsträd blommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar