Sista sista sista

Imorgon ska vi ut till huset och röja ur det sista innan vi lämnar över nycklar på torsdag. Jag är nervös. Tänk om jag plötsligt står där i trädgården i den strålande solen och ÅNGRAR mig?

Alltså jag tror ju inte att det är en jättestor risk, egentligen, särskilt inte med tanke på hur jag förut idag köpte penséer och tulpaner på torget, tog ett glas vin i typ 20 graders värme på vår balkong och sen avslutade med god middag i vår matsal (!). Jag älskar ju att bo här, men ändå. Rädslan för att ha gjort fel val jagar mig alltid, oavsett vad det är. Jag önskar att jag vore en sån som gjorde ett val och sen bara bestämde mig för att aldrig se bakåt igen. Jag ältar ju allt. ALLT!

Jag har läst någonstans (säkert i någon kvasipsykologitidning) att man aldrig ska ångra sina val eftersom man inte kunde ha gjort något annat val. Eftersom man gjorde det val man gjorde var det rätt val utifrån den kunskap man hade då. Man kan inte ångra sig, för hade man fått göra om det så hade man ju gjort samma val igen eftersom man hade haft samma förkunskaper. Det här låter ju väldigt mumbojumbo tycker jag eftersom ifall man bestämde sig för att lägga hela sin förmögenhet på teliaaktier så var ju det ett dumt beslut som man ångrar ÄVEN om man inte hade kunnat göra annorlunda.

Och med den logiken borde jag ju inte kunna välja att sluta älta eftersom jag gör de val jag gör utifrån de möjligheter jag har osv osv och nej, det här med filosofi är inte riktigt min grej. Vet inte ens om det här räknas som filosofi? Saker som är filosofiska och saker om typ att rymden är oändlig förstår jag mig inte på. Ej heller praktiska saker. Vad som då kvarstår? Tja, ostbågar. Ostbågar förstår jag mig på.