Internet, mitt livs stora kärlek.

När jag har varit borta ett tag och får komma hem till familjen är det ju mysigt, trevligt och härligt. När jag har varit borta ett tag och får komma hem till ostörda sittningar med min dator och internet är det ÅSM!

Nu sitter jag vaken och är jättetrött och ögonen svider eftersom jag glömde mitt linsfodral hemma och därför har sovit med linserna. Ändå: *twittrar* *facebookar* *bildgooglar en ung gerard depardieu* *surfar heminredningsinspo på pinterest* *bloggar* repeat tills ögonen blöder. Internet har gett mig så mycket, internet är min vän, jag älskar internet.

Apropå just att vara min vän vill jag slå ett slag för internetvänner. Man kan träffa folk som man vet är vettiga och inte bara ha utgångsläget att ens ungar råkat födas under samma år. Man vet var de står, man kan prata om allt och inget så när man väl träffas efter en sådär tio år är det liksom inget märkligt eller stelt utan man känner ju personen ändå. Möjligtvis att man blir lite kär och måste överväga att flytta till en ny stad för att kunna träffas oftare, men sånt är ju ändå värt risken. Plus att det blir rätt omöjligt med tanke på hur utspridda folk är som man träffar på nätet. Inte som att de är styckmördade och begravda lite här och var utan som att de bor på olika ställen. Från varandra. Mina internetkompisar. Jag har riktiga kompisar också. Jag lovar. De bara syns inte eftersom jag enbart instagrammar selfies tydligen. Nu tappade jag tråden lite känner jag.

Äh, jag får återgå till att bildgoogla en ung Gerard Depardieu.