*twitterskämt, sorry.
Ensamveckan slutar sent måndag kväll. Idag började jag dagen med att ge barnen gårdagens hemkörda pizza till frukost. Sen fick de micropannkakor. Nu är klockan halv fyra och jag har skickat Emmy till affären för att köpa ostbågar. Snart blir det film.
Gör mig inte jättebra som ensamstående förälder. Note to self: börja raka benen även om du inte ska gå ut och roa dig.
Tillvaron försvåras ju lite av att Majkens treårstrots är i sån blom att det borde utfärdas nån slags pollenvarning. Treårstrots är illa. Treårstrots hos en synnerligen intelligent unge är värre. Är liksom en sak om ungen ligger på golvet och är lite arg, en helt annan om man ideligen finner att man tamefan blivit överlistad IGEN av en som är född 11 år efter att Markoolio peppade inför årtusende nr 2.
Idag hade vi två stora bråk innan vi kom ut. Ett om hur olämpligt det är att ha sandaler när det är november, och ett om hur rimligt det är att ta på sig jacka när det är november. Tack och lov för att jag även har stora barn så att hotet "annars får du stanna hemma" faktiskt går att infria. Eller hot och hot, konsekvens hade jag kallat det på den tiden jag fortfarande vinnlade mig om att vara Pedagogisk och En Bra Uppfostrare.
Nu är jag på nivån att jag häller upp mjölk i shotsglas gång på gång för att jag inte orkar bråka om att hon ska ta ett fullstort glas. Och jag spänner fast henne i vagnen och klär på henne under högljudda skrik i trapphuset för att jag inte orkar vänta in hennes utbrott. På kvällen sitter jag bredvid sängen och surfar på mobilen när hon skriker hysteriskt att hon hatar sin säng, hon hatar att sova, hon vill bara vara vaken som alla vuxna är. Sen säger jag "säg till när du har skrikit färdigt" och efter fem minuter av hysterisk ilska vänder hon på sig och säger "jag är färdig nu, klia mig på ryggen och sjung tack".
Det är lättare att hantera trots när man har en smartphone. Därmed inte sagt att jag är jävligt trött efter denna ensamvecka. Hence ostbågar klockan fyra.
Har en snart 5-åring som kör trotsperioder då och då. I början blev vi mycket perplexa eftersom storebror körde trotsålder enligt alla utvecklingsmanualer utan att hitta på egna trotsperioder. Hanterar trotset ungefär som du genom att ge efter. Vill ungen dricka mjölk i snapsglas then snapsglas it is. Vill ungen gå ut i sommarkläder får hon göra det men jag tar med en kasse med varmare doningar om vi ska långt bort. Om vi ska leka i parken bredvid huset får hon ta konsekvensen och gå hem för att klä på sig emr kläder när hon börjar frysa. Några gånger när hon gått i totalt baklås har vi fått ta fram den dammiga gamla barnvagnen från cykelrummet för att köra henne till förskolan. Allt för att minimera bråk. Och ja, det blir ofta ostkrokar mitt på blanka eftermiddagen.
SvaraRadera