Jodå, amerikanska Netflix erbjuder ju alla säsonger av Gilmore Girls vilket är helt underbart för mig som älskade serien när den gick men aldrig har sett om den ordentligt. Detta är min chans! Så tja, det är väl ungefär det som min helg har ägnats åt. Är nu framme vid när Jess, aka DAMN YOU FINE-Jess, kommit till stan.
Jag gillar att se om serier för man upptäcker saker man inte uppfattade första gången, man har fått en annan syn på världen och kanske gillar olika saker än förra gången och man kanske till och med börjar ogilla saker. Här är några reflektioner jag har sen jag började omtitten:
1) Lorelai är 32 när serien börjar? TRETTIOTVÅ! Två år äldre än mig? Får panik på detta. Hon är ju så supervuxen liksom. Okej, väldigt flamsig, men vuxen. 32. Herregud.
2) Ofta kanelkofta de kan äta sådär mycket och samtidigt vara skinny as a twig. Det är ju lite av en grej i serien att Gilmoretjejerna gillar mat - onyttig mat - i stora mängder. Jag gillar det eftersom det är uppfriskande. Det är bara lite frustrerande att samtidigt som man själv skulle ha rullat fram som fem miss Patsys vid det laget har de både perfekt hy och inte ett gram för mycket. Ja ja, bitterheten slutar här.
3) Wow, det är många snygga killar att titta på. Ja, även om jag (såklart) inte är team Dean så är han ju snygg killen. Och Jess, slurp. Luke? Don't mind if I do. Christopher, well hello! Sen längre fram kommer Logan som ju inte är helt oäven han heller. Tristan är trevlig också. Ni ser. Ögongodis lite överallt. Max! Jag glömde Max! Skulle ej tacka nej till Max.
4) Rory är så satans präktig. Alltså på nivån att det börjar bli otroligt. Man kan älska böcker, satsa på Harvard OCH ha en libido, faktiskt. Det finns liksom ingen motsättning mellan att vilja hångla upp sin kille ordentligt och på att satsa på skolan. Dessutom verkar hon ha noll koll på sånt rent generellt? Hennes mamma och pappa försvinner iväg jättelänge, dyker upp och är generade och säger inte var de har varit och Lorelai har löv i håret? Rory ba... oh well. *kopplar ej* Rimligt om man är 6, ej om man är 16.
5) LUKE JAG ÄLSKAR DIG. Vet att det är klyschigt att falla för hela den där surmulne karlakarlen som inte kan visa känslor och yada yada, men herregud vad jag är kär i Luke. Och Jess. Som nämndes förut.
6) Det är befriande med folk som äntligen pratar i rimlig takt. Alla ba "orimligt hur fort Rory och Lorelai pratar", jag ba "äntligen någon som pratar så fort som jag och min mamma och syrra". Jag är helt med på tåget. Man ska prata fort om det ska vara nån mening med det.
7) Emily Gilmore, skärp dig. Har sån hatkärlek till denna kvinna. Tycker några av de finaste scenerna är när hennes rädsla för att förlora sin dotter och barnbarn lyser igenom. Men samtidigt vill jag slå ihjäl henne för hennes jävla kritik och elakheter. Också, kommer på mig själv att tänka "vet inte varför Emily är så kritisk mot Lorelai, hon är ju smal?". Säger väl mer om mig än Emily dock.
Tja, det var väl (nästan) allt. Finns ju tusen saker att säga om denna serie. Förutom att man älskar den då, så klart.
Jag kan bara hålla med!
SvaraRaderaJag håller inte med om punkt 2. Det nya är ju att härliga tjejer ska äääälska burgare och pommes, och aaaaaldrig tänka på vad de äter, och ändå vara supersmala. Hejhej omöjliga krav! Fast detta kanske var nytt när GG gick? Minns inte.
SvaraRaderaOch Melissa McCarthy. Jag älskar henne. Och jag älskar att Sookie får vara tjock utan att det liksom är en grej.
SvaraRaderaS - jag håller med om att det är en sån låtsashärlig matglädje nu. Men då var det inte det. Sen är det fortfarande ovanligt att man verkligen svullar och frossar som de gör. Annars brukar det vara mer "åååh den här karaktären ÄLSKAR mat" = äter tre pommes frites typ. Men ja, håller med dig också.
SvaraRaderapresens - jaa, Sookie är så bra!!
Ja, ja, ja! Håller med på alla punkter (eller ja, den första hade jag inte tänkt på).
SvaraRaderaJag håller också på att se om allt från början (även om man i vissa stunder bara vill zappa fram till alla bra Jess-avsnitt).jag var dessutom i precis rätt ålder när serien kom, så jag var ju typ helt nere i Jess. Kärt återseende, minst sagt.
Åh, gilmore girls-prat! Har kollat om det tusen ggr eftersom jag har dvd-boxen men inga att prata om den med så <3!
SvaraRaderaJag vet inte varför men sörjer lite att det inte blev Lorelei och Christopher. Gillar Luke också men har svårt för den tysta typen även om Chris inte direkt är idealmannen för mig.
Jag. hatar. Dean. Av hela mitt hjärta hatar jag honom. Otroligt ointressant (ej snygg!) människa. Tycker att en stor del verkar gå ut på att Rory är stressad för att han ska bli sur. Och, jag fattar att alla föräldrar inte har råd att betala fickpengar till sina barn men han är 16 år? Och hans föräldrar verkar inte ha yrken som indikerar arbetarklass? Men ändå blir han nån sorts working class hero?
Tycker liksom inte det stämmer.
Jag uppfattar det inte alls som att Rory inte fattar att föräldrarna legat, hon gör ju en sån där menande min?
Jag tycker inte heller de pratar fort, det är ju normal samtalstakt?
Hyser också en hatkärlek till Emily. Tycker det är hemskt att hon inte kan visa sina känslor men samtidigt missar Lorelei också Emilys bevis på kärlek. Jag tänker också att det måste varit väldigt jobbigt att leva i den där miljön men herremingud, upplever att Lorelei inte alls ser sina privilegier. Vare sig hon har ett dåligt förhållande till dem eller ej så skulle hon inte behöva gå till socialen! Tänker att man i vuxen ålder kan förstå hur jobbigt det måste vara för föräldrarna också att "förlora" sitt barn.
Dessutom behandlar hon människor som sin mamma på vissa sätt, hon skämtar på hembiträdenas bekostnad på ett sätt som en som har råd att göra det. Så helt ärligt har jag svårt för Lorelei också. Fruktansvärt konservativ, Rory är en jungfru så vit som nyfallen snö och när Paris berättar för Rory att hon har legat med sin fasta(!) pojkvän och Rory berättar att hon är oskuld säger hon "I've got the good kid". Så uppfattar det som att Lorelei uppmuntrat Rorys kyskhet mycket.
Sen är hon alldeles för hård mot Jess, att hon inte känner igen sig själv, DIREKT stämplar honom som hemsk, hon försöker liksom inte på något sätt förstå honom. Klart man som mamma får vara kritisk men hon är så oförstående att det är obehagligt.
Det allra värsta är att hon inte ser att hon gör samma sak som sin mamma; När Rory inte gör som hon vill stöter hon bort henne. Det händer flera gånger och jag önskar att det liksom visades mer i serien, att hon blev medveten om det själv liksom. Sen alla tjockisskämt NÄR HENNES BÄSTA VÄN ÄR TJOCK, idiotmänniska!
Tycker även att Rory borde blivit ihop med Jess i slutet, det kändes som att det var meningen. Så kunde hon bli journalist och resa runt och han kunde skriva böcker!