Jag har scrimmat för fan!

Okej, för de som inte befinner sig i derbyvärlden: ett scrim är en övningsmatch. Dagens scrim hölls i Västerås med blandade lag och vi var fyra nervösa åkare som tog oss dit från Örebro och Nerike Knockouts.

Nervösast var jag, vill jag nästan påstå. Jag är så himla mycket lagd åt ångest att alla såna här grejer blir jättestora och jättejobbiga för mig. Ligger vaken, ångestar, ältar - men jag gör ju alltid grejerna till sist, vad det än är. Så även detta.

Vad jag var orolig för:
att jag skulle förstöra för andra
att jag skulle skada mig och/eller nån annan för att jag klantade mig
att jag inte skulle orka hela tiden (30 min x 2)
att jag skulle bli utvisad hela tiden
att de bättre åkarna skulle bli irriterade på mig.

Men!

Alltså jag ska inte säga att jag ägde planen, för herregud vad jag var förvirrad i början. Och mitten. Och slutet. Men ändå! Jag orkade med, jag blev bättre och bättre och jag jammade (var den som tog poäng) två gånger och blev lead jammer (den som tar sig igenom gruppen först) båda. Och jag blev bara utvisad tre gånger (ok, vi hade bara tre domare så de missade väl lite då).

Herregud så snälla alla var.
Herregud så euforisk jag var - och är - efteråt.
Herregud så mycket jag lärde mig.
Herregud så mycket utrymme för förbättring det finns.
Herregud vad jag är glad att jag har scrimmat för första gången!

Nu tänker jag dö lite i soffan tills det är läggdags och vardag igen imorgon.