Ok, alla vet ju att det sämsta med att skaffa barn är att man tvingas till relationer med andra föräldrar. Andra föräldrar är djävulens uppfinning. Ni tror att folk är dumma i huvudet? Addera ett barn och det blir ohanterbart.
Därför tänkte jag nu att vi kan ha en liten fest där vi bara häver ur oss all skit vi bär på. Allt agg vi känner. Jag, som har en tumblr nästan enbart dedikerad till föräldraskapets baksidor, känner att jag sitter på mycket agg. Så jag börjar då.
Föräldrar jag stör mig på:
- De som pratar tillgjort med sina barn. Nu pratar jag inte om bebisspråk utan om att prata nåt slags tillrättalagt pedagogiskt språk med sina barn. Jämt. Det är fan barnmisshandel ju? Prata ordentligt med era barn? Jag vill örfila upp föräldrar som jag hör prata med sina barn såhär och de är SJUKT många. Är det en folksjukdom? Varför kan föräldrar inte prata normalt med sina ungar?
Fel: "Jaså du vill leka på gården, säger du? Ja men gör det vännen. Mamma ska bara hämta dina grejer så kan vi leka här tillsammans jättelänge sen, det blir väl kul?"
Rätt: "Ja, ok vi kan leka ute. Ska jag hämta dina grejer?"
SLUTA PRATA SÅ JÄVLA INFANTILT MED ERA BARN.
Ok, det var mitt värsta störmoment. Nu kör vi några mindre.
- När föräldrar är sådär överdrivet noggranna bara för syns skull. Du behöver kanske inte sätta på grindens fyra lås på förskolan om du VET att alla barn är inne och du VET att det kommer en ny förälder för att lämna sitt barn om max en minut?
- När föräldrar ropar över hela förskolegården typ "Kom nu Engla, nu går vi OCH KÖPER GLASS!" och man ba "tack bitch, verkligen" eftersom alla andra barn ju genast bryter ihop om de inte får glass.
- När föräldrar klär sina barn för varmt och dessutom har mage att snegla ilsket på mina ungar som är rätt klädda. Inte mitt fel att du behöver gå en föräldrakurs för att inte göra frikadeller av dina kids?
- Föräldrar som typ har med sig finare mellis till parken än mina ungar har fått nånsin i hela sitt liv. Okej, det här är väl till stor del avundsjuka. Jag var en sån som inte ens kom ihåg extra blöjor när jag hade blöjbarn och vissa föräldrar ba *dukar upp buffé av välskurna grönsaker och frukter och kex* så fort de lämnar hemmet.
- Föräldrar som inte kan prata om "vuxengrejer" nära barn. Sänker rösten så fort de ska prata om typ... minsta lilla som inte visas på bolibompa? Ok, ska jag diskutera analsex med mina kompisar gör jag ju inte det när barnen lyssnar, men barn klarar liksom av att vuxna pratar om vuxensaker? Får panik på att behöva avbryta konversationer för att ett barn är inom 50 meters avstånd.
- När föräldrar vill begränsa MINA barns frihet för att de är neurotiska. Okej ditt barn får inte lämna innergården förrän hen är 12, men tvinga inte mina barn att dansa efter din överbeskyddande pipa för det. Ägna dig du åt att begränsa ditt barns barndom så ägnar jag mig åt att lära mina barn att ta ansvar för sig själva. Deal?
Ja ja, jag har kanske 100 exempel till men lämnar kommentarsfältet öppet. Go crazy!!
Gud vad skönt att få häva ur sig lite.
SvaraRadera- Föräldrar som benämner den andra föräldern som mamma/pappa när det inte är barn i närheten.
- Föräldrar som ger mixed signals.
- Föräldrar som inte klarar av att det blir kladdigt när barnet äter och är där och torkar av med en våtservett hela tiden. LÅT UNGEN VARA!
-Föräldrar som pratar om/med sina barn i jag-form. "Nu ska jag bada, ja det ska jag. Åh vad jag ska bada nu. Ska jag bada med ankan?"
- Föräldrar som inte kan låta barnet vara i fred en sekund.
Så mycket frustration i det här ämnet, skönt att klaga.
SvaraRadera* Föräldrar som låtsas som ingenting när deras ungar beter sig dåligt mot andra barn. (okej, endel kanske pratar igenom det ordentligt när de kommit hem i lugn och ro, men känns ändå inte okej att de utsatta barnen inte får någon slags upprättelse utan bara får ta skiten)
* Föräldrar som tror att bara för att något fungerat för deras ungar så fungerar det för alla andra också, och ger ofta s.k. bra och hjälpsamma råd om nattning, matning osv à la självutnämnt proffs, även när en inte har bett om råd eller inte ens behöver "hjälpen".
* När föräldrar klär på ungarna för fina och ömtåliga kläder så att föräldrarna sen sitter och ropar ifrån bänken i lekparken att "var försiktig om kläderna, smutsa inte ned dig!"
* När andra föräldrar pratar om saker inför ens barn eller deras egna som en själv inte tycker känns okej, trots att en har sagt till om det förut. T.ex. när någon är besatt av sin vikt och ständigt kommenterar högt så antingen min unge eller deras egna hör att personen är så ful och måste gå ned i vikt så att hen blir snygg - sånt gör mig rasande. Och kan föräldern inte föra en enkel konversation i barns närvaro utan att flika in egen rasism, sexism eller bara allmänt elaka saker så bör kanske den personen hålla tyst? (fast jag håller med dig om att föräldrar absolut måste kunna prata vuxengrejer med varandra även om någon yngre hör, det är ju jätteviktigt faktiskt, så länge en själv har vettiga åsikter...)
osv osv
Åh, härligt ämne!
SvaraRaderaJag stör mig på föräldrar som tycker att det är fel att "tvinga på" sina barn ens ideologier eller liknande. Som att man "tvingar" sina barn att bli vegetarianer eller tvingar på dem något slags statement när man väljer kläder från "den andra" avdelningen, exempelvis sätter på sitt snoppbärande barn en klänning.
Jag vill liksom bara "HALLÅ alla föräldrar fattar alla beslut åt barnen när de är små, för de är just små och oförmögna att fatta beslut ganska länge och då är det väl inte så jävla konstigt att man fattar de beslut man känner är rätt för sig själv och sin familj. Dessutom fattar du passivt ett beslut om du bara följer det som är norm utan att tänka på varför du gör som du gör." Och så låter jag som en präktigbyxa, vilket är en annan sak jag kan störa mig på, men det är inte så jävla lätt det här.
Jag stör mig så infernaliskt på päron som cirkulerar kring sina barn med rädsla för att de ska göra illa sig. Och om barnet skulle råka slå sig är de där och tröstar och talar om för barnet hur ont hen har innan barnet ens hunnit reagerat.
SvaraRaderaChilla och låt barnet tala om om det behöver hjälp/tröst!
Oh - en grej till. Jag stör mig på föräldrar som inte tar bort snoret under deras barns näsor. Har förståelse för att man inte kan torka det där genomskinliga rinnande snoret precis varje minut, men det där tjocka gula/gröna/bruna som sitter som ett smycke på vissa ungar. Brrrr...
SvaraRaderaFöräldrar som inte säger till sina barn när de knuffar/slår andra barn, trots att de ser vad som händer...
SvaraRaderaHehe älskar ämnet! Föräldrar som är som iglar på barnen med kommentarer och uppmaningar typ "titta på den här myran", "gå inte där!", "hur går det, Barnets Namn?", "ta den här vägen!", "Nejnej!", "akta!", "sluta!" osv i ALL OÄNDLIGHET. Låt barnet VARA! Vill jag skrika.
SvaraRaderaFöräldrar som försöker mörka att deras barn kräkts dagen innan (eller samma morgon) för dom veeet att det inte är magsjuka (!).
SvaraRaderaFöräldrar som rusar in med skor på förskolan när det regnar ute, tack för att jag fick dyblöta strumpor, verkligen!
Pojkföräldrar som inte reder ut saker och ting när deras son helt plötsligt inte vill leka med tjejer längre.
Förutom sånt som redan har sagts då:
SvaraRaderaFöräldrar som hittar på nya ord för snippan hela tiden. Ena dagen är det kussimuran, nästa där nere, nästa lilla hönan. Det heter SNIPPA för fan.
Föräldrar som inte kan säga jag om sig själva och du om sitt barn.
Föräldrar som könar precis hela tiden, kallar sin unge (och min – grrr) för Tjejen, som om de heter så.
Föräldrar som hela tiden humblebraggar om sina ungar.
Föräldrar som ständigt skriker och hotar på ett otrevligt sätt, och sen blir förvånade över att deras ungar skriker och hotar varandra.
Föräldrar som klär sina barn i sjukt obekväma och opraktiska kläder för att det är så sött/coolt.
Föräldrar som blänger ilskt för att man plockat upp mobilen och spelar wordfeud medan man gungar sin ettåring i en jävla halvtimme.
Åh så skönt att läsa!
SvaraRaderaFöräldrar som utgår från att deras barn/familj är standardmallen för allas barn/familjer:
SvaraRadera– Nej, jag förstååår inte varför det ens finns fritids för 10-åringar, alllaaa barn har ju så många aktiviteter att de inte ens hinnner gå på fritids!
– Vadå för dyrt att betala 200 kronor per termin till klasskassan?! Det är ju ingenting! Lite måste man ju satttsa på sina barn!
Föräldrar i stan som tror att förorten/villaområdet är så hemskt farligt för barn:
– Jag skulle allldrrrig låta mina barn gå till skolan i de kvarteren/genom skogen! [Skogen = en yttepyttig skogsdunge]
Föräldrar i förorten/villaområdet som tror att stan är så hemskt farlig för barn:
– Det vore fullständigt otänkkkkbart att låta barnen gå själva till skolan om de var tvungna att korsa trrre gator!
Ja herregud.
SvaraRaderaFöräldrar som benämner sina barns kompisar som flick/pojkvänner och frågar om de ska gifta sig när de blir stora. *kräks*
Föräldrar som talar om sig själva i tredje person.
SvaraRaderaFöräldrar som måste säga "lilla.." framför barnets namn när de presenterar/pratar om den. "Jaaa det här är lilla Alice".
SvaraRaderaJag stör mig på det jag beskådade i kön i en blomsterhandel häromdagen. En "äldre" mamma ca 47 år, hennes son ca 5 år och en man (oklar relation till dessa men jag gissar på ung morfar) står i kön brevid. Barnet tar en nalle som ligger vid kassan o säger att han vill ha den. Både mamman o morfadern säger "nej, du har ju redan så många och du fick ju en bara för ett litet tag sen". 5-åringen lägger till sin trumpna min och beter sig som en 3-åring (i sina hängselbyxor!!) och vägrar röra sig ur fläcken utan nallen. De vuxna fortsätter säga nej och jag tänker: bra agerat. Sen ser jag hur mamman går fram sätter dig på huk o säger något och plötsligt är både pojken o nallen förbi kassan. FY FAN hade jag lust att skrika, ni svek mig nu! Den där ungen kommer bli en sån d-a snorunge (är förmodligen redan) Tappade allt hopp där och då.
SvaraRadera//Sofia
Föräldrar som låter barnen avbryta och gå före all vuxen konversation, hela tiden. Blir galen.
SvaraRaderaFöräldrar som behandlar sina barn som om dom vore mycket yngre. Typ kör femåringen i vagn och låter hen dricka ur pipmugg.
Föräldrar som tar sitt barns överdrivna reaktion när slagit sig/ramlat på helt överdrivet allvar. Har en bekant vars barn vrålar i högan sky så fort något händer och då ska fem vuxna rusa dit. Kan vara ett myggbett.
När man är ute med mammor en kväll för att dricka vin och snacka och det BARA pratas om barnen. Tror faktiskt pappor är bättre där?