Jaha, så nu har jag kanske signat upp mig för TVÅ standup-tillfällen i höst? Jag som inte har kört på ÅR, förutom en roast av en kompis. Jag som inte har stått på en scen på jättelänge? Jag som redan är full av ångest och oro?
Om en vecka ska jag köra på en rookiescen på en restaurang här i Örebro. Känner mest: panik och skrik och så ska det ju bli väldigt kul också. Ändå. Jag tycker ju att det är roligt. Sen, när det är över.
Eller ja, när jag står där på scenen och folk skrattar är det ju också kul. Inte när de inte skrattar.
Jag vet inte hur jag kommer göra med rollerderbyn framöver, så jag försöker plocka upp lite gamla hobbies. Jag älskar derby massor, men just nu funkar det inte så bra för mig. Problem med benhinnor och tid och sjukdomar hit och dit gör att jag inte riktigt känner mig hemma inom rollerderbyn längre. Antingen är det en svacka (hoppas det!), eller så kanske jag får inse att man inte kan satsa massor på en sport när livet i övrigt kräver en hel del. Och då är det ju bra att inte stå där tomhänt sen. Utan något att ta sig för. Så jag tänker på ridning igen och börjar ta upp standupen och funderar på andra grejer som jag tycker är kul. Man ska inte satsa allt på ett kort, som de säger. Så länge man inte satsar på mig så är jag nöjd, särskilt om jag slipper få det i håret.
Hej!
SvaraRaderaHur kan jag nå dig? I desperat behov av att få råd, är i en livskris och du verkar vettig och klok...
Blä för att vara usslig. Jag har ungefär samma med min löpning. Jag älskar och vill men kroppen bah "Nä!". Å då är det såklart inte så enkelt att det bara är kondition som saknas... Hoppas du kryar dig fortare än mig, och jag tänker att derbyn väl finns kvar om du känner att du vill skutta på det tåget igen sen?
SvaraRaderaKul med ståupp! Bryt ett ben!