Avstämning februari

"ELLEN! INGEN VILL HÖRA OM DINA TRÅKIGA JÄVLA NYÅRSLÖFTEN!"

Nähä, men jag är för trött för att komma på nåt annat att skriva om, och för min egen sinnesros skull vill jag dokumentera. Har jag klarat alla grejer jag ska göra varje månad? Nja, inte det där med att laga ny mat. Vi stryker den, jag orkar ej hålla på att leta recept och skit när jag är tacksam om vi har mat hemma eftersom det innebär att nån av oss har orkat handla.

Men jag har varit på bio! Två gånger till och med. Såg Coco med barnen (härlig) och Phantom Thread med en kompis (usel!). Alltså filmen var usel, inte kompisen. Iofs var det hon som valde film såatteh...

Alltså jag förstår mig inte på fin film. Sån där kulturell, "djup" film som kritikerna älskar. I cannot. Kritikerna såg en helt annan film än vad jag såg, ELLER så kan det vara så att långa scener där man filmat i en artsy vinkel och ett piano klinkar i bakgrunden bara blir parodiskt för mig. Men kritikerna har tydligen inga problem med detta uttjatade grepp.

Jaja. Jag har även spelat badminton men ej simmat eftersom jag fortfarande har ett stort sår på benet. Hur går det med såret, undrar ni inte alls men får veta ändå.

Jo Birgitta frodas och mår bra. (Jag har döpt såret till Birgitta efter min gamla chef eftersom båda orsakat mig ungefär lika mycket bekymmer och smärta). Varje vecka går jag till vårdcentralen så att de får ta bort kompressen och försöka tvätta ur och oja sig över att det blivit lite sårskorpa (det ska läka underifrån, så de måste liksom ta bort allt "sårigt" hela tiden" och sen går det inte att få bort allt torkat gojs (jag vet, eeew) så då lägger de på en salva som ska "lösa upp det" och så lägger de om såret igen och sen får jag en tid till en vecka efter då exakt samma sak upprepar sig. För nån vecka sen sa sjuksköterskan ba "ÅH VAD BRA DET LÄKER! NU ÄR DET 1 MM MINDRE!".

Okej. EN millimeter på en vecka. JÄTTEBRA!!! I den här takten kommer det ha läkt lagom till min 40-årsfest. Är så jävla trött på att springa till vårdcentralen hela tiden (frikortet kom tidigt i år, och det är inte ett skämt om ev. för tidig utlösning för Sverrir Gudnason) och på att ha stödstrumpa (det ska läka bättre då) och på att inte kunna BADA eller SIMMA!!

Jaja nu är det mars. Om två månader är det vår!