Hejdå mormor

Så i måndags, bara dagen efter jag skrev det förra inlägget, så gick mormor bort. Jag har jobbat enormt hårt med förträngning, alltså EXTREMT mycket, så just nu så gråter jag nästan inte alls. Vilket såklart är skönt eftersom jag då kan fungera som vanligt, men det kommer ju komma en enorm smocka av sorg nästa fredag då vi ska ha en begravningsstund.

Jag säger begravningsstund, inte begravning, eftersom vi ska göra allt själva. Ingen kyrka, ingen begravningsbyrå, ingen förrättare, inga utomstående. Bara vi i närmsta familjen, ett rum på krematoriet och mormors kista, blommor och musik och sånt. Det blir säkert bra, det känns bara så jobbigt att vi ens behöver tänka på det. Hon som har funnits jämt.

Och så känner jag mig såklart usel för att jag blir ledsen över att sorgen lägger sordi på julen. Men så är det ju - det blir en speciell jul i år när mormors frånvaro kommer vara så tydlig. Det kommer kännas sorgligt och tomt även om hon kanske ändå hade varit för skör och gammal för att orka komma.

Fan ändå. Den här hösten har varit så sjukt jävla jobbig och slitig och tung. Jag är så trött. Så trött och ledsen och jag vill inte vara trött och ledsen när det är jul. Jag vill vara glad och tindrande.

Skit.