Nä men nu ger vi väl ändå upp?

 Alltså jag tycker ändå att jag har härdat ut rätt länge. Tröstat mig med att andra har det värre, att vi i alla fall har varandra och bor bra. Det var pissigt att inte kunna åka till Frankrike i somras, men jämfört med vårdpersonalen som måste jobba konstant och knappt kan ta nån semester var det ju ingenting. Så klart. Men nu är jag så jävla trött på skiten. Jag är trött på att jobba hemifrån, på att inte kunna träffa kompisar, på att inte få dansa, inte kunna göra vad jag vill utan att behöva isolera mig och hela tiden påminnas om att allt är grått och ensligt och deppigt. Jag frossar såklart i julpepp och längtar tills december och advent, men inser ju att efter nyår kommer det bli ÄNNU gråare. Nu har jag liksom ändå min favorithögtid att se fram emot och planera inför och glädja mig med. MEN SEN DÅ? Alltså januari-februari-mars kommer ju bli det fucking tråkigaste i världshistorien. Seriöst. Jag ORKAR inte med tanken på det. Vanligtvis håller man ju på att gå under då varje år, men denna gång? Ännu ett varv med coronaskiten? Nej, det går inte. Samtidigt finns det ju inget alternativ. Det är ju bara att ta sig igenom. Det trista, gråa, pissiga. Köpte en flaska gin på väg hem från kiropraktorn idag. Ska dränka min tristess i varma gindrinkar hela december igenom.  http://dlvr.it/Rlq9WP http://dlvr.it/RlqZNg
http://dlvr.it/Rlqx0k