Ni trodde att Annika Dahlström var lågvattenmärket? Lite flankerad av Anna Anka sådär? Well, under små stenar gömmer sig stora fula gäddor, och en av dem har nyss fått lite luft.
Kvinnan heter Eva Sternberg och är dum i huvudet.
Visst borde man inte uttala sig så om en annan människa utan att veta vem det är? Visst borde man egentligen, inte utgå från sin egen situation för att döma någon annan? Well, vi kan väl säga som så att jag bara följer Evas exempel. Hon tycker nämligen att hon har rätt att såga Birgitta Ohlson som är nyutnämnd EU-minister och gravid. Ohlson borde nämligen sluta leka man. Hon borde bara tänka på sitt barn. Hon borde stanna vid spisen. Tror ni att jag överdriver lite? Kanske drar jag Evas åsikter angående Ohlson till sin spets? Ha! Jag citerar:
"Efter det att jag hade startat mässan Kvinnor Kan stod det helt klart för mig, att vi kvinnor inte ska lämna våra hem överhuvudtaget. Ska vi göra något så skall vi göra det med vårt hem som bas."
Eva konstaterar lite olika saker:
Kvinnor ska inte vara som män, barn ska vara med sina mammor, kvinnor ska stanna hemma och herregud vad provocerande det är med en kvinna som vill fortsätta jobba efter att hon fått barn. Verkligen!
Eva skriver dessutom:
"Mina båda döttrar har jag absolut inte uppmuntrat att lämna sitt kvinnokön för att bli generaldirektörer eller styrelseledamöter i börsnoterade bolag."
Jag är ledsen Eva, men jag tror att hindret för dina döttrar mindre handlar om deras kön, och mer om att de delar gener med någon som du.
Men hjälp vad KONSTIGT hon skriver. Alltså, utöver själva åsikterna. Hon gick svartklädd hela graviditeten? Förlossningen tog si och så lång tid? På mässan fick hon en uppenbarelse och såg allt klart, HUR?
SvaraRaderaFattar inget.
Jo precis. Dum i huvudet kändes som en rätt lämplig beskrivning. Jag fattade verkligen ingenting heller, mer än att hon har helmysko åsikter.
SvaraRaderaTänk om hon inte är dum i huvudet utan helt enkelt månar om det vikigaste uppdraget man kan ha som förälder; dvs anknytningen till sina barn. Att hon sen i sin ideala samhällsvision missunnar män (och deras barn) detta privilegium är vad jag tycker är verkliget upprörande.
SvaraRaderaFast jag ser inte att anknytningen förstörs av att börja jobba efter en månad, särskilt inte eftersom barnet kommer vara mycket närvarande även när BO arbetar. Dessutom är ju hela samhället då helt galet, eftersom både män och kvinnor då borde stanna hemma ett halvår tillsammans enbart för att anknyta till barnet?
SvaraRaderaHon är ute och cyklar och uttrycker sig på ett sätt som inte ger någon annan lösning än att hon är just dum i huvudet i den här frågan.
Ja, breaking news, samhället är galet. Vi strävar mot fel mål, har fel ideal.
SvaraRaderaJag ser det inte som tillfälligheter att det till exempel i högre grad är män som "strular" under uppväxten och att långt fler män än kvinnor begår brott. Sålänge begreppet "frånvarande fäder" är ett vedertaget begrepp kommer det se ut så.
Att BÅDA föräldrar ska vara så närvarande det bara går tycker jag är den viktigaste infallsvinkeln i jämställdhetsdebatten, som annars gärna handlar mycket om att kvinnor ska få äntra männens spelplan.
Men har jag sagt emot att båda föräldrarna ska vara närvarande? Jag ser bara inte hur det skulle se ut ifall båda föräldrarna är hemma på heltid i ett halvår. Så har det nämligen aldrig i människans historia sett ut. Inte vad vi vet idag i alla fall.
SvaraRaderaDetta med människans historia är väl ganska irrelevant? När är det egentligen på sin plats att hävda att historian legitimerar cementering av idiotiska företeelser?
SvaraRaderaTyp som den mäskliga strävan efter att härska och få mer mer mer...
(Och yes, jag tror på betingning, trots min hållning i elöverkänslighetsfrågan;)
Har man strävan efter en hög materiell standard kombinerad med en världsbild sedd ur mansglasögon så är det svårt att se hur det skulle vara möjligt att få loss tid, både på ett personligt och ideologiskt plan. Oj, det där lät aningen hårt, my bad. Är inte sams med språket idag:S
Jag tolkade dig som att du menade att vi NU var påväg åt fel håll. Lite "på 50-talet hade man minsann rätt idé". Jag är helt med dig med att det är tokigt med heltidsarbetande förälder (oavsett kön) som är borta 7.30-17.30 fem dagar i veckan när bebisen bara är någon vecka eller två. Och ska vi se till hur jag önskar att det ser ut i framtiden så handlar det mer om att föräldrar har möjlighet att vara hemma tillsammans en längre period, och mindre om att båda föräldrarna ska börja jobba.
SvaraRaderaMen jag tycker inte att det var det hon talade om. Jag tyckte att det bara var vanlig sunkig anti-feminism.
Okej. (Fan, ingen debatt:)
SvaraRaderaFör övrigt är jag i högre grad anhängare av antifeminismen än av feminismen. Eftersom feminismen sätter kvinnor i offerposition och idealiserar traditionellt och typiskt manliga företeelser.
1. Kvinnor är och har varit i ett underläge. Om du väljer att kalla det för offerposition så är det snarare ett retoriskt grepp snarare än något annat, man måste ju identifiera problemet (kvinnor i underläge) innan man kan göra något åt det.
SvaraRadera2. Idealiserar traditionellt och typiskt manliga företeelser? Tja, det är ju så samhället ser ut idag, eftersom det är män som har byggt upp samhället. Visst kan man tycka att man istället borde se till att de "kvinnliga" områdena höjs upp, men för att göra det måste man först ha nått jämlikhet inom de "manliga" områdena, eftersom det är där makten finns.
Beroende på hur man ser så saken så kan man säga att män och kvinnor befinner sig i underläge på olika områden. Men eftersom, som sagt, traditionellt manliga företeelser är de som ses som eftersträvansvärda i dagens samhälle är det inte konstigt att många kvinnor blir lurade till att tro att de GENERELLT är i "underläge". Jag skulle kunna radda upp områden där män är i "underläge" eller har sämre förutsättningar. Eller rent av saker män inte "får" göra för att de är män.
SvaraRaderaVarför köpa att de saker som idag premieras kvinnor inte är värda något?
Kan du ge mig ett exempel där du missgynnats pga ditt kön där det inte finns något likvärdigt exempel där män missgynnats?
Hade det varit så att starka familjeband var det högsta idealet i stället för makt hade män varit de som setts som generellt underlägsna.
Mitt ideal är INTE makt (över andra). INTE heller att tjäna mycket pengar. Det är nämligen så att inga av dessa faktorer är relevanta för hur stor livets lyckohalt är.
Har man däremot något av ovanstående ideal som sitt så förstår jag att man känner sig underlägsen.
Det är ju fint att din drivkraft i livet inte är att ha makt och tjäna pengar, men det innebär inte att det inte är problematiskt att de som har makt och pengar alla är (med ytterst få undantag) män. De allra fattigaste i världen är kvinnor, oavsett land. Det är kvinnor som blir systematiskt misshandlade i sina förhållanden, av män. Det är kvinnor som blir våldtagna, av män. Att som kvinna i ett rikt i-land där jämställdheten ändå har kommit en bit sitta och säga "för mig är det inte viktigt" är både naivt och rätt så förmätet. Det är ett enormt problem att kvinnor systematiskt underordnas världen över och här. Sen kan man vilja höja värdet på barnafödande allt man vill, men vet du vad? Det sker inte förrän kvinnor har lika mycket makt som män. Det är nämligen de med makt som sätter normen för vad som är viktigt och ska räknas.
SvaraRaderaJa, jag tycker också att det finns problem med att män är så utanför i sina egna familjer. Men så länge de är dumma nog att vara emot den lösning som skulle hjälpa dem (individualiserad föräldraförsäkring) så är det ju svårt att lösa.
Dessutom är jag så förbannat trött på den här sortens retorik. Vi VET idag att kvinnor diskrimineras, förtrycks, stympas, våldtas, misshandlas, mördas. Men så länge det finns några få områden (i princip bara och enbart familjesfären) där män är underlägsna kvinnorna, så ska man tydligen rätta till det innan man kan gå vidare med något annat. För hu så hemskt om män skulle vara diskriminerade på något område! (Dessutom är det ju självklart att det är en fråga för feminister, för inte kan männen själva kämpa för att få upprättelse inom det område de ligger bakom).
"men det innebär inte att det inte är problematiskt att de som har makt och pengar alla är (med ytterst få undantag) män. De allra fattigaste i världen är kvinnor, oavsett land. Det är kvinnor som blir systematiskt misshandlade i sina förhållanden, av män. Det är kvinnor som blir våldtagna, av män. Att som kvinna i ett rikt i-land där jämställdheten ändå har kommit en bit sitta och säga "för mig är det inte viktigt" är både naivt och rätt så förmätet. Det är ett enormt problem att kvinnor systematiskt underordnas världen över och här."
SvaraRaderaSign på det. Har inte sagt något om att det inte finns oråden där kvinnor missgynnas eller rent av förtrycks. Skulle kunna kontra med faktum som att män tvingas offra livhanken i krig, utsätts för betydligt fler våldsbrott. Där tjejjourer och särskillda satsningar på unga flickors psykiska välbefinnande glöms killarna bort. Medan flickor i afrika inte får någon utbildning tvingas afrikanska pojkar bli barnsoldater. Två sidor av samma mynt, dont you think?
MEN det är inte att jämföra problem och brister jämställdhet bör handla om, utan om att alla oavsett kön, etniska bakgrund och sexuell läggning ska ha samma förutsättningar för självförverkligande. Inte att det ena könet ska "hjälpas upp", och män som då tydligen "har det så serverat" på alla områden ska glömmas bort. Vad har man då för människosyn?
Du skriver om makt. Absolut, den ligger i händerna på män, men jag anser att ÄVEN MÄN faller offer för mäns normer och lagar. Skulle det vara mer okej bara för att de är män? Tycker du att det är mer okej att din son uppmuntras att vara stark och hård ärn att din dotter uppmuntras att vara söt och mjuk?
Ditt sista stycke tycker jag osar det som det mesta inom feminismen osar, nämligen bitterhet och en väldigt könsdiskriminerande inställning, vilket följande citat är ett så klockrent bevis på:
"För hu så hemskt att män skulle vara diskriminerade på något område!"
Ett klassiskt jävla politiskt självmål. Den inställningen hör hemma i sandlådan, "Nisse tog min hink, då får jag ta hans spade".
"(Dessutom är det ju självklart att det är en fråga för feminister, för inte kan männen själva kämpa för att få upprättelse inom det område de ligger bakom)."
Sorry, jag förväntade mig mer från dig än så. Jag tycker att det är skrämmande hur många det är som har detta särskiljande sätt att tänka. Du vill bli bemött utan fördomar kopplade till ditt kön, men tycker att män ska tackla "sina" problem själva, hur går det ihop? Äta kaka men ha den kvar? Det ska funka inåt men inte utåt?
Förklara, det övergår mitt förstånd...
Det jag vill är att de (män) som kritiserar feminismens arbete med kommentarer som "men män är ju också diskriminerade!" själva ska se sin del i arbetet. Jag kämpar gärna för saker som skulle hjälpa män (individualiserad föräldraförsäkring), pojkar (genusmedvetet föräldraskap) både i Sverige och utomlands (könsstympning, pojksoldater etc.) Men när någon drar det klassiska argumentet att det är "minst lika synd om män" så ser jag rött för jag är ledsen (eller glad snarare), men det är det inte.
SvaraRaderaJag tycker inte att män ska tackla sina problem själva. De flesta feminister jag känner tycker inte heller det. Däremot så tycker jag inte att man kan "äta kakan men ha den kvar" när man som icke-feminist dels kritiserar feminismen och dess arbete, för att i nästa sekund ifrågasätter varför feminister inte för "just min kamp också, va va va va va?"
Ja, även män faller offer för de normer och regler och krig som de själva sätter upp och startar. Därför är det ju jävligt förvånande att inte fler män bryr sig om att ändra på situationen.
Alltså, stopp ett tag nu. Du säger att män faller offer för lagar de själva sätter upp. Inte fan är det alla män som sitter och skriver lagar? Bakom varje politiker finns en moder som uppfostrat dessa "kvinnoförtryckare". Inte har exempelvis din son något med det att göra. Förmodligen inte gubben tvärs över gatan. Eller hans kusin. Hur kommer det sig att du inte tycker dessa kvinnor bär ansvar likt makthavare? Är det för att de är ju bara kvinnor och vet inte bättre?
SvaraRaderaMän faller offer för lagar och normer MÄN, inte DE SJÄLVA, skapat.
Tror du inte att det hela är en aning mer komplext än att "kvinnor ska få mer makt"? Tror du inte att man genom att ge män rätt till sina föräldraroller i högre grad kan se till att killar växer upp med manliga förebilder och kanske därför slipper hamna i kriminalitet.
Du påstår att det "inte är lika synd om män som om kvinnor".
Jag hävdar att det tydligaste och allvarligaste tecknet på att det råder ojämlikhet i ett land är när det i dödssiffror råder överrepresentation av antingen det ena eller det andra könet. Och som jag skrev som kommentar till ditt inlägg "Pretentious much" (Som för övrigt säger en hel del om vad "vi" har för inställning till män som visar känslor. "Man up"-liksom.) så är det betydligt fler män som tar livet av sig än kvinnor. När det kommer till självmord bland unga individer är det FYRA gånger så vanligt bland killar som bland tjejer.
Fatta det. Fyyyyra gånger så vanligt.
Samtidigt som feminister sitter och gnäller om att kvinnor stängs ute från chefspositioner eller har lägre löner så dööööör män i ojämställdhetens spår. De DÖR. (Läste du vad jag nyss skrev? I så fall, hoppas du har ett jävligt bra svar på tal här annars får du käka upp ditt "mest synd om")
Om det inte är i krig män dör så är det för att de mår så jävla dåligt att det inte finns något annat elternativ än att ta livet av sig för att MÄN FÅR INTE MÅ DÅLIGT, DÅ ÄR MAN INTE STARK.
Jag anser att det är ovesäntliget vem "det är mest synd om". Däremot tycker jag att det är viktigt att inte ägna sig åt, som i ditt fall, omvänd könsdiskriminering. Dvs att negligera problem som är vanligare bland män för att de är just män "och har makten". När det knappast är lagstiftarna själva som är ute på slagfälten.
Jag citerar mig själv: "Jag tycker inte att män ska tackla sina problem själva. De flesta feminister jag känner tycker inte heller det. Däremot så tycker jag inte att man kan "äta kakan men ha den kvar" när man som icke-feminist dels kritiserar feminismen och dess arbete"
SvaraRaderaJag tycker visst att det finns enorma, gigantiska problem med mansrollen - just därför är jag för tvingande lösningar som kvoterad föräldraförsäkring och genusmedvetna förskolor. Det konstiga är att folk då blir upprörda. Man ska inte tvinga folk att göra rätt val. Man ska inte lägga sig i. Nehej, men hur ska man göra då?
Jag tror att du missuppfattar mig (eller så är jag otroligt otydlig) men jag tycker VERKLIGEN att det finns problem för pojkar och män idag (jag har en son, jag är ytterst medveten om den könsroll han förväntas passa in i), men det går inte att tvinga på ett samhälle en förändring om det inte sker uppifrån. Och där uppe, där det finns makt, där det finns främst män, finns det ett enormt motstånd mot jämställdhetsarbete i alla former.
Därför tycker jag att det är förvånande, märkligt och rent ut sagt förjävligt att män själva inte ser sin del i arbetet. Som sagt, precis som du säger - de dör!
Jag försöker inte negligera någonting. Det är fortfarande främst kvinnor som drabbas av patriarkat och ojämställdhet, men jag har inte velat på något sätt förneka att det finns enorma problem för männen också. Så återigen, därför är det så jäkla märkligt att jämställdhet ses som en kvinnofråga.
Jag vill påpeka att jag oftast försöker dra mig för den här "vem är det mest synd om" och "vem ska hjälpa vem", för jag tycker att feminismen är till för alla och att ett annat samhälle skulle gynna oss alla. Men du skrev:
"Beroende på hur man ser så saken så kan man säga att män och kvinnor befinner sig i underläge på olika områden. Men eftersom, som sagt, traditionellt manliga företeelser är de som ses som eftersträvansvärda i dagens samhälle är det inte konstigt att många kvinnor blir lurade till att tro att de GENERELLT är i "underläge"."
Och det tycker jag är, om du ursäktar, ren bullshit. Det var här jag hamnade in på jämförandet. Alla tjänar på ett jämställt samhälle, så jag fattar verkligen inte hur man kan kalla sig för anti-feminist hellre än feminist.
Du hamnade in på jämförande säger du. Vad kom vi fram till? Jo att män i högre grad dör till följd av ojämställdhet. Hur kan du då fortsätta hävda att kvinnor är de som är "mest" diskriminerade? Jag kan bara inte fatta det. Det är denna iställning som jag förmodar håller just män borta från feminismen.
SvaraRaderaFör jämställdhet kan man vara fast man inte tar på sig en PK-gloria.
I högre grad? Nej? De dör. Det gör kvinnor också, de blir mördade, ihjälslagna. Av sina män. De faller offer för skönhetshets och dör av anorexia. De tar också livet av sig. De får inte lika mycket hjälp vid hjärtsjukdomar och dör av det. Jag tänker inte och vill inte börja räkna offer. Räcker det inte med att folk till och med DÖR för att vi har det ojämställt?
SvaraRaderaÄrligt talat så sjönk du rejält i mina ögon när du slänger dig med ord som "PK-gloria". Jag är tamefan stolt över att vara PK. Hellre det än kvinnohatande, muslimfientlig antifeministisk rasist. (Det är dessa människor som ivrigast skäller ut folk för att vara PK)
Och jag är stolt över att vara fritänkande. Jag anser att det i allmänhet råder tabubeläggande PKism i Sverige, folk tänker inte själva utan köper färdigsydda åsiktspaket. Och blir sen, som du, helt oemottagliga för att se på saker ur en annan vinkel.
SvaraRaderaDebatten om jämställhet i moderna länder bör skiljas från den om jämställdhet i länder där förmodernism är rådande. Den enda gången jag tycker att det är befogat att fokusera på att "höja upp kvinnor till mäns nivå" är när det finns ett lagfäst förtryck av det kvinnliga könet. Att kvinnors rättigheter bör uppgraderas i länder som exv. Iran och Nigeria är självklart.
Applicerar man däremot feminismens tankegångar på vårt samhälle, nu menar jag västvärlden, tycker jag att de är fullkomligt lösryckta. Här i Sverige har vi till exempel enbart lagstadgat förtryck mot män.
Det räcker bra med att folk DÖR för att vi har det ojämställt. Vad var din poäng? Har inte påstått att kvinnor inte dör.