Jag har lite svårt att förstå att 2011 är slut. Vad hände? Det började ju nyss? Det var ju typ en månad sedan jag satt här och var tjock och blond och hade ont överallt due to bebis i magen? KAN det verkligen ha gått ett år redan?
Ja, uppenbarligen. Bäst att vi (jag) ser efter vad som har hänt för att vara på den säkra sidan.
I januari var vi med på tv! Och Emmy hade en sjukt kort frisyr ser jag nu. Och jag var isblond och hade enorm mage och graviditetsfinnar. Det ni!
Sen kom februari och jag var så sjukt trött på att vara gravid. Helvetesfebruari med snö och is och kyla och ont överallt. Jag vet inte om jag bara klagade hela månaden, men det tror jag. Förutom att klaga så luftade jag mina fördomar och uppmanade er att göra detsamma. Det var kul!
I mars så kom hon äntligen. "Det femte barnet" i magen visade sig vara en tjock liten flicka som fick namnet Majken Britta Rosa. Älskade unge vad glada vi blev. Lätt det bästa med 2011. Det bästa sedan 2007, helt enkelt!
Sedan kom april, med påsk och värme och trädgårdsarbete. Men det uppmärksammade ni inte så mycket. Kanske för att det är tråkigt att läsa om? Nåja, det är sånt ni får ta helt enkelt. Däremot inlägget om att jag älskar att inte amma, det blev uppmärksammat. Med rätta!
Maj då? Tja, mest svårigheter att hantera trebarnslivet, och så trädgårdsarbete. Men så lyfte jag blicken ur min bebisbubbla och lackade ur på Björklund. Varken för första eller sista gången. Idiot. Alltså, verkligen. Jävla idiot.
Sen var det sommar och juni och jag skällde ut prettomorsor och ni höll med. Så klart. Jäkla töntar är vad de är. Dessutom diskuterade vi lite etikettsfrågor och så velade jag hit och dit gällande håret. Det där håret alltså. Att ni inte hackade min blogg och raderade alla inlägg om hårskrället? Imponerande!
Och juli då. Juli, sommar. Det känns som evigheter sen, trots allt. Jag blev brunett! Och sen nojade jag över det och mådde dåligt över det, men det behöver vi ju inte läsa mer om nu. Så blev vår altan färdig också. Det kan vara det bästa vi har gjort med det här huset. Sån skillnad! Till sist så åkte vi äntligen, ÄNTLIGEN, till Frankrike. Till Bretagne. Gud vilken semester det var. Men vi hade inget internet, så ni fick inte följa med på resan. Förlåt!
Det känns som att det var nyss det var augusti? I alla fall hade jag sjukt bloggflyt. Jag har hittat massor av inlägg att länka till, för vi hade flera intressanta diskussioner. Som ifall det hette kus eller kull? Eller andra dumma förslag ni hade. Vi pratade om föräldraskap och massor av kul saker. Och så fick ni se bilder från världens bästa land. Men seriöst, hela augusti var guld ur bloggsynpunkt. Kolla själva!
Förutom att åka till Rom så funderade jag i September över varför jag inte är en sån person som får helt ogrundade komplimanger. Jag inser nu att ni aldrig har fått se några bilder från Rom. Vill ni göra det? Å ena sidan ska en blogg ju ha bilder, säger man. Å andra sidan kommenterar ni aldrig när jag faktiskt har bilder, så... Vill ni se Rombilder får ni hojta till, annars struntar jag i det.
Oktober, oktober. Så jäkla tråkig månad! Och så nyss. Vad finns det att säga liksom? Det var en kass bloggmånad också. All inspiration försvann tydligen i augusti. Men jag förklarade hur det är att vara kräsen för er. Och så pratade vi delad föräldraledighet också. Men annars var oktober rätt så pfft!
Och alldeles nyss var det ju november. Köket blev färdigt. Det var väl det. Trist månad, trist bloggare. Dessutom var jag sjuk rätt mycket. Tja, nothing to see. Move along.
Och så december då. Men samma sak där, det var ju NU. Och inget speciellt har hänt. Men jag vore ju dum i huvudet om jag inte länkade till inlägget där jag dels deklarerade att jag hållt mitt nyårslöfte, och dels blev supersnygg på bild.
Tja, det var väl mitt bloggår det. Hur har ert 2011 varit? Vad minns ni? Vad önskar ni att ni kunde glömma? Saknar ni något i min bloggsammanställning som ni minns från mitt bloggår? Tell mama!
Jättebra tv-inslag!
SvaraRaderaBjörklund är en idiot. Vi är många som både vet och tycker det.
Jag minns ditt inlägg om att välja att inte amma mest.
SvaraRaderaDet fick mig att fundera väldigt mycket på om jag också skulle välja bort amningen den här gången. Till slut bestämde jag mig för att ge det en chans i alla fall. Kanske skulle jag trivas bättre med att amma den här gången? Det gör jag inte och jag ångrar mitt beslut, varje dag.
Jag har absolut ingen aning om hur jag ska ta mig ur amningsträsket och jag lääängtar efter att ta mig ut en kväll på egen hand. Det är också det jag ser fram emot mest nästa år.
Jenny - åh vad jag känner med dig. Kan du inte fasa ut den då? Tar bebisen flaska? Hur gammal är hen?
SvaraRaderaTudorienne - jag älskar Henrik Dorsins underbara sång om Jan. På pricken!