Alldeles nyss lystes lägenheten upp av sol från alla håll och kanter. Jag tittade upp och såg blå himmel och kände ett sånt enormt lyckorus: VÅR! Solen sken, fåglarna kvittrade och jag tänkte att jag skulle ge mig ut på långpromenad, omfamna världen, köpa blommor, vissla lyckligt, älska livet. Det finns inte ord för hur mycket jag älskar våren. När man äntligen kan börja leva igen. När jag äntligen känner det som att det finns ett slut på den halvårslånga depression som är vintern.
Sen blev det mulet igen. Så jag fortsätter väl packa upp kartonger då.
2 kommentarer:
Åh! Vi hade en sån liten tiominutare i går! Livet blev helt plötsligt enklare, och alla lampor kunde släckas. Underbart.
Åh, här hade vi en timmes sol i lördags förmiddag. Det var underbart. Totala soltimmar den här vintern verkar landa på just den där timmen. Jag minns den med kärlek.
Skicka en kommentar