torsdag 13 september 2018

Hola!

Jaha, gick det bra i Barca då?

Ja. Och nej.

Det var mycket som var kul och roligt och härligt och fantastiskt. Jag menar, själva staden. Gränderna, byggnaderna, alléerna, konsten... allt. Hade en underbar söndag med god mat och strosande och en superkul lördagskväll. Hotellet hade en fantastisk utsikt och hotellfrukosten var ärligt talat helt fantastisk. Det fanns omelettstation! Bar där man kunde göra mimosa eller bloody mary. Churros! Den godaste croissant jag ätit. Massor av ostar! Och massor mer.

Mindre bra  var väl själva  transportdelarna. Bussen och flyget ner gick helt okej, men båten... jag har nog aldrig varit så sjösjuk.  Det var såna enorma vågor och vi flög upp och ner och det höll maginnehållet också på att göra. Och sen flyget hem... f y fan. Flygplatsen var så varm och kvav att  jag var  svettig och hade svårt att andas redan innan vi gick på. Sen så fick jag panik precis innan vi skulle boarda, så jag gick längst bak i kön och väntade så jag var sist på planet. Grät av klaustrofobi och ångest hela vägen till min plats på planet. Nota bene att jag reste enbart  med massa kollegor från mitt och andra kontor = ingen jag känner särskilt väl. Min plats var bredvid en person jag aldrig träffat  förut, och såklart ut mot gången. Bytte solglasögon mot sovmask fort som fan för att dölja att jag grät massor, lutade mig tillbaka och hoppades på att somna fort.

Då blev planet försenat. "Vi lyfter så fort vi kan..." Fy fan, jag var redan så stressad. Tog en lugnande till och höjde musiken och försökte verkligen verkligen tänka på annat. Till sist så lyfte vi och då slog min förkylning ihop med höjförändringen sig ihop för att jävlas som fan. Jag hade lock för örat i EN VECKA efter vi kommit hem?

Ja, så hemresan var en mardröm. Men ändå kul såklart.

Nu är jag dock jäkligt tacksam över ett gäng helger  utan NÅT inbokat framöver. Augusti var  lite väl hektiskt för  min smak. Eller ja, vi måste ju städa och fixa och dona såklart  - men det måste man ju alltid. Det värsta är inte städningen, det värsta är tvätten. Som ska tvättas, hängas, sorteras, tvättas... det tar ju ALDRIG slut. Lägg sen till att Majken varje morgon river ut hela sin garderob (som står i vårt rum) på golvet så att alla kläder blandas med tvätt hon slängt där kvällen innan... det är rörigt.

Jaja. Vardag igen alltså. Även på helgen.