onsdag 27 augusti 2014

Sorry, not sorry.

Ni vet hur man dömer föräldrar hej vilt och hur nästan de sämsta av alla är de som inte ens låter sina barn inreda sina rum själva? Well... *vinkar*

Alltså det är faktiskt en erkänd sanning att barn har JÄTTEDÅLIG smak. Det vet vi alla. Och då är frågan om man vill låta dem leva ut denna jättedåliga smak på väggar och golv i sitt rum, eller om man vill lämna det åt när de klistrar makaroner på papper och kallar det för konst? Jag väljer att makaroniteckningarna får vara deras konstnärliga outlet och håller hårt på hur de får ha det i sina rum.

Hej vänta, innan ni kölhalar mig: de får välja rätt så mycket själva. Alltså anledningen till att ämnet ens kom upp ( i mitt huvud då) är att Emmy fyller år imorgon och kommer få såna där grepp till en klättervägg. Hon har redan romerska ringar och en sån där sittande hängmattegunga. Jag gillar att de kan leka och uttrycka sig i sitt rum. Att de kan låta rummet spegla vilka de är. Det är bara det att, ja men ni fattar, jag har sista ordet.

Detta kommer ju inte hålla i sig i all evighet, det förstår jag ju. Jag kommer inte kunna gå in på deras rum och ba "nu ska jag göra en spegelvägg som jag sett på instagram" när de är 15 år. ELLER så kanske jag kan det?! Kanske har indoktrinerat dem till att tro att jag är den allsmäktige härskaren över inredning? Låt oss hoppas.

Nu kan man fråga sig vad allt detta spelar för roll när 1) de aldrig är på sina rum annat än när de sover och 2) deras rum är så fulla med stök att man aldrig ser nåt annat än stöket?

Ja, det kan man fråga sig. Jag har inget svar i alla fall.

tisdag 26 augusti 2014

Vardagsmorgon med tre barn - en studie i misär.

Alternativ titel: Norén got nothing on us.

07.00 - alla barn har ätit frukost. Dags för påklädning.

Stora barnet: ÅÅÅÅH!! Jag hittar inga kläder!!
Mamma: Det hänger byxor ovanför badkaret och tröjor finns i tvättmaskinen. Glöm inte att packa gympakläder.
Mellanbarnet: JAG VILL INTE GÅ TILL SKOLAN!
Stora barnet: DU TRAMPADE PÅ MIG!
Mellanbarnet: AAAJ! HAN SLOG MIG!
Stora barnet: VARFÖR SKYLLER ALLA PÅ MIG HELA TIDEN??
(Båda barnen springer storgråtande till sina rum)

Minsta barnet: Tralalaa...

Pappan går upp och tröstar: Kom ner nu och klä på er.
Minsta barnet: Titta vad jag kan! (Snurrar runt i romerska ringar och välter ner en glasskål som går sönder)
Pappan: MEN AKTA!
Minsta barnet: Ojdå!
Stora barnet: Vad hände?!
Mellanbarnet: Vad hände?!
Mamman: Vad hände?!

Minsta barnet: Tralalaa...

(Pappan har sopat och kommit ner igen)
Mamman: Var finns kläder till barnen?
Pappan: Du VET ju att det finns i tvättmaskinen?
Mamman: Fast de är ju jättefuktiga.
Pappan: De går att ha på sig!
Mamman: Nej!
Mellanbarnet: PAPPA KOM OCH BÄR NER MIG!
Pappan: Nej du får gå själv!
(Mellanbarnet bryter ihop.)
(Pappan bär ner mellanbarnet)
Pappan: Jaha, nämen hejdå nu åker jag till jobbet!
(Dörren stängs efter honom)

Mamman: Kan ni KLÄ PÅ ER nån gång?!
Stora barnet: Jag hittar inga byxor!
Mamman: De hänger ju DÄÄÄÄR!
Stora barnet: MEN DE ÄR FÖR SMÅ!!
Mamman: Nej de passar men ta några andra då?!
Stora barnet: Jag hittar ju inga!!!
Mamman: Men var lade du dem igår kväll då?
(Stora barnet går upp på övervåningen och letar bland alla kläder utspridda över golvet.)
Minsta barnet: Jag har gömt mig, hihihi!!
Mamman: Snälla kom hit nu jag orkar inte mer.
Mellanbarnet: Mamma, du får hämta kläder!
(Mamman går upp på övervåningen och hämtar kläder)

(Stora barnet och minsta barnet låtsasbrottas i soffan)
(Minsta barnet börjar gråta)
(Mamman kämpar med tårarna själv)

Mamman: Nu vill jag ÅKA! Kom nu!
Mellanbarnet: Just ja, vi ska ju fotas idag!
Mamman: Skolfoto?
Mellanbarnet: Ja! Jag måste ha finare kläder på mig!
(Mellanbarnet klär av sig allt)
Mamman: Har du packat gympakläder?
Stora barnet: Ja.
Mamman: Kalsonger? Handduk?
Stora barnet: Oj, jag glömde!
Minsta barnet: Ha ha, jag ska bita dig i rumpan!!

(Alla är påklädda och ska ta på sig ytterkläderna)

Minsta barnet: Jag vill inte HA JACKA!!
Mamman: Nej men skit i det då!
Stora barnet: Kan vi gååå nån gång då?!
Mamman: Har du borstat håret och tänderna?
Stora barnet: ...
Mamman: ...
Mellanbarnet: Jag vill inte HA LUGGEN UPPSATT!
Mamman: Nej men då får du väl KLIPPA DEN DÅ SOM JAG HAR VELAT I EVIGHETER NU!
Mellanbarnet: DU FÅR INTE BESTÄMMA ÖVER MITT HÅR!
Minsta barnet: Ha ha! Jag har gömt mina skor!
Mamman: Seriöst, jag bryter ihop. Jag orkar inte.
Stora barnet: Kan ni SKÄRPA ER ELLER?
Mellanbarnet: Du får inte säga till mig!!
Minsta barnet: Hi hi, jag ska kittla dig!

(Ute på gården)
Mamman: FAN! Jag glömde en jacka!

(Mamman kommer tillbaka)
Mellanbarnet: Oj! Min cykelhjälm ligger kvar däruppe!

(Mellanbarnet kommer tillbaka)
Stora barnet: Helvete! Mina gympakläder, jag glömde dem.

(Stora barnet kommer tillbaka)

Stora barnet: Varför kan vi aldrig cykla nån gång?
Mamman: Varför kan ni aldrig lyssna på mig?
Mellanbarnet: Jag är trött i benen!
Mamman: Vi har inte ens börjat cykla?!
Minsta barnet: Pruttunge!

07.50 - tjugo minuter för sent, går karavanen mot förskola och skola.

Ridå.

(Epilog: mamman cyklar till jobbet och kokar av frustration, ilska och trötthet och cyklar lite väl vårdslöst i trafiken för blir man påkörd av en bil får man åtminstone vila och bli omhändertagen ett tag.)




söndag 24 augusti 2014

Jag tänkte bli vacker dårå.

Såhär i elfte timmen tänkte jag att jag kanske kunde börja använda lite bra produkter när jag sminkar mig/smörjer mig och så vidare. Så jag har provat lite bb- och cc-krämer, jag har gått med i facebookgrupper som pratar smink och jag har beställt någon skönhetsbox med okända produkter från Korea.

Fast mest lajvar jag ordentlig, för häromdagen läste jag lite om hur en bb-cream fungerar och så stod det typ såhär:

"Du gör din vanliga rengöringsritual (what? tvätta ansiktet på morgonen??), smörjer in med din vanliga fuktkräm (say vaddå?) och sedan en primer (som... när man målar hus?) innan du använder din bb-cream".

Och i Facebookgrupperna pratar folk om sminkborstar hit och sminkborstar dit och jag känner lite att jo... ja... men vad är det för fel på fingrarna? Jag fattar inte hur man använder en foundationborste. Jag har ingen aning om vad pigmentering innebär i en ögonskugga.

Uppenbarligen måste jag se till att ta det här på allvar nu för har jag en gång bestämt mig för att sköta om mitt lilla fejs så ska jag göra det ordentligt. Nu har jag därför beställt saker som "serum" och "fuktgivande på djupet"-krämer från Lush. I provformat, dvs ca 1 ml var. För jag tänker att de räcker ungefär lika länge som jag kommer orka vara ordentlig: i någon vecka.

Tvätta ansiktet på morgonen, hujedanmej sånt folk hittar på.

onsdag 20 augusti 2014

Ha ha ha ha ha ha. Lol osv.

Ok så dagens roligaste och märkligaste är att Ola Rapace har börjat blogga. På finest? Och skriver massa dynga?

Eftersom jag förutsätter att han är en självgooglare har jag bara en sak att säga: Tack för the lolz, men alltså ta ditt personliga haveri ur offentligheten för it ain't pretty.

Dessutom lajvar han sverigedemokrat på sin header vilket ju är märkligt bara det? Tänk att jag tyckte att han var snygg en gång i tiden.

Vädret och måendet.

Jag klarar inte av att leva/vara förälder/existera när det är sånt här väder. När det är soligt ena sekunden och åskmoln i nästa. Eller när det regnar och är grått en hel dag. Jag blir snurrig, illamående, får huvudvärk och är jättetrött.

Det är rätt slitigt att bli så påverkad av vädret. Finns det nån slags diagnos på det? Ni vet som när "alla" helt plötsligt var högkänsliga personer eftersom det var det trendigaste ever? Jag är väderkänslig. Väntar på att det ska bli trendigt nu så att jag för en gångs skull kan få vara trendig.

Eller jag har faktiskt varit trendig två gånger tidigare. En gång när jag klippte page i mellanstadiet och var först av alla med det. Sen klippte ca varje tjej i skolan page men jag var först! Alla andra var ju coolare och snyggare i sina frisyrer, men jag var åtminstone först. I högstadiet fick jag ett par röda jeans, lite bootcut, i julklapp ett år. Hade dem i skolan efter jullovet och ingen annan hade såna. Efter sportlovet fanns det minst tre par i varje klass dagligen. Var återigen först, men spelade ju ingen roll eftersom ingen lade märke till mig och kunde uppmärksamma att jag var först. Men jag är inte bitter eller så...

Måendet var det ju vi skulle prata om. För det är ju skitkul att läsa om hur andra mår, det vet jag ju med mig. Jättekul. I alla fall så har jag en skitjobbig förkylning som ligger på lur och ger mig dunderhuvudvärk varje kväll, rödkantade ögon och en smått kliande hals. Dessutom fryser jag och är jättetrött hela tiden. Men den bryter aldrig ut, vilket väl är tur eftersom jag ska till Stockholm, bli full och dansa tryckare på lördag.

Vilket väder jag önskar mig? 10 grader varmt, vindstilla, hög och klar luft och sol som inte gör mig svettig. Det blir bra, tack!

måndag 18 augusti 2014

Veckans meny

Gud vad mycket flådigare det låter med "meny" än "matlista". Oavsett vilket: vardagen är här och så är även veckohandlingarna och hallefuckingluja för det!

Det här ska vi äta den här veckan.

Måndag: Fish & Chips
Tisdag: Vegetarisk tacopaj
Onsdag: Lax i ugn med hummersås och potatis
Torsdag: Falafel
Fredag: White chili
Lördag: Hamburgare
Söndag: Vegetarisk lasagne

För att i ärlighetens namn och med alla kort på borden inte dölja något tänkte jag göra någon slags genomgång av vad barnen äter:

Måndag: Japp.
Tisdag: Barnens pajhalva kommer vara vegfärs och ost så... antagligen?
Onsdag: 2/3 av barnen kommer nog äta. Nåt.
Torsdag: Ha ha ha, inte en chans...
Fredag: Ha ha ha, inte en chans...
Lördag: Jag är inte hemma, jag är på Natten i Sthlm, så ungarna får sin favoriträtt. Klart de äter.
Söndag: Osäkert kort. Men tippar på ja.

Ändå rätt bra utfall för en vecka tycker jag. För jag slipper hamburgarna.

söndag 17 augusti 2014

Selfies, självporträtt, narcissism... jag tröttnade.

Jag rantade nyss på twitter om hur jäkla trött jag är på att bli ifrågasatt/få kommentarer kring mina selfies. Vissa menar det positivt men det finns ändå en underliggande mening som är typ "Ellen tar så himla många selfies". Men vet ni? Det gör jag inte. (Även OM varenda jäkla bild jag lagt upp hade varit en selfie hade det varit okej och superbra eftersom selfies är härliga, positiva och frigörande - men just nu ville jag lyfta fram det lite märkliga i att jag faktiskt inte gör det.)

Såhär: ja, jag postar många selfies på instagram om man ser till antalet. Jag postar dock mycket annat innehåll på instagram också: sett till innehåll ligger min selfieratio på ca 10%. Av mina 30 senaste bilder är tre selfies.

Varför jag räknat ut detta? Jo, för att det faktiskt - larvigt nog - stör mig när jag får vara poster child för selfiegenerationen. Folk som säger att jag ju inte direkt är rädd för att lägga upp bilder på mig själv lägger upp FLER selfies sett till procent än vad jag gör, men skulle aldrig komma på tanken att de är såna selfieholics.

Eller så säger de som kommenterar mitt instagrammande inte ett knyst om när deras 45-åriga kompisar lägger upp en selfie om dagen eftersom, och det här är den springande punkten, de gör det osminkade/ostylade/oposerande/osnyggt. Det är liksom däri problemet ligger: jag tar FEL selfies. Jag är för sminkad, vill vara för snygg, för poserande, för många filter, för lite skämtsamt, för seriös, för mycket av något slag. För mycket hora, för lite madonna för att det ska vara okej. Det blir ju lite pinsamt då, har jag insett. Om man som (relativt, måste jag väl ändå skriva buhu buhu) ung tjej lägger upp bilder där man själv tycker att man är snygg. Då blir det ju fel. Godkända selfies är de med naturlig skönhet, eller osminkade, eller fula, eller allt som inte är att medvetet försöka vara snygg. Då går man över gränsen för vad som får passera utan lite skämtsamma gliringar.

Jag tycker ju att selfies är underbara och följer jättemånga konton som består enbart av selfies på t.ex. modeller etc. Jag tycker att alla ska lägga upp så många selfies de vill - ju fler desto bättre! Och jag jobbar på att inte skämmas när jag lägger upp ett självporträtt (för så hette det ju förr). Mer selfies till folket! Och mindre gliringar när vi ändå är på det humöret, tack!


(Selfie som aldrig hamnade på insta. Ni får den här istället.) 


lördag 16 augusti 2014

Skräcken.

Ni vet hur en dag börjar fint och bra och är trevlig, och sen vid någon punkt så vänder allt och resten av dagen blir rätt kass?

Den punkten för mig idag var när Majken ramlade ur kundvagnen med huvudet före rakt ner i stengolvet när vi var och handlade. Jag ser det framför mig varje gång jag blundar. Hur hon tippar över, hur jag skriker rakt ut, hur hennes huvud slår i med ett hemskt ljud och kroppen viker sig över och jag tror att hon har brutit nacken. Det gick bra med henne. Hon började inte blöda, hon blev aldrig slö eller trött utan gallskrek en kvart efteråt. Nu säger hon att hon mår bra och vi har kollat av med 1177 vad vi ska hålla koll på.

Men den stunden, herregud. Apotekspersonalen i affären kom och pratade med oss och en hämtade någon kylklamp för barn som Majken fick och alla i affären var så snälla och flera gånger kom andra kunder fram och frågade hur det gick med henne. Tror att alla blev lite smått traumatiserade. Jag allra mest.

Så tja, det var ungefär där dagen gick åt helvete. Sen dess har jag haft ont i huvudet och varit illamående. Majken mår, som sagt, bra igen. Barnen har bråkat. Maten var äcklig. Jag har inget sött hemma. Ni fattar.

Ja, i såna här fall - när barnet i fråga inte blev skadat - är det faktiskt mest synd om föräldern. Det vill säga mig.


fredag 15 augusti 2014

"Det finns inga dåliga kläder..." håll käften.

Om jag vill ge ett tips till blivande/nyblivna föräldrar, eller bara föräldrar generellt, så är det detta: Man behöver inte vara ute i regn. Jag lade upp en bild på instagram igår där jag skrev att "I don't do regn" och det stämmer verkligen. Det. Är. Inte. Ett. Måste.

Man kan vara en jättebra förälder utan att stå i hällregn och njuta av hur ens barn upplever naturen med rännilar och grodor eller vilken bild naturivrare nu målar upp. Man kan helt skippa att stå i en kall och regnig lekpark och lyssna på när barnets galonbyxor i samarbete med rutschkanan skapar helt olidliga oljud.

Det går att skapa en bra barndom utan att stå med fuktiga kläder, surt humör och kalla händer i hällregn. Tro mig.

Dessutom finns förskolan. Där får de vara ute i regn även om de vill det eller ej. Och efter några år kan de vara ute ensamma. I allra värsta fall kanske det finns en förälder till i familjen som faktiskt trivs med detta "regn" som tydligen ska vara så mysigt.

Jag gör andra grejer ute. Badar, leker i snön, plockar svamp, har lövkrig. Men I don't do regn. Det måste man faktiskt inte.


torsdag 14 augusti 2014

Juldilemma

(Nej, det är inte för tidigt att prata om julen)

Vi klär alltid, som man ska, julgranen kvällen innan julafton. För att det är så man gör. Det vet ju alla.

MEN nu har jag börjat fundera på om vi faktiskt inte ska klä den kanske två dagar innan julafton, bara för att få ha den där underbara granen framme någon dag till. Sen tar vi ju bort den rätt tidigt, eftersom jag tycker att julen är före jul och inte efter. Nyår = nytt år = blicka framåt.

I alla fall så är jag väldigt kluven. Å ena sidan kanske det är underbart att ha julgranen någon dag extra, för att verkligen känna att nu är det jul och kunna njuta. Å andra sidan kanske det blir helt fel och känns ospeciellt när den där magiska kvällen innan julafton uteblir och då är ju en jul halvförstörd. What to do?

(Obs att jag bara vill ha svar från andra julpurister, inte från såna som sätter upp en plastgran 1:a advent eller så. Ni får jättegärna göra det i er familj men det blir ju inte riktigt relevant för en julnazist som jag.)