tisdag 21 oktober 2014

Detta med blommor och bin.

Vid matbordet för några veckor sen, apropå jag kommer inte längre ihåg vad:

Noa: Jag är ju ditt äldsta barn och...
Jag: Va? Är du mitt äldsta barn? Hur gick DET till?
Maken: Vet du inte hur barn blir till älskling?
Majken: Mamma, det är en snopp i snippan...

That's my treåring!

Har aldrig förstått mig på det där med hysch hysch. Vi pratar om allt. För mig är det sinnessjukt främmande att folk ba "hur berättar man för barnen om mens?" för mina ungar har vetat allt om det sen ca alltid. De vet hur barn blir till, känner till ägg- och spermiedonation, ivf, adoption, att män kan vara gravida osv osv. Det är ju inte som att vi satt oss ner med dem och dragit fram en bok och börjat mässa om "när två personer tycker om varandra", men de frågar ju och undrar och så svarar man och så frågar de mer och det ena leder till det andra.

Jag tror inte på att dölja saker från barn så länge det inte är sånt de mår uppenbart dåligt av att veta. Eller sånt som är jättejobbigt att förklara, som idag vid middagsbordet då de ville att jag skulle förklara vad jag menade med att "tillsätta folk i nämnder" och jag kände att min huvudvärk inte riktigt var up for it. Sexprat däremot, walk in the park.


måndag 20 oktober 2014

Dör en smula.

Så... Noas favoritmusik är just nu Ted Gärdestad och Abba. Han sätter på dem på spotify på hög volym, tar en bok och lägger sig på sängen och läser. Han ska på disco på fredag och cyklar själv dit och hem. I helgen när jag var borta och maken var sjuk och behövde sova gick min lilla unge och köpte pannkakor och sylt, kom hem och micrade dem till lunch och gav sina syskon.

Han är fan mer kompetent än jag. Hur kan jag ha ett barn som är 9.5 år, jätteklok och liksom en helt egen person? Jag är ju bara jag. Hur hände det här?

Ted Gärdestad ändå. Dör en liten smula.

Så mycket sämre

Okej, jag tittar ju sällan på tv-tv, det vill säga på det som sänds här. Tittar mer på serier i USA-takt. Men i lördags var jag hemma hos en kompis och då stod Så mycket bättre på i bakgrunden ( i förgrunden diskuterade vi mäns behåring dvs tunnhårig/mkt kroppsbehåring) och jag såg väl en hel del. Ola Salo satt och grät över att andra människor slaktade hans fina låtar hyllade honom och allt var fint. Nu har ju jag aldrig gjort mig några illusioner om att vara en Fin Människa, men jag hade fått psykbryt av det där?

Säg att man är en begåvad artist. Man har skrivit och sjungit en hel del hits. Och sen ska andra människor, vissa av dem totalt okända och rätt kassa, göra covers och sjunga för mig medan jag ssitter och lyssnar och förväntas bli rörd?! Jag tycker det är pinsamt nog att stå ut med att folk sjunger ja må hon leva, inte katten skulle jag stå ut med att sitta där och hålla ögonkontakt med nån som "hyllar" mig? Ba hej hej, jättekul att du har gjort min fina ballad som jag är otroligt stolt över till en eurodiscodänga utan takt, skitkul! Nu fäller jag en tår, inte för att jag är så förbannad över att du har slaktat den utan för att jag är så rörd. Rörd sa jag, för i helvete!

Enda positiva jag kan se med det här programmet är att massa unga kanske upptäcker Carolas storhet (alltså musiken, ej privatpersonen). Fast unga tittar inte på Så mycket bättre väl? Eller?

Pinsammast: när Amanda Jensen naglade fast Ola Salo med blicken så att han verkligen skulle förstå hur mycket den låten hade betytt för henne. Hej tonårsfansvarning.

Äh, det var inte riktigt ett program för mig. Då föredrar jag Så ska det låta som musikprogram, men så är jag väl 100 år mentalt också.

lördag 18 oktober 2014

Yta, yta, yta. (Sminkbloggar eftersökes!)

Har seriöst börjat bli jätteintresserad av smink? På riktigt? Har alltid sminkat mig, gärna mycket och ofta, men har haft samma budgetsmink från HM ungefär hela livet. Nu: läser recensioner, googlar produkter, kollar tutorials? Vet inte vad som hänt och antar att det knappast kommer vara bra för min ekonomi, men har sån lust att prova nya produkter. Lära mig. Prova nytt?

Behöver därför också tips på bra sminkbloggar. Gärna såna som har lite text och inte bara en lång radda med vilka produkter de har på sig idag. Också gärna såna som gillar budgetsmink, det känns fortfarande långt bort för mig att lägga 400 kr på en ögonskugga liksom.

Såatteh... tipsa gärna!

fredag 17 oktober 2014

True story

Ok vet att detta är sjukt daterat men saknar Ola Lindholm som programledare för Wild Kids. Tar ju hellre nån som knarkat som förebild för mina barn än nån som är jättejättetråkig.

Så himla svårt att vara förälder och behöva lämna över allt ansvar för ens barnuppfostran på TV och förebilder och sånt. Liksom, vill ju inte att barnen ska växa upp och bli knarkare, men om alternativet är att vara tråkig programledare för Vem vet mest? Hur ska jag kunna välja? Alla vet ju att barn gör som vi vuxna och vet inte om jag ORKAR ha ungar som står och krystar fram larvigt kallprat?

Så jobbigt det här med att man inte kan prata med barnen. Att det är nödvändigt att de ska göra precis allt som vuxna i ett helt annat, orelaterat och ovidkommande, forum gör.

torsdag 16 oktober 2014

Livsuppdatering

Har lärt mig hur man målar eyeliner på vattenlinjen.
Har köpt en foundationborste för första gången i mitt liv.
Behöver vattna blommorna.
Funderar på att pausa bloggen.
Planerar utekvällar.
Läser inga böcker.
Äter glass.
Ser på Vänner.
Längtar efter jul.

tisdag 14 oktober 2014

Dags för lite hederlig ytlighet

Men buhu buhu vad himla gnälligt det var här inne då. Orkar inte med att den här bloggen ska vara lika deprimerande som jag är just nu, så nu tänkte jag liva upp stämningen lite med ytliga saker jag tänkt på nu på sistone. Obs, när jag säger ytliga så menar jag superytliga, galet ytliga. Om ni är känsliga för sånt så sluta läs nu. JÄTTEYTLIGT, OKEJ?! Orkar ej få pk-kommentarer sen, nu är ni varnade.

Okej, here we go:

När jag var ute med kompisar i helgen så var det ett par gubbar på kanske 45-55* som var jättefula och töntiga och stod och stirrade på mig och en kompis sådär totalt uppenbart. Vilket fick mig att berätta om hur jag blir förolämpad när riktigt fula killar kommer och försöker ragga på en, eftersom det får mig att känna att de tycker att jag är i samma liga som de är? Vilket ju i förlängningen blir en förolämpning, eftersom de är jättefula.

Tydligen är det här jättekonstigt? Någon tyckte att killar chansar bara på nån de tycker är snygg och tänker inte på ifall de har nån chans eller inte. Men så kan det väl ändå inte vara? Även män måste väl ha någon slags reality check och inte ragga på en sjua om de är en etta? Eller vänta nu, män... realistiska... nä, det kanske fanns något i det ändå? Nån annan tycker att man ska känna sig smickrad för att nån blir intresserad av en, oavsett hur den ser ut. Men alltså, en random kväll ute på krogen = väldigt väldigt väldigt mycket flirtande. Kommer en som är grymt snygg fram och raggar är ju det smickrande eftersom det betyder att han tycker att vi är i samma liga. Kommer en som är jätteful fram... osv osv.

Åh, nu kommer folk ba "Men vem TÄNKER ens på ligor? Poäng? 1-10 skalor höll man väl på med när man var 17?" Well, have you met me? Nej okej, det har de flesta av er inte. Stackars er. I alla fall: jag tänker på sånt. Och jag har alltid funderat på det här med att ranka sig själv på en skala av 1-10. För jag har tänkt att antingen måste man jämföra sig med typ folk generellt, dvs de man möter i arbetsliv, på krogen, på fritiden osv. Och då kanske man hamnar på en viss siffra. Men ska man ta in supermodeller, skådisar, Zara Larsson osv. i ekvationen, då borde man ju hamna på en etta. Vad händer då med alla som är mycket fulare?

Men! Nu har ju jag en man som är "lite" bättre på det här med matteliknande grejer och han förklarade att om jag tar med Beyoncé, CC i New Girl osv, det vill säga HELA världens befolkning, då måste jag även ta med pensionärer, finniga tonåringar, Bert Karlsson, Idol-Danny mfl, vilket innebär att ja, toppsiffrorna fylls ju fort med alla undervackra människor, men bottensiffrorna fylls ju också fort med well, typ danskar, vilket gör att man kanske hamnar ungefär samma ändå.

Sånt funderar jag på ibland.


*(Obs, var egentligen inte åldern som var problemet. Mer att de var episkt fula. Skulle ju som alla vet INTE klaga om Erik Haag stod och stirrade på mig.)

söndag 12 oktober 2014

Min mentala nivå just nu.

ÖLGNKAKlgnlrkgnlwk nelnwtnweltkn


Typ så. Borde: skriva om en uppsats och lämna in. Tänker: se på någon tv-serie. Borde: blogga, vara kreativ, kul, skriva matlista, fixa dona. Tänker: lägga mig i fosterställning och tycka synd om mig själv.

Igår var jag ute. Spontant med några kompisar. Jag älskar att bo i stan så att det enda som står mellan soffkväll framför Harry Potter och en utekväll med vin är smink. Och det var verkligen jtätekul igår, det var det. Men det var igår och idag är idag och jag kan knappt formulera en enda tanke. Jag sitter seriöst och halvgråter nu för att jag inte klarar av att uppdatera vår betalningsinformation på Netflix. Detta måste göras: fylla i kortuppgifter. För mig är det övermäktigt just nu.

Jaha nä men måndag imorgon då. Kul!

torsdag 9 oktober 2014

Kass vecka.

Ok så den här veckan har varit kass. Alltså episk kass. Precis som förra helgen. Jag orkar inte med mer kasshet. Jag tycker inte att jag förtjänar det och jag blir grinig och sur. Så klart, eftersom allt är kasst.

Nu har ju ni slutat kommentera (JA JAG ÄR BITTER) men annars skulle jag gärna efterfråga tips på hur man kan roa sig i trist oktoberväder utan massor av pengar.

Eller så rymmer jag utomlands. Nej just ja, där härjar ebola. Världen suger.

måndag 6 oktober 2014

Det blev lakan!

Dessutom fick jag energi att göra en bättre klädförvaringslösning i sovrummet. Fast det var idag, igår var jag trött och ledsen och slängde datorn i golvet för att den hängde sig. True story. 

Idag mådde jag bättre och var dessutom ledig, så jag fixade lite i vårt sovrum. Det har sett dödstrist ut här jättelänge, men nu är det pimpat med klänningar och vimplar eftersom jag är sjukt icke-unik och därför inreder som alla andra som har rött hår och en faiblesse för klänningar. Skit samma. I like it! 





(Tavlorna blev sneda i arbetet. Jag har uppenbarligen inte ocd.)