fredag 28 november 2014

Helgpeppen

Känner ni det? Känner ni PEPPEN? Denna helg ändå, har stora förväntningar på den. Jo men hörrni, man får ju börja julpynta nu! Ja, jag vet att typ alla redan har satt upp ljusstakar och att man tydligen är en anal torrboll om man tycker att man ska vänta tills första advent. Jag vet.

MEN DÅ ÄR JAG VÄL EN ANAL TORRBOLL DÅ!!

Har dock fuskat jag också. Idag lyssnade jag på julmusik för första gången i år och började gråta av lycka och sentimentalitet. Sen handlade jag julpynt för imorgon drar vi fram det. Va? Imorgon? Det är ju första advent på söndag? Nu fuskar ju JAG!

Ja jävlar vilket glashus, men det har sina anledningar. På söndag är min man bortrest och jag planerar att vara bakis* så då är det inget bra läge att pynta. Imorgon däremot ska vi baka lussekatter och städa och pynta och jag darrar nästan av förväntan eftersom inget är så vackert som ett julpyntat hem.

Åh! Åh! Detta att bo i stan på julen då? Det här är ju första julen i vår lägenhet och det innebär många nya julpyntarmöjligheter. Som att vi har en matsal att fylla med dekorationer. Som att vi har två balkonger att vira in i julgirlanger. Som att vi har en trappa att dekorera á la amerikansk helylleidyll. Är så himlans pepp hörrni.

Dessutom får man så många gratisdekorationer när man har fullt av grannar. Det glittrar och blinkar lite överallt. Det är så vackert. Det är precis här. Jag älskar att bo i stan.

* Just ja, alltså jag planerar ju inte att bli bakis. Det är väl en konsekvens av att jag ska ut och roa mig på lördag kväll. Vin är inköpt, nya strumpbyxor, ny kjol, nytt linne, nytt smink - allt man behöver. Woop woop.

Alltså tänkte be om ursäkt för överdrivet positivt inlägg men känner lite att det väger upp för tidigare deppnovember.

torsdag 27 november 2014

Kvinnohat förklätt till "barnens bästa".

Jag ramlade in på internets mörkaste hörn igår. Nej, det var inte Birros blogg eller nån rasistsmörja, det var instagramkontot "friabarn" som har beskrivningen "Fram för fria barn och lyhörda vuxna som inser att barn är kompetenta människor som inte bör tvingas till att sova, äta, klä sig, kramas. Lyssna!". Det låter ju bra och fint? Well...

Först och främst vill jag påpeka att jag ju, som de flesta som läser här antagligen vet, är starkt emot skrikmetoder, att kränka sina barn med straff och olika uppfostringsmetoder. Jag tror på respekt och närhet och att lyssna på sitt barn. Jag säger detta för att jag vill påpeka att jag ändå tillhör samma "sida" som de som ligger bakom detta konto. Men jag känner mig ungefär lika lite som deras bundsförvanter för det som jag känner mig som bästis med Stalin för att vi båda gillar statligt ägande. (Jämför jag dessa mammor med Stalin? Nej, självklart inte. Jag tror inte att Stalin var för "unschooling". Vad är "unschooling"? Åh raringar, the crazy har just börjat. Jag förklarar nedan.)

Kontot friabarn har 38 inlägg och de som ligger bakom (de är flera anonyma postare) har lyckats att göra alla 38 inläggen vansinnigt dömande, kategoriska och rent ut sagt kvinnofientliga. Här kommer tre exempel:








Nu kanske ni tänker "vänta nu här, menar de verkligen att man som mamma inte ska få lämna barnet alls, inte ens till pappan?". Japp. "Men inte kan de mena att barnen får psykiska men för att mamma jobbar heltid?". Jopp. "Man ska alltså inte vilja vara ifrån sina barn en liten stund alls, för all tid tillsammans räknas som egentid?" Eeexakt.

Åh okej, jag kan ju också vara lite generös ibland och tänka att jaja, alla hänger sin hatt där de vill eller nåt liknande ordspråk som säger att alla får göra som de vill. Men... men... men sen läser jag mer bland kommentarer och inser exakt vilken nivå skammandet ligger på. Det räcker inte med att posta bilder om helt galna (och inte alls faktaunderbyggda) saker, utan ifall någon ifrågasätter så är man genast där med lien och kapar ifrågasättaren jämns med fotknölarna.

"Blir man deppig av att läsa om uppmuntran till att våga ta tillbaka makten över sitt eget föräldraskap, då tänker jag att det egentligen är nåt annat som ligger i botten, ett djupare problem eller bekymmer"

"Om en inte vill spendera tid med sina barn så varför skaffa barn? Jag kan faktiskt inte förstå det? I Sverige är det skolplikt vilket medför att barnen kan vara hemma högst till dess."

"Vi har klart och tydligt skrivit att vi inte tar hänsyn till kränkta vuxna, och att det är barnens sida vi är på. Känner du dig skuldbelagd? Vi tar inte ansvar för dina känslor, tyvärr. Du får fundera på vad i det vi skrev som gör att du får dåligt samvete (...)"

"Men vi får inte blunda för att mamman är den primära anknytningspersonen. Bara för att mamman är hemma de första åren behöver en inte kalla det ett hemmafru samhälle. Partnern kan vara hemma resterande år av barnetsliv! Jag tycker helst hela familjen skall kunna vara hemma tillsammans, hela den industrialiserade världen är så fel. Barn bör vara hemma till skolstart och om de inte vill gå i skolan ska de inte behöva göra det heller."

"Patriarkatet vill ha det så här. De vill ha arbetande myror som inte ifrågasätter!"

"Det handlar inte om att stryka föräldrar medhårs. Det handlar om barnens bästa."

"Du skrev under något annat inlägg att ditt barn gråter. Tänk om det gråter för att du lämnar det ibland?"

"Men som vi redan skrivit är det barnens talan som förs här"


Det här är bara ett axplock. Har även sett kommentarer om att om ens barn tjatar om att få gå till förskolan så säger det EN HEL DEL om relationen mellan barn och förälder. Ja men ni fattar, mysigt.

Nu till det jag har mest problem med av allt:

1) De påstår sig tala för barnens sak
2) All kritik avfärdas med att man inte har barnens bästa i åtanke
3) De inbillar sig att detta är en slags feministisk kamp

När det gäller att de påstår sig tala för barnen är det problematiskt på flera nivåer. Först och främst för att de ironiskt nog tar sig tolkningsföreträde över barnen själva. Det är inte barn som postar på detta konto. Det är vuxna, som utifrån sin ideologi och sin tankevärld har BESTÄMT att detta är bäst för barnen. De länkar till undersökningar som visar att förskola är skadlig och ignorerar att det finns lika många som visar att förskola är jättebra. De pratar om "uppvaknanden", om att leverera "obehagliga sanningar" och de menar att de, just och enbart de, är barnens språkrör. Vilket innebär att om mina ungar, som hånskrattade högt när jag berättade om dessa åsikter för dem, skulle opponera sig så skulle dessa kvinnor mena att de inte vet vad de vill, för de är ju indoktrinerade i ett sjukt samhälle. Alla barn vill exakt samma saker och dessa människor vet exakt vad dessa saker är. Punkt slut, ifrågasätter du får du ömma tår av sanningen som levereras av barnens främsta vita riddare.

Förutom att jag blir vansinnigt provocerad och vill skrika könsord åt de skenheliga muppar som ligger bakom kontot blir jag också ledsen för deras barns skull. There, I said it. Jag drog samma kort som de gör, men helt ärligt så är jag övertygad om att det inte är nyttigt eller bra för barn att växa upp i en värld där mamma är universum och allt ifrån förskola till skola till att vara ensam hemma med pappa ses som en katastrof för ens psykiska välmående. Enda positiva är väl att de har ett sånt episkt bra upplägg för att kunna mindfucka sina självuppoffrande mammor när de väl växt upp. "Mamma, varför var du så frånvarande när jag var liten? Du kändes liksom aldrig närvarande i STUNDEN? Jag behöver SSRI nu pga detta..." Episkt.

Nu tappade jag den lilla någorlunda sakliga tråd jag hade känner jag. Lusten att håna detta konto är för stort, men innan jag trollar vidare i deras kommentarsfält ska jag försöka lyfta två grejer till.

Att avfärda kritik med att man inte "förstår sig på sanningen" är livsfarligt. Det här kontot påminner i sin retorik om de mest inbitna sverigedemokrater, foliehattar och islamofober man kan stöta på. Antingen har du sett ljuset, eller så är du en del av den stora konspirationen. Jag tycker att det är vansinnigt obehagligt oavsett om det gäller att kalla invandrare för kackerlackor eller att mena att skolgången är ett kränkande sjukligt system för barn. Jag tror inte att det är en sund miljö att växa upp i för ett barn heller. Forskning på det? Äh, ni har bara inte sett Sanningen än.

Och så den skrattretande tredje punkten då. Detta är ju ett feministiskt sätt att se på världen. Patriarkatet vill ha löneslavar och att en kvinna stannar hemma med sina barn till skolåldern är därför det mest feministiska man kan göra. Och! Ifrågasätt ej, för det är inte feministiskt att bryta systerskapet och kritisera andra kvinnors individuella val. Well, hold your crazy horses för det här är så vanvettigt att jag inte vet var jag ska börja nysta. Jo, det vet jag förresten. Precis här: förskolan är en av de absolut viktigaste reformerna för kvinnors möjlighet till frihet. Rör inte förskolan bitches.

Visst, jag tycker att vi ska ha sex timmars arbetsdag. Jag är helt för att vi ska konsumera mindre, sluta springa runt i ekorrhjulet (ursäkta klyschan då) och istället fokusera mer på att konsumera upplevelser och tid tillsammans. Jag jobbar halvtid, för bövelen.

Men det spelar liksom ingen roll, för vägen till förändring går inte via att individuella kvinnor sumpar sin lön, sin pension och sitt liv. Vi kommer ingenstans om vi ska återgå till någon fiktiv historisk tid där kvinnor ägnade all sin tid åt barnen (så har det aldrig varit). Det enda som händer är att man sabbar för sig själv och för kvinnorörelsen i stort. Grattis till er "feminism" men den är inte värd vatten. (Sen är det ju jättekul att människor som i ena andetaget hatar på mammor som lämnar sitt barn till dess pappa nån timme säger sig göra detta i feminismens tecken, men nu skulle jag ju inte låta mitt förakt för "friabarn" ta över helt. Moving on.)

Allt som kvinnorörelsen har kämpat för är detta konto alltså emot. Förskola, delad föräldraledighet, frihet för kvinnor - glöm allt det för kvinnor ska vara hemma i flera år. Helst ska barnen inte ens gå i skolan, för - här kommer det roligaste, SKOLAN är inget barn behöver. Nej, för många av kontots följare ägnar sig åt "unschooling" som alltså går ut på att man inte låter barnet gå i skola alls. Istället tar man det i barnets takt och låter barnet upptäcka och lära sig som det vill. Visst, barnet kanske går ut grundskolan med kunskapsluckor men tihi, så kan det ju bli. Viktigast är att man inte kränker barnen med att tvinga det till skolan. Fritt lärande slår hemska institutioner. Sen att barn, jag vet inte, kanske gillar att vara med kompisar, uppleva saker i grupp, ha skolaktiviteter som en ensam förälder inte kan erbjuda, vill få ordentlig utbildning, vill få sina perspektiv utmanade av andras upplevelser, det är ju bara larv. Alla barn mår bäst av att vara hemma med sina föräldrar, förlåt - sin mamma, och lära sig av vad naturen har. Typ. Voilá, unschooling!

Åh, jag hade så mycket jag ville säga. Jag hade tänkt hålla det kort och koncist och verkligen trycka på problematiken med detta konto. Sen blev jag förblindad av ilska. Nåja, kontentan av hela det här långa inlägget är väl ungefär detta: gå för bövelen inte in på instagramkontot "friabarn" om ni inte vill få en hjärnblödning. Samt: TACK OCH LOV FÖR SKOLPLIKTEN!





Bonusbild bara for the lulz. Aura!!


tisdag 25 november 2014

Jaha, det var ju kul.

Sak man gör som förälder: letar nya recept. Eller förälder och förälder, det var ju rätt onödig etikett. Sak JAG gör: letar nya recept. Ibland blir det bra och ibland blir det som ikväll. Riktigt jäkla dåligt. Jag skulle göra den här maten. Krämig citronpasta, det låter ju svingott. I verkligheten? I verkligheten smakade det ingenting, med en bismak av citron och grönsaksbuljong. Alltså det var som att äta tapetklister.

Å andra sidan ger det oss vuxna en chans att äta räkor, aioli och baguette efter att barnen somnat. Vilket behövs, eftersom jag snart svälter ihjäl.

Pinterest ändå. Sån fälla ibland och ibland genialiskt. Nu slipper ni i alla fall göra samma misstag som jag.

söndag 23 november 2014

3 x glada saker.

Ibland florerar det såna där utmaningar på facebook, där man ska lista tre saker som gör en glad i tre dagar, eller fem dagar, eller tills dessa positiva människor tycker att det räcker. Jag är inte så mycket för sånt. Jag tycker att glädje är rätt ointressant för det mesta, det är härligt för den det gäller men det är ointressant.

Men trots att det är så jävla tråkigt tänkte jag ändå glädjeblogga lite idag. Inte för att jag är sådär sprudlande lycklig som alla dessa facebookglädjespridare, utan för att jag har haft en riktigt mysig dag och därför orkar se lite ljus i detta helvetesmörker som är november 2014.

Tre saker som gör mig glad just nu:

1) Vi har fått en bokslukare. Som vi har kämpat med denna läsning. Gråt, skrik och tandagnisslan. Bokstavligt talat har det varit en svettig kamp om att få Noa att läsa. Men nu? Herregud vad ungen läser. Sådär verkligen slukar böcker. Och. Det. Ruinerar. Oss. För får man äntligen en läshatare att bli en läsälskare så säger man ja och amen varje gång ungen i fråga vill ha en ny Gregorbok eller Paxbok eller vilken bok det nu är. Men böcker är ju svindyrt. Öhh, kanske nån säger nu. Har ni ingen bibbla i er stad? Jodå, det har vi. Men vi har även slarvat bort en biblioteksbok och kan inte låna nya böcker förrän den är återlämnad eller den vansinniga kostnaden för den betalad så just nu ligger lånandet lite på is.

Men se på fan, upptäckte vi idag. Barn kan ju ha egna lånekort. Nu ska denna lilla unge kittas med ett sprillans lånekort och sen kan han knata till bibblan så fort läslusten faller på och så lever vi lyckliga i alla våra dagar. Eller antagligen inte, men fan vad lättad jag är över att han, just nu, läser.

2) Det är snart jul. Om en vecka är det första advent och då kommer ljusets högtid halleluja prisa fornnordiska högtider osv. Jag är så pepp på detta att det pirrar i hela mig och kämpar för att inte fuska. För när jag väl får släppa loss, då ska det banne mig göras ordentligt.

3) Om allt går väl och alla är friska ska jag ägna mig åt karatefylla nästa lördag. Nu går jag ut och roar mig rätt ofta så egentligen är det inget speciellt med det, men inför denna gång har jag spanat in en paljettkjol på HM. Paljettkjol, smaka på ordet. Jag tror inte att mitt liv är komplett förrän jag har en paljettkjol. Antagligen kommer jag se ut som en levande discokula i denna fantastiska skapelse, men låt mig deppa över det då. Just nu är den fortfarande fab på mig så jag är glad.

Tja, det var väl allt. Nej, bonusgrej: TVÅ DAGAR I RAD har jag lyckats få till sjukt bra eyeliner. På båda ögonen. Är värt att köpa en lott för, helt klart.


onsdag 19 november 2014

Shake it off

Ok, så Emmys (7 år) största intresse just nu är att kolla musikvideos på youtube. Och jag som trodde att min Stora Feministiska Gärning som förälder skulle vara att hålla henne borta från sånt. Well, jag uppmuntrar henne. Nu tittar hon ju inte på vilken skit som helst men ändå. Stora favoriten är Katy Perry, sen gillar hon även Beyoncé, Nicki Minaj och Taylor Swift. Ifall mamma haft ett finger med i spelet? Eh... okej då.

Men såhär: jag trodde att det jag skulle skydda mina döttrar från skulle vara halvnakna tjejer som skakar rumpa. Och nu känner jag mer att vafan, älskade unge, kolla på en halvnaken Beyoncé som sjunger att tjejer rular världen, gör det hundra gånger om. Tjejer äger.

Fast mest tittar hon på små tjejer som gör coola grejer. Typ sjuåringar som äger ut alla dessa talangjaktstävlingar. Småtjejer som rappar. Coola tjejer som gör gymnastikgrejer. Sophia Grace. Ni vet, alla dessa klipp där småtjejer äger. Och jag älskar det. Älskar att hon letar reda på tjej på tjej på tjej som gör sin grej och skiter i andra och bara kör. Tycker det är tusen ggr bättre än många av de unkna barnprogram som går på "fina" Barnkanalen.

Dessutom lär hon sig ju hur hon ska hantera män på köpet.


tisdag 18 november 2014

Ellen 2.0

Jag har blivit så himla vuxen? Nu med nya jobbet så löneförhandlade jag like a boss. Seriöst, det gick asbra? I vanliga fall brukar jag säga "åh ja tack" till precis vilken skitlön som helst. Nu hade jag gjort typ Donald Trump (kom ej på nån annan affärssnubbe) stolt med mina förhandlarskills)

PLUS att när jag gick till affären häromdagen vågade jag fråga om att få provsmaka osten i delikatessdisken. Tycker jämt att det är så läskigt, för jag tänker att de tycker att jag bara tjuväter. Som att jag inte ser ut som nån som köper ost, ha! Hela jag är byggd av ost.

Och idag då? Idag åt jag lunch i lunchrummet med andra än mina närmsta kollegor och så småpratade jag. Kallpratade. Visserligen främst om att jag vill ligga med Erik Haag, att jag använder alkohol och socker för att ta mig igenom november och att jag önskar att Frodo ska dö i ringentrilogin. Men annars så.

Vuxenpoängen bara rasar in med andra ord.

måndag 17 november 2014

Nytt år, nytt jobb

Men jag tjuvstartar lite och börjar jobba redan nu. Smidigt med halvtid på det viset. 

Voilá min nya arbetsplats. 



Åh, jag har också börjat skriva ledare för ETC Örebro. Finns att läsa här

söndag 16 november 2014

Tacksamheten.

Igår kväll var jag ute med några derbytjejer och idag känner jag verkligen hur jävla lyckligt lottad jag är. Jag har fått så himla många riktigt riktigt bra vänner genom derbyn. Såna som man älskar evinnerligt och kan hänga med hur mycket som helst utan att tröttna. Såna som man kan göra allt och inget med.

Helt sjukt att ingen av de människor (well, familj exkluderad) jag tycker mest om och umgås mest med ens fanns i mitt liv för bara 1.5 år sedan. 

Tänk vad lite roller derby kan göra för livskvaliteten ändå. 

fredag 14 november 2014

Det stora grå

Jag klarar inte av det här vädret längre. Jag är inte gjort för november. Eller februari och mars.

Kan vi inte bara stryka dessa vidriga helvetesmånader och lägga lite mer tid där runt maj?
Bra, okej tack!

Hälsning till novembervädret, bilar som kraschar, dålig ekonomi och allmänt depp:




tisdag 11 november 2014

Gilmore Girls, how I love thee

Jodå, amerikanska Netflix erbjuder ju alla säsonger av Gilmore Girls vilket är helt underbart för mig som älskade serien när den gick men aldrig har sett om den ordentligt. Detta är min chans! Så tja, det är väl ungefär det som min helg har ägnats åt. Är nu framme vid när Jess, aka DAMN YOU FINE-Jess, kommit till stan.

Jag gillar att se om serier för man upptäcker saker man inte uppfattade första gången, man har fått en annan syn på världen och kanske gillar olika saker än förra gången och man kanske till och med börjar ogilla saker. Här är några reflektioner jag har sen jag började omtitten:

1) Lorelai är 32 när serien börjar? TRETTIOTVÅ! Två år äldre än mig? Får panik på detta. Hon är ju så supervuxen liksom. Okej, väldigt flamsig, men vuxen. 32. Herregud.

2) Ofta kanelkofta de kan äta sådär mycket och samtidigt vara skinny as a twig. Det är ju lite av en grej i serien att Gilmoretjejerna gillar mat - onyttig mat - i stora mängder. Jag gillar det eftersom det är uppfriskande. Det är bara lite frustrerande att samtidigt som man själv skulle ha rullat fram som fem miss Patsys vid det laget har de både perfekt hy och inte ett gram för mycket. Ja ja, bitterheten slutar här.

3) Wow, det är många snygga killar att titta på. Ja, även om jag (såklart) inte är team Dean så är han ju snygg killen. Och Jess, slurp. Luke? Don't mind if I do. Christopher, well hello! Sen längre fram kommer Logan som ju inte är helt oäven han heller. Tristan är trevlig också. Ni ser. Ögongodis lite överallt. Max! Jag glömde Max! Skulle ej tacka nej till Max.

4) Rory är så satans präktig. Alltså på nivån att det börjar bli otroligt. Man kan älska böcker, satsa på Harvard OCH ha en libido, faktiskt. Det finns liksom ingen motsättning mellan att vilja hångla upp sin kille ordentligt och på att satsa på skolan. Dessutom verkar hon ha noll koll på sånt rent generellt? Hennes mamma och pappa försvinner iväg jättelänge, dyker upp och är generade och säger inte var de har varit och Lorelai har löv i håret? Rory ba... oh well. *kopplar ej* Rimligt om man är 6, ej om man är 16.

5) LUKE JAG ÄLSKAR DIG. Vet att det är klyschigt att falla för hela den där surmulne karlakarlen som inte kan visa känslor och yada yada, men herregud vad jag är kär i Luke. Och Jess. Som nämndes förut.

6) Det är befriande med folk som äntligen pratar i rimlig takt. Alla ba "orimligt hur fort Rory och Lorelai pratar", jag ba "äntligen någon som pratar så fort som jag och min mamma och syrra". Jag är helt med på tåget. Man ska prata fort om det ska vara nån mening med det.

7) Emily Gilmore, skärp dig. Har sån hatkärlek till denna kvinna. Tycker några av de finaste scenerna är när hennes rädsla för att förlora sin dotter och barnbarn lyser igenom. Men samtidigt vill jag slå ihjäl henne för hennes jävla kritik och elakheter. Också, kommer på mig själv att tänka "vet inte varför Emily är så kritisk mot Lorelai, hon är ju smal?". Säger väl mer om mig än Emily dock.

Tja, det var väl (nästan) allt. Finns ju tusen saker att säga om denna serie. Förutom att man älskar den då, så klart.