söndag 25 september 2016

Sunday, perfect Sunday

Jag älskar helger som blir såhär bra. När inget är planerat men det faller på plats, inte leder till kaos. Igår var okej, men idag var riktigt bra. Sconesfrukost, födelsedagsfirande av mamma, hundbesök, promenader... allt i sådär perfekt höstväder att det blir löjligt. 

Ni får lite bilder. Nu skriver jag inlämningsuppgift och har noll lust att göra det, men vet inte heller var lägstanivån ligger? Det kanske blir skryt det här, men eftersom jag har så lätt för mig har jag aldrig listat ut var nånstans man ska lägga sig för att få godkänt utan att lägga ner för mkt jobb? Eller jag formulerar mig oklart: jag lägger inte ner särskilt mycket jobb. Det vore lögn att påstå. Men jag skulle göra ännu sämre ifrån mig om jag kunde. Mvh, smart och lat. 

Nu idylliska bilder! 









(Nyuppsatt hylla. Inte för att go all Underbara Clara, men vi har betalat så jävla lite för alla våra möbler. Mkt har vi köpt på auktion/loppis, annat ärvt eller fått. Billigt och ändå fint. Tycker jag då.)




fredag 23 september 2016

En dag på stan med Majken.

Så idag är jag ledig med Majken och vi hade ett uppdrag = köpa present till mamma som fyller år på söndag, åt min mormor. Sedan leverera presenten hem till mormor. Detta var uppdraget. Här är hur det gick:

Jag vaknade runt tio. Majken såg på tv. Efter ungefär 20 skrik av typen "Maaaajken kom hiiit" som hördes genom fönstret ut på vår gård där allt är lyhört, men INTE verkade nå själva Majken, fick jag äntligen henne upp för trappan. Här började vår sedvanliga fredagsrutin: jag försöker få henne att klia mig på ryggen med allehanda mutor. Idag fick jag två minuters kli på ryggen för en lunch på McDonalds. Typ vår standardtaxa. Jaja, vi klädde på oss (det tog sin tid) och gick på toa i förväg (jag, Majken vägrade) och cyklade sedan iväg.

Problem nummer ett: affären där jag skulle köpa min mammas present var stängd. Men eftersom jag visste att presenten fanns på iaf ett annat ställe tänkte jag att vi skulle cykla dit och köpa istället. Easy peasy, lemon squeezy. Men... den andra affären hade stängt för gott. Bommat igen. Jahapp. Vid det här laget var det lite över lunchdags och vi var båda hungriga, så vi begav oss tvärs över stan till McDonalds för att äta den utlovade lunchen.

Såhär går det till när Majken äter sitt Happy Meal:
Först måste hon ta en ballong.
Sen måste hon kolla sin leksak.
Sen måste hon öppna alla förpackningar.
Sen måste hon klättra på en stol.
Sen måste hon äta en nugget.
Sen måste hon skrika på mig för att jag smakade hennes dip.
Sen måste hon gå och hämta mer salt.
Sen måste hon ha på tre påsar salt på sin pommes.
Sen måste hon skrika att jag är dum, som tar bort iaf 70% av saltet från hennes pommes.
Sen måste hon äta en nugget.
Sen måste jag tjata och tjata och tjata på om att nej, du ska inte klättra nu, nej du ska inte springa ett varv runt bordet, nej du ska inte leka med leksaken nu, du ska äta nu, om du inte äter dina pommes så äter jag upp dina pommes hör du mig, sluta skrik på mig jag sa ju att jag skulle äta dem om du inte... ja men ÄT DIN JÄVLA MAT DÅ?!
Sen måste hon sura.
Sen måste hon äta typ klart.

Jag var färdig ungefär innan hennes första tugga. Sedan tillbringade jag tiden med att få mer och mer ont i magen (hej avskyvärda IBS) och att googla var fan jag kan köpa mammas present.

Till sist blev hon färdig. Sedan gick vi mot en galleria för att leta kalaspresent till hennes kompis, plus födelsedagspresent till mamma från mig. Inte för att det var dagens uppdrag (present från mormor till mamma var dagens uppdrag) men för att vi ändå var på stan.

Fast allra först toalettbesök. Eftersom jag lider av IBS så vet jag ju självklart precis var alla gratistoaletter finns, så vi uppsökte en sån. Majken gick på toa. Jag gick på toa och sa TYDLIGT till henne att du får INTE öppna dörren under tiden jag är på toa. Hon lydde... men under protest. Majken upplyste mig nämligen om att det är ÄCKLIGT med bajs som luktar. HENNES bajs luktar inte. Det luktar bara jordgubbar. "MEN MAMMA DITT BAJS STINKER, JAG KAN INTE VARA HÄRINNE LÄNGRE DET GÅR INTE ATT ANDAS ÄR DU KLAR SNART JAG VILL GÅ UT HÄRIFRÅN JAG DÖR!" skrek hon under tiden jag stressade med att dra upp strumpbyxorna och ner kjolen eftersom hennes hand vandrade farligt nära dörrhandtaget. Till sist gick vi i alla fall ut från toaletten... och möttes av kö. Som självklart hört vartenda ord Majken skrikit. Inte alls pinsamt.

Nåja. Åhléns. Det gick typ smärtfritt. Vi kan sammanfatta det med att vi båda två överlevde och inget gick sönder. Jag hittade till och med ett par sandaler, så på det stora hela en succé.
Sen present till hennes kompis. Haha vad kul det är att släppa in en femåring i en leksaksaffär. Not. Det slutade med att jag valde någon present i all hast eftersom min mage än en gång gjorde ont. Och när jag säger att min mage gjorde ont så vill jag bara påpeka att detta är jämförbart med när folk är magsjuka. Jag är ytterst bra på att hantera magsmärtor, jag är van. Så när jag inte klarar det längre, då är det illa. Jag födde barn och tyckte att värkarna var rätt okej, eftersom jag är van vid kramper i magen. Den nivån.

Så jag sa att vi måste gå på toa igen. Här blev Majken sur och VÄGRADE följa med in på toaletten. "DET ÄR SÅ ÄCKLIGT NÄR DU ÄR PÅ TOA MAMMA" sa hon högt när vi gick igenom affären mot toaletten. Tack älskling. Hon fick i alla fall stanna utanför. Risken för att hon skulle försvinna uppskattade jag till ca 50/50, men det var fan värt det.

Okej, så vid det här laget har vi ätit, köpt skor och present, varit på toaletten två gånger, gett mig huvudvärk och fått hela gallerian att höra "MAJKEN STANNA! NEJ SÄGER JAG! STÅ STILL DÄR! ÅK INTE UPP I RULLTRAPPAN TILL NÄSTA VÅNING!" ca 500 gånger. Det var dags att fixa dagens enda uppdrag: presenten till mamma från mormor. Ja, ni minns ju.

Eftersom den affär som förut var stängd nu skulle ha öppnat enligt informationen på dörren så åkte vi dit igen. När jag säger "åkte" så menar jag "cykla tvärs över stan med Majken som viftar med sin ballong från McDonalds  överallt" och även om jag sa att jag inte skulle stanna om hon tappade den visste jag att en tappade ballong skulle leda till kaos, så det var nervkittlande.

Men! Vi kom fram! Tyvärr var det... ja, såklart. Fortfarande stängt. Här står jag utanför affären, med en trött och bråkig Majken och såklart så känner jag att magen krampar igen. Såklart. Varför inte?

Så jag ger upp. Jag ringer mormor och säger att jag kommer imorgon istället. Sen går jag in på mataffären och köper saker till att baka brownies, vilket jag i ett svagt ögonblick igår lovade. Tappar bort Majken. Hittar henne igen. Hanterar utbrott. Betalar. Letar reda på Majken som rymt under tiden jag betalat. Säger "Nu måste vi cykla hem fort, sluta krångla, jag har ont i magen och måste gå på toa".

Såklart tycker min älskade dotter att detta är helt orimligt, så hon skriker rakt ut. "NÄE MAMMA! DU HAR REDAN BAJSAT TVÅ GÅNGER NYSS! INGENS MAGE FUNGERAR SÅHÄR!"

"Min mage fungerar såhär" väser jag fram och cyklar sedan hem. Det var en halvtimme sen vi kom hem och nu skriver jag det här medan min kära dotter sitter bredvid mig och frågar om jag inte ska somna snart, inte för att hon tänker baka själv, absolut inte, hon tog bara fram skålen i förväg, men hon kan sjunga för mig så att jag somnar om jag vill?

Hm. Jag anar oråd. Å andra sidan är jag rätt trött...


måndag 19 september 2016

Tips tips

Såhär i september kanske inte alla tänker på jul lika mycket som jag (jag tänker på det OFTA), men om man vill komma undan lite billigare med julklappar så har jag ett tips till er: ebay!

Vi har köpt många julklappar på ebay genom åren och förutom att man måste vara ute i god tid pga leveranstider så är det riktigt smidigt. Roliga väskor, väggdekorationer, utklädningskläder... vad som helst.

Alltså förlåt, det här låter som nåt köpt jävla reklaminlägg? Det är det inte. Jag förstår inte varför jag aldrig får erbjudanden om att göra reklam för saker, gå på filmevent osv? Jag har rätt många läsare? Jag har en tumblr som har massa läsare? Mina barn tror att jag är känd på internet, ge mig en jävla inbjudan till nått nytt mellanmål för barn åtminstone? Men nej, jag får tipsa om ebay utan att få något för det. Så jäkla orättvist. Det är säkert för att jag inte är en fin och rar människa. Rolig och elak och skarp, fine - men sån där som folk vill förknippa med reklam för deras produkter? Tydligen inte.

Eller så får jag inte såna erbjudanden eftersom jag ägnar ett inlägg åt att tipsa om ebay, som att alla inte redan kände till ebay? Det är som såna där spån som ba "man kan ju köpa möbler billigare på blocket också!". Nähä säger du?? Berätta mer om detta "blocket", som ingen hört förut.

Jag är lite bitter ja. Mest är jag trött. Var på gymmet och lyfte tunga grejer förut och är så jäkla svag och ful och det är speglar överallt och det är vidrigt. Så ja, jag tycker lite synd om mig själv, okej?

onsdag 14 september 2016

Saker jag tänker på.

Jag tänker väldigt ofta på att det här som pågår just nu, det är den enda barndom som mina barn har. Vad kommer de minnas när de är vuxna? Vad blir deras uppfattning om sin uppväxt? Vad kommer jag, det liv jag ger dem, att få för betyg när de ser tillbaka?

Jag är rädd att jag är för trött och för orkeslös för dem. Att jag inte gör tillräckligt för att de ska ha det bra. Att kärleken inte räcker, för det gör den ju inte alltid, och att de ska känna att de hade velat ha mer.

För trött är jag ju. Jag ser tillbaka på livet vi hade för några år sedan och saknar att ha ork. Visst, vi gör saker då och då, men det känns ofta som att jag bara gör det mekaniskt. Orken finns inte riktigt där. Vi åker till sommarstugan och badar och grillar, men jag måste sova några timmar på eftermiddagen för att stå ut. Och vi läser, men jag sitter väldigt mycket i soffan och stirrar på telefonen och ids inte annat. Jag vill inte att deras barndom ska passera i skuggan av min trötthet, men det har och är varit väldigt slitigt, så tröttheten har ju en orsak. Jag vet det.

Men det här är den enda barndomen de har. Tänk om jag fuckar upp allt? Jag är så rädd för det.


tisdag 13 september 2016

Ingen oro, tjabo

Hade en sån där lugn och fin helg som ändå var bra. Det händer så sällan tycker jag, att helger blir bra om man bara låter dem hända. Oftast slutar de i bråk och kaos då. Men den här helgen löste sig fint och i söndags kväll var jag sådär harmonisk som jag ca aldrig annars är. Trots att vi förlorade på quizzet vi var på, jag och mamma och hennes kollegor.

Okej, vardagsgnäll igen då, men det är fan ORIMLIGT att en ska behöva vara hemmafru för att hemmet ska funka? Nu när jag pluggar/frilansar/skriver bok har jag tid till att göra det där man aldrig hinner annars, men det är ju inte så det ska vara? Typ... rensa ur garderober, städa så att nästan hela hemmet är städat samtidigt (annars brukar vi välja mellan över- och undervåningen) och se till att alla vinterkläder är i rätt storlek osv. Sånt man inte hinner med om man jobbar.

Jag vill inte go all livmodersfeminist här, som menar att det jobb kvinnor gör i hemmet ska värderas lika viktigt som lönearbete, men för i helvete - sex timmars arbetsdag? What's the holdup?

Idag var jag på gymmet och filmade mig själv när jag lyfte grejer. Fin insikt att inse att jag ser precis lika svag ut som jag känner mig.

Nu ska jag fortsätta leta tips inför vår resa till Madrid. Vi åker om tre veckor, jag och min syrra och mamma. Jag vill inte ha tips som går att leta reda på via nätet, för jag har dammsugit VARENDA sajt. Ska ni tipsa så är det liksom "vi var där och hamnade på en bakgata och där fanns roligaste baren". Typ.

Förstår inte folk som ba "den stora parken är fin", när man ber om tips inför nåt resmål? Liksom visst, tipsa om Empire state building i NY om ni vill, men tror ni att ni bidrar till NÅT med det tipset eller? Knappast va. Skärpning, tipsare.


torsdag 8 september 2016

Saker jag hatar

Har haft ont i huvudet sådär jättejobbigt att man mår illa och blir snurrig och tycker att ALLT är jobbigt och hemskt, och därför har jag självklart blivit grinig. När jag är grinig blir jag hatisk och hatar på allt möjligt (mest mig själv) och vem är jag att hålla detta ifrån er. Här får ni några saker jag hatar.

- White noise. Alltså VEM slappnar av när hen lyssnar på nåt som låter som en datorfläkt som hakat upp sig? Jag får panik av såna ljud. Verkligen panik. I min drömvärld är det heltyst eller musik. Fågelsång, visst. Vågskvalp, helt okej. Men ljud från fläktar, datorer, bilar? Jag mår så dåligt av det.

- Ful inredning. Klagade loss lite på twitter om det igår men jag stör mig verkligen på fula saker. Fula människor, fula kläder, fula hus och främst fina hus som drabbats av människor med dålig smak. Varför har vi inte en myndighet som reglerar detta? Jag har frågat mig det i åratal. Människor med dålig smak borde INTE få köpa fina hus, jag kan fan gå till val på det.

- Schäfrar. Så pass ful, och tysk, hund? Det finns SÅ många fina hundar i världen, och så väljer man en... schäfer?

- Människor som förfasar sig över Paradise Hotel och hur man kan ha SEX I TV?? Samtidigt så brukar samma personer älska att se program som Stjärnorna på slottet där deltagarna smeker varandras egon så att de till slut sprutar ut varenda liten privat detalj om sitt liv över övriga deltagare och tv-tittare. Det är mer integritet att ha lite sex under ett täcke än att berätta precis allt om privata hemligheter på bästa sändningstid.

- Min huvudvärk.

- Septembervädret. Den här värmen hade varit kul i JULI, inte nu? Jag vill ha krisp! Jag vill ha snygga kläder! Jag vill ha 10 grader kallt, inte fucking 24 grader? SLUTA JIDDRA MED MIG VÄDRET.


tisdag 6 september 2016

Breaking news!

Jag ska börja med tyngdlyftning! Ni vet såna där stänger som man försöker baxa upp på golvet och sen ska jag säga saker som "nä men vad tar du i bänkpress då?". Eller alltså, det är ju planen. I verkligheten handlar det om att jag kommer gå till gymmet, gå runt alla vikter i ca en halvtimme innan jag vågar lyfta en tom stång (pga hallå, svag nybörjare), skämmas över hur dålig/svag jag är och sen gå hem och skämmas. Men som jag så ofta tänker: någon måste ju vara sämst också?

Andra breaking news: träffade Cecilia från favoritpodden Kulturens ABC i helgen och hade så jävla kul och blev så jävla full? Sjöng 9 to 5 på karaoke och frågade folk om de hade knark. Ville jag knarka? Tydligen. Väldig tur att jag inte fick tag på något, inte för att jag hade gjort nåt med det ändå. Förstår inte hur folk kan typ snorta grejer? HUR nyser de inte ut det? Jag tycker det är läbbigt med nässpray liksom?

OCKSÅ breaking news (titta hur fint jag låtsas att det liksom HÄNDER grejer i mitt liv): kanske ska bli dagmatte till en hund några dagar i veckan? Ska träffa honom på lördag och se om vi får nån bra kontakt. Jag har en dejt med en hund, som ironiskt nog heter samma som min man. Mycket bra upplägg för komisk förvirring.

Nu har jag inga mer breaking news att bjuda på. Förutom att förlåt, men nån skrev att hon bytte lakan ca varannan vecka som i att det var sällan? Jag skrattade HÖGT rakt ut. Jag är mer på nivån "eh... jag kan inte minnas så långt bakåt?". Sådär, nu kan ni alla andra känna er fräscha i jämförelse. Någon måste ju vara sämst också. Ska tatuera det i svanken.


torsdag 1 september 2016

"It made me think: are we just longing for love, after all?"

Vafan är det för rubrik, undrar ni? Well förlåt, men jag kollar på Sex and the city (för sjuttiofjärde gången eller nåt) och har drabbats av Carriesjukan: att ställa korkade frågor om uppenbara saker. Hennes överanalyserande och neurotiska personlighet har jag redan thank you very much.

Är lite kränkt över att jag faktiskt gjort jobbet av att fylla i ALLA grejer i vår kalender, och ÄNDÅ var jag förut idag på väg ut genom dörren till föräldramötet... som är imorgon. Dubbelkollade i sista sekund och fick sen ta av mig skorna och skämmas. Oops.

Nu sitter jag här och har bytt lakan i en nedkissad barnsäng, gett katterna mat, fått huvudvärk, nattat om barn, plockat undan bröd som låg framme och alla såna saker som man måste göra innan läggdags. Men får jag lägga mig? Näpp. I ett svagt ögonblick lovade jag nämligen att vara vaken tills tvätten var färdig för att kunna hänga och tumla sen. Men tja, DEN BLIR JU ALDRIG FÄRDIG.

Apropå att ni gillar att läsa om vardag så tänker jag ta er på orden och fråga om det här med torktumling. Folk verkar ju inte tumla typ nåt? Vi tumlar ca allt. Min man tumlar även mina klänningar som inte ska tumlas, men det är en annan historia. Men seriöst: jag hatar kläder som inte tumlats? Hängtorkade kläder, typ cardigans osv som vi ibland tumlar och ibland inte, de känns så jävla stela och omysiga när de hängtorkat?

Eller så beror det på att de får hängtorka i världens fulaste och sunkigaste badrum, och inte på nån grumme tvättsåpeholme. Inte dansar jag för dem heller, det hade i och för sig fått dem att surna till ännu mer.

Jag hatar tvätt så mkt. Jag hatar min garderob. Jag lider av någon slags "åh det är snart höst, jag måste uppdatera min garderob"-panik och ser massa chica (!) och moderna människor som går runt och är snygga. Så inbillar jag mig att jag också skulle se ut så men jag vet ju att med mina tits and ass blir allt bara vulgärt ändå. Och så blir jag varm i alla kläder, särskilt de snygga och propra, och svettas. Vulgär och svettig. Min estetik är som slutscenen i en porrfilm. Jaja.

måndag 29 augusti 2016

Ångesthantering

Så vi är erkänt dåliga på det här med lappar, gympapåsar, när fan är det förskolan stänger tidigt och var ligger regnbyxorna egentligen? Efter att ha fått psykbryt på att vi köpte ett par SVINDYRA MÄRKESGALONBYXOR i våras (visserligen på rea, men ändå) som vi nu inte kan hitta fick jag panik över att hösten knappt har börjat och vi är ändå redan efter?

Sen tog jag mig samman och letade reda på rena lakan (älskar när man läser diskussioner om hur ofta folk byter lakan och känner sig som ett jävla ufo som... inte byter lika ofta som ens den värsta av de andra), och duntäcken. Sen duschade jag och skrubbade hela kroppen, tvättade håret och exfolierade ansiktet och smörjde det sen. Kollade veckomailen från barnens lärare, och så lade jag in cirka ALLT som ska göras i vår gemensamma kalender. Alltså jag menar allt.

Typ:
Söndag, kl 21, upprepa varje vecka - "kolla veckomailen, ska läxor göras?"
Onsdag, kl 07.40, upprepa varje vecka - "gympa båda barnen"
Onsdag, kl 18, upprepa varje vecka - "sista chansen att göra matteläxa"
Torsdag kl 07.40, upprepa varje vecka - "matteläxa in Noa, skrivläxa in Emmy"

Ja ni fattar. Och sen alla aktiviteter ovanpå det. Plus mina inlämningsuppgifter i kursen jag läser (barn- och ungdomslitteratur, en introduktion) OCH påminnelse varje dag veckan innan deadline. Så jag slipper sitta där en söndagskväll och få påminnelse om att jag ska lämna in en uppsats om några timmar.

Jag kämpar hårt för att minska den här krypande ångesten som närmar sig. Det ger i alla fall en illusion av att ha koll. För nyss sa Emmy att "vi kanske typ ska ha nåt schema, så att man gör läxan varje dag man kommer hem från skolan istället för att sitta vid läggdags kvällen innan och stressa?". Hon är... lite mer organiserad än sina föräldrar om man säger så.

Nu har min man satt en bröddeg eftersom vi har svinlite pengar den här månaden och därför ska falla tillbaka till "baka eget bröd". Inte för att det ger någon skillnad i plånboken ca alls om man jämför med alla andra kostnader, det är mer för att vi ska känna att vi gör NÅGOT, ni förstår?

Jag kan i alla fall se fram emot nybakta frallor och te ikväll, efter alla barnen har lagt sig och vi sjunker ner i varsitt soffhörn i hemmet som borde städas.

Det kanske är tråkigt att läsa om vardagsbestyr såhär? Jag känner att mitt liv är rätt tråkigt just nu, så vi är ense där. Och så vill jag VERKLIGEN ha en cola, men det är en kostnad vi verkligen kan skära ner på. Livet ändå, glamour hela tiden!

torsdag 25 augusti 2016

Nu till något gulligt

I morse vaknade Noa och var sjuk. Sådär hostig, krasslig och skrovlig som man blir när man är riktigt förkyld. Majken vaknade före oss andra, och såg det tydligen som sin uppgift att ta hand om sjuklingen. 

När vi kom ner så hade hon:

- hämtat kuddar till Noa så han skulle slippa hosta så mycket. 
- hämtat ett glas vatten till honom
- frågat om hon skulle sätta på fläkten han har i sitt rum
- blåst upp en ballong som han kubde ha och leka med. 

När jag gjorde henne redo för förskolan undrade hon bekymrat om inte hon skulle stanna hemma och ta hand om honom, hon gör nog det bättre än jag. 

Detta gjorde min dag. Att vara fem år och ta hand om sin 11-årige storebror ändå. Det var så fint. 

Vid middagsbordet sen pratade vi om händelsen i Frankrike, när polisen tvingade en muslimsk kvinna att klä av sig. Barnen bestämde raskt att så länge Frankrike är såna rasister ska vi inte åka dit. 

Jag gör säkert mycket fel med mina ungar, men de är åtminstone väldigt omtänksamma och kärleksfulla. Och det är värt allt.