lördag 20 december 2014

I löv Twitter

Att jag för några år sen ba "jag förstår mig verkligen inte på twitter" och nu kan lägga en halv lördagskväll på att bara twittra och prata med folk där? Älskar twitter nu. ÄLSKAR.

Annat jag älskar: att jag och Noa såg på Miracle on 34th street och grät på exakt samma ställen, ooh:ade och aah:ade på samma ställen och var allmänt juliga och lyckliga i soffan. Stora barn är himla mysigt att ha ändå.

Tja, ibland är mina lördagskvällar verkligen inte mer spännande än såhär. Men det är fint det också.

torsdag 18 december 2014

2014 - året som gick.

Jag älskar listor, jag älskar att minnas tillbaka och jag gillar att prata om mig själv. Vad passar då bättre än en årslista? Och ja, den uppmärksamme noterar att den är från Underbara Claras blogg. Alla har vi guilty pleasures, okej?

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Sålde vårt hus. Jag vill aldrig aldrig igen behöva sälja ett hus. Någonsin. Ever. Fy katten vilket slit det var.

Genomdrev du någon stor förändring?
Jo alltså vi flyttade ju till stan. Gjorde tvärtom mot vad man ska och sålde huset, lämnade trädgården och drog in med tre kids till centrala Örebro. Och vi ÄLSKAR det. Säger det ungefär varje dag. Herregud vilket bra beslut det ändå var.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja! Det är fascinerande nu när mina vänner börjar komma ikapp. Jag är så van vid att vara enda föräldern i kompisgänget.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
8 april eftersom jag fyllde 30 och det var både väldigt jobbigt och kul.

Dog någon som stod dig nära?
Nej men det var väldigt väldigt nära för min mormor ett tag. Sådär på håret. Är så tacksam över att hon finns med oss fortfarande.

Vilka länder besökte du?
USA och Grekland.

Bästa köpet?
Vår sommarstuga. Själva stugan är väl inget att skriva hem om, men läget. Åh, vi kan äntligen bada flera gånger om dagen på sommaren. Det är så det ska vara.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
När vi åkte till New York. Hela den resan var underbar och jag längtar tillbaka hela tiden.

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015?
Ork. Mer pengar. Ett gladare humör. Att må bättre.

Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat. Har haft så lite ork vilket gjort att träningen har hamnat på efterkälken. Jag vill ju bli bättre!

Vad önskar du att du gjort mindre?
Bråkat.

Favoritprogram på TV?
Vi ser ju inte på TV direkt, utan mer på serier. Men eftersom Veronica Mars VAR en tv-serie som blev film tänker jag säga Veronica Mars. Det var stort att gå på förhandsvisningen ihop med andra fans. Gud vad jag grät.

Bästa boken du läste i år?
Steglitsan av Donna Tartt.

Största musikaliska upptäckten?
Ingen. Har inte upptäckt ny musik på länge tyvärr. Men Markus Krunegård och Hello Saferide släppte nya album som jag har lyssnat mycket på.

Vad var din största framgång på jobbet 2014?
Att jag fick ett nytt? Jag vet inte, jag tycker att det var rätt så påfrestande att arbeta med en valrörelse. Det ska bli skönt att lämna politiken nu faktiskt.

Största framgång på det privata planet?
Minimum skills helt klart. Jag är så jävla stolt över att jag klarade det!

Största misstaget?
Att skaffa möss till Emmy efter hennes stora olycka med fingret. De jäklarna rymde och sen självdog de. Vad fan.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Mycket ledsnare tyvärr. Förhoppningsvis ser det ut att bli lite bättre framöver. Jag har ändå haft väldigt kul vid många tillfällen. 2014 var ett år då vardagen var väldigt jobbig men det har funnits många ljuspunkter också. Jag har roat mig mycket i år. Det var bra.

Vad spenderade du mest pengar på?
Resor. Precis som det ska vara i livet.

Något du önskade dig och fick?
En resa till New York.

Något du önskade dig och inte fick?
Lugn och ro.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Blev firad, klippte mig, färgade ögonbrynen, gick på massage och var deppig.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mycket.

Vad fick dig att må bra?
Mina derbytjejer. Jag tror inte jag hade klarat hösten utan dem. Och alkohol, men det får man väl inte säga osv osv.

Vem saknade du?
Jag lever ju med en konstant saknad efter morfar, men förutom det så saknar jag de kompisar som bor för långt borta för att jag ska kunna umgås med dem så ofta som jag vill.

De bästa nya människorna du träffade?
Det bästa med att vara med i ett lag är att det fylls på med nya roliga människor hela tiden.
Dessutom började jag umgås med nån jag känt i tio år men aldrig träffat och det var helt klart tio år för sent.

Mest stolt över?
Mina minimum skills. Utan konkurrens.

Högsta önskan just nu?
Att 2015 blir ett bättre år då alla i familjen får må bra.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? 
Jag vet inte. Jag tycker att jag har gjort mitt bästa utifrån de förutsättningar jag har haft faktiskt. Kanske försöka sänka kraven jag har på mig själv och i förlängningen andra.


Gud vad deppigt det här blev. Men nej, det har ju inte varit ett bra år. Eller andra halvan har inte varit bra, första var väldigt roligt. Men nya tag, nytt år osv. Det blir säkert bra.

onsdag 17 december 2014

Information till allmänheten

JULLOV BITCHES!










Ja, det var väl bara det jag ville säga.


tisdag 16 december 2014

Håkan i mitt hjärta

(Disclaimer först: gud vad jag stör mig på att jag är ett sånt Håkanfan. Vill jag börja gråta av att en vit medelålders gubbe står på scen? NEJ. But I do. Är så pass stereotyp att hälften vore nog. Aja, man är vad man är. Här kommer nu en kärleksförklaring till Håkan Hellström.)

Igår var jag och såg livekonserten på Ullevi på bio. Den har ju filmats och gjorts till någon slags dokumentärfilm. Jag kom på (tack vare sms från en kompis) att den gick ungefär en halvtimme innan den skulle börja. Enda visningen jag hade chans att gå på, så jag avslutade snabbt allt på jobbet och slängde mig på cykeln. Och hann.

Sen satt jag där ensam i biomörkret och grät. För jag gör det med Håkan. Jag vet inte varför, men det är så mycket förknippat till allt som hör till hans musik. I alla fall de skivor som är min tonårstid.
Nu vill jag inte låta all "jag upptäckte det här bandet först så jag är ett äkta fan faktiskt", men när Håkan släppte sitt första album och sjöng om "vi är förlorare, vi två när vi var 17 år" - då var jag 17 år. Alla dessa låtar om olycklig kärlek och ungdomen är soundtracket till mina sena tonår.

Och vi älskade Håkan. Vi åkte till Stockholm, jag och min kompis Lisa, och vi stod i kö för att få singlar signerade och jag hade en tröja som jag hade gjort som det stod "förlorare 17 år" och Håkan sa "det är lugnt, det blir bättre". Och vi åkte till fucking jävla Huskvarna och bodde på vandrarhem med andra Håkanfans och stod i kö för spelningen och hängde vid staketet längst fram och blev pådansade av en påtänd snubbe och fick bli hjälpta över staketet innan vi svimmade och så stod vi där vid Håkans fötter och sjöng med.  Och vi åkte till Eskilstuna när det var rocktåget och sjöng med i alla låtar och fick autografer och bönade och bad att min mamma skulle vända bilen när hon hämtade oss och sa "Jaha, men jag känner ju ägaren där" när vi sa var efterfesten för bandet skulle vara.

Och så var det spelning i grannstaden och jag ringde in sjuk till jobbet för jag tänkte inte missa det. Så vi köpte tröjor med textrader och så stod vi längst fram och sjöng med. Och han var inte så jättestor då så det var inte så vansinnigt mycket folk ändå. Och sen bestämde jag mig för att jag vill träffa Håkan, så jag flirtade till mig ett backstagepass från en tonårig kille som var volontär. Och jag sa till vakten att min pappa jobbade bakom scen och att jag och min kompis bara skulle in för att säga en grej till honom. Och sen gick vi där och letade och så hittade vi Håkans lilla barack och han kom ut för att prata med oss och han var jättekort och jag var väldigt nära att säga "vad gula tänder du har". Och han kände igen oss från längst fram och frågade om våra tröjor, sa att han gillade dem. Och han undrade vilken som var vår favoritlåt. Och vi fick autografer. Och vi dog lite av att detta hände på riktigt.

Så när jag går på konsert nu, som i december förra året, då kan jag inte vara den som går och ställer mig med en öl i baren. Så jag skämtar lite om det med de jag går med, som jag inte känner så bra, och säger att jag kommer göra en fjortis och tränga mig längst fram. Så de skrattar lite och jag tänker att de inte förstår att jag menar allvar. Så när det börjar dra ihop sig ger jag mig in mot mitten där alla 17-åriga förlorare står. Så ser jag någon mer jag känner och vi står där och är alldeles för gamla egentligen för att trängas längst fram med tonåringar. Men det gör vi. Så vi sjunger med. Så vi dansar. Så vi gråter lite.

Så igår, när jag såg på filmen från Ullevi och ser en äldre kille i publiken längst fram - då relaterar jag. Han har nästan grått hår. Han är tre huvuden längre än alla småtjejer i sjömansklänningar. Men där står han och skriker och filmar och sjunger och gråter.

Och jag relaterar.
Så jag gråter lite i biomörkret.




fredag 12 december 2014

Ellen och snacksfabriken

Ungarna ser på Kalle och chokladfabriken för umtifjärde gången och jag känner att den filmen är lite väl hypad? Ok, choklad är gott. Ja. MEN... man blir ju så sinnessjukt illamående av sötsaker. Efter en kvart i den där fabriken hade jag stapplat fram illgrön i ansiktet med sådär äckligt klibbig mun man bara får av socker.

Men ost däremot. Tänk en snacksfabrik. En flod av smältost. Chili cheesefår som betar. Parmesanflarnsträd. OSTBÅGSBLOMMOR? Förstår ni potentialen här? Chipsbeströdda gator. Dippdammar. Det är en film som verkligen behöver göras. Jag kan spela huvudrollen, det är lugnt. Dock att huvudrollen typ inte äter nånting. Jag kan spela någon som blir förvandlad till ett OLW-osthjärta, för då kanske jag hade varit nöjd med mig själv för första gången i livet.

Ringer nån Tim Burton och pitchar idén eller? Jag är lite upptagen med att dreggla här.

tisdag 9 december 2014

Psykologi, hudvård och smink.

Det finns säkert någon avancerad psykologisk förklaring (utöver att jag fyllt 30) till varför jag helt plötsligt gått från att knappt sminka av mig (började väl med det för kanske 1.5 år sedan) till att vara helt besatt av hudvårdsprodukter, mer avancerat smink och allmänna skönhetsrutiner. För några år sen ba "smörja in sig, varför det?". Nu? Sitter seriöst med en schviiindyr ansiktsmask i ansiktet som jag hoppas ska dra ur skiten ur mina porer.

Det har gått från noll till hundra. Funderar på att önska mig en rengöringsborste för ansiktet för en tusenlapp i julklapp. Köper sminkprover från bättre märken på facebook och hungrar efter att ha råd med fullsizeprodukter. Har blivit kapitalismens lydiga tjänare, helt enkelt. Och jag fantiserar om att om jag bara får den där rätta produkten så kommer mitt ansikte helt plötsligt ha lyster, finish och jämnhet som vilken photoshoppad modell som helst och sen är allt perfekt och jag kan leva lyckligt för alltid, amen.

Detta är så stört. Men ändå sjukt rogivande på något sätt. Lugnande. Bara pormaskarna blir färre, porerna blir mindre och huden får lyster så kommer allt bli bra. Det vet ju alla.

söndag 7 december 2014

No title

Åt middag för några timmar sedan men är fortfarande hungrig. Åt popcorn för att dämpa hungern vilket var ytterst ineffektivt. Nu twittrar folk om mat och jag kan komma på tusen grejer jag är sugen på. Imorgon när jag ska skriva matlista kommer jag inte komma på en enda grej.

Varför jag inte skriver matlista nu? För att klockan snart är elva och jag ska till Nya Jobbet imorgon och vill inte vara däckad av trötthet. Vill visa framfötterna och sådär. Kanske till och med ta på mig strumpbyxor som jag INTE har tränat roller derby i, vilket jag lyckades göra i fredags. Hatar att det är så mörkt nu. Kul att jag hade halvkort klänning och sen ett par strumpbyxor som i princip hängde ihop med några få trådar. Ni vet när strumpbyxor blir sådär nötta att de känns rätt vanliga men sen när man tittar på dem har trådarna liksom lösts upp så att de är genomskinliga? Jag, i fredags. Kul!

Strumpbyxor är en av de absolut mest kostsamma delarna i min klädbudget. Plus att jag har en man som ba "GÅ TILLBAKA MED DEM OM DE GÅR SÖNDER" och jag försöker förklara att det FUNKAR ju inte så och så blir jag svinarg och river sönder ett par till i bara farten.

Jaja.


torsdag 4 december 2014

Kul med avslappnad december

Så ni vet, det är Lucia. Och Noas lucia börjar exakt när Majkens slutar och båda förväntar sig båda föräldrarna på just sitt luciatåg. Och så har Emmy ca 114 konserter hon ska vara med i närmsta veckorna. Luciakonsert med kören. Fyra dagars uppträdanden ihop med svenska kammarorkestern med både dansgruppen och kören. Kvälls- och dagtid. Och jag har nytt jobb och jobbar två halvtidsjobb vilket alla vet blir mer än heltid. Och så ska man baka, pynta, koka, knäcka, städa, handla, fixa och dona.

Och så lägger skolan in "roliga" grejer som att åka skridskor osv, och jag vet att det är bra initiativ men jag orkar bara inte minnas en enda grej till. Vilken dag ska skridskor med? Har vi skridskor ens (nej)? Vem var det som hade matsäck vilken dag?

Det bästa med nytt år är ju inte att det är nytt år egentligen, för det första kvartalet är ju värdelöst och vidrigt ändå. Det bästa är att man liksom får en nollställning. Man kan börja om från början med missade läxor och saker man ligger efter med. Få en nystart. Bli sån där som inbillar sig att man ska komma ihåg vilken unge som ska ha varm choklad när.

Jag älskar december egentligen, det är bara lite svårt att hålla reda på allt nu. Jag kanske har bloggat om det här redan? Jag vet inte, för jag minns inte. Har inte koll på nåt.

Två veckor kvar till jullov. Thank god.

onsdag 3 december 2014

Illamåendet nu

Vet inte om det är min dunderförkylning, hela det politiska kaoset med den bruna sörjan eller om jag åkt på magsjuka ovanpå att vara sjuk i förkylning. Så pass värdelöst ändå.

Jag vill bara gråta över det politiska läget. Efter det senaste halvåret som har sugit så fruktansvärt på alla nivåer vet jag inte hur jag hade orkat om jag hade behövt jobba med en valrörelse till. Nu måste jag inte det, så jag är tacksam. Så länge jag inte blir magsjuk.

Nu vill jag tröstshoppa men har inte pengar till nåt annat än väldigt få julklappar så inte ens det kan jag göra. Well, Gilmore Girls it is då. Universallösningen på världens deppigheter.

måndag 1 december 2014

Nu är det jul igen och... Ellen blir arg.

Nu är det jul igen och nu är det jul igen och på julen tappar vi respekt för folk som inte kan låta bli att använda sig av pinsamma skuldbeläggande kvasiargument för att prångla på sitt moraliserande på andra helt utan anledning.



Japp, vit jul-skiten är igång.
Japp, jag lackar ur. 

Allt är som det brukar, allt är som det ska. God jul på er.