söndag 16 augusti 2015

Om min PMS

Det tog mig jävligt lång tid att fatta att jag lider av pms. Jag tror det är först det senaste året som jag verkligen har kunnat koppla att den där djupa djupa sorgedalen kanske har något att göra med att jag ska få mens några dagar senare? Den här månaden också? Alla hatar mig inte, utan... *kollar i kalendern* ... jaha?!

Jag tror inte att folk som inte upplevt pms kan förstå hur det känns att vakna till en värld som ena dagen åtminstone var uthärdlig, men som nu har blivit en påminnelse om allt som är fel med dig. Vissa blir arga, vissa blir ledsna och sorgsna, andra blir allt i ett. Jag blir allt i ett. Det är inte bara det sedvanliga "jag är så kass, ingen gillar mig", utan det är det andra. Att jag tvivlar på mina vänner. På alla i mitt liv. Under dagarna med pms tycker ingen om mig. Mina vänner är falska och hatar mig. Ingen vill vara med mig. Det är så övertygande sant att det liksom förvånar mig hur jag några dagar tidigare kunde få för mig att jag ens har vänner? Hur kunde jag inbilla mig det? Vem vill vara med mig?

Och det tar alltid ett tag innan jag greppar att ja men vafan, det kanske är pms? Ingen har anlitat en yrkesmördare för att ta död på mig, denna besvikelse och ledsenhet jag känner är inte realistisk. Det är all in my head. Men - och det här är det viktigaste - det spelar ju mindre roll. Jag kan helt logiskt konstatera att jaha, det här är pms det är inte på riktigt, och ändå vilja skära upp handlederna. Det finns liksom ingen koppling mellan vetskap och känsla. Det är bara ett svart hål.

Sen blir det ju bättre. Men fyfan för att vara kvinna ändå. När jag har ägglossning har jag jättejobbiga smärtor i äggstockarna. Måste ta smärtstillande inom tio minuter från första känning annars exploderar det av smärta. Sen pms. Och sen själva mensen.

Men berätta gärna mer, alla meninister, om hur hemskt det är att ingen håller upp dörren för er män.


7 kommentarer:

mondokanel sa...

Jag har samma. Varje månad går jag kanske en vecka och är fullkomligt rasande, det är helt svart i ögonen. jag kan tappa tålamodet på ett ögonblick. Och så sorgsenheten, jag VET att ingen tycker om mig och det är inte konstigt för jag tycker inte heller om mig. Igår googlade jag "How to get rid of pms" (Förslag som dök upp: "How to sing like an englishman", mkt oväntat) och förslagen var helt bisarra. Ba "Sluta drick kaffe och äta mat med någon form av salt", är folk inte kloka eller? Och så ägglossningen, när man bara LUSTAR dagarna i ända, och smärtan är helt bisarr och allt är bara jobbigt. Vet inte ens vad jag hade för poäng men jaja, krya på dig.

Anonym sa...

Jag lider också av PMS, inte riktigt lika djup som din men känner verkligen igen känslan av meningslöshet och att ingen i hela världen tycker om mig... Samt de där galna raseriutbrotten på pojkvännen där jag blir helt rabiat för nästan vad som helst.

Men jag har gjort en liten checklista åt mig jag måste göra när jag har PMS och då har det fungerat bättre. Varje dag ska jag träna, onanera och gå och lägga mig tidigt. På så sätt är jag för upptagen för att bråka med killen samt för trött för att orka tänka för mycket. Det gäller dock att inte riktigt hamnat i PMS-träsket innan man ska försöka ta tag i det, för då är jag(man?) redan för nere för att vilja ge sig iväg till gymmet. Så ha koll på det i kalendern och börja en dag eller två innan din PMS kommer.

Vet så klart inte om det fungerar för någon annan, men det fungerar för mig och därför delar jag med mig av det :)

KatarinaZA sa...

En alldeles utmärkt beskrivning av PMS! Så känner jag också och jag blir lika överrumplad varje månad.

Sofie sa...

Ska finnas en medicin som heter Premalex som hjälper! Minns att jag läst om det i Aversioner/Isabelles blogg.

Lisa sa...

Har du hört Annika Norlins sommarprat? (Jag antar kanske ja?) I alla fall: En och en halv timmes prat om pms, så sjukt mycket igenkänning och intressanta grejer. Lyssna om du inte hört! Värt tiden.

Tudorienne sa...

Det tog mig väldigt många år också.
Norlins sommarprat är bra.

Jag kan tipsa dig om det som har gett mig ett liv, nämligen ssri-tabletter vid behov någon vecka i månaden. Och nu när jag är klar med barnafödandet också hormonspiral, det kan lätta också.

Tveka inte utan bara gör, du behöver inte ha det så där.

Tudorienne sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.