Så jag fick ju en resa till Edinburgh av Noa på mors dag. Avdelningen för (not so) humble brag om att jag har en son som vill skämma bort sin mamma. I alla fall, bara några timmar senare började jag och maken tjafsa om hur det uttalas och eftersom det här är en het fråga för mig så känner jag att jag vill klargöra min ståndpunkt för hela världen. (Eller ja, för mina fem kvarvarande bloggläsare.)
Min enkla fråga är detta: varför är just Edinburgh undantaget från "det är pretentiöst att försöka uttala ortsnamn som man gör i landet"? Om någon skulle säga "jag var ju i ParIIiiiIIii förra helgen" skulle vi ju hånle lite åt vår kompis bakom personens rygg? Om du träffar en tönt som precis kommit hem från "barthelona" eller "ibitha" eller "mehico" så himlar du ju med ögonen to his face - och med rätta!
Men Edinburgh?! Där ska helt plötsligt ALLA visa att de kan uttala staden på "rätt sätt" (99% av dem vill säkert få en anledning till att säga ordet "worcestershiresauce" också för att briljera lite till).
Varför är inte det pretentiöst och töntigt? Va? Svaret är att: jo, det är det ju. Säg "äddinbörG" som svenskar alltid har gjort? Eller - om du nu nödvändigtvis MÅSTE låtsas vara uppväxt i Skottland med omnejd - uttala det åtminstone rätt.
För det allra värsta i det här är ju det försvenskade "rätta" uttalet som typ alla dessa personer svänger sig med? "Ed-in-burr-ow". Eh nej? Förlåt, men det här är så pinsamt att min sekundärskam blir så stark att den svänger över till ilska. Det uttalas inte så? KOLLA UPP DET och TRÄNA om ni nu ska vara så jävla coola och världsvana som ni tror att ni är. Jag har kollat upp det och ibland säger jag med svenskt uttal och ibland (allra oftast) inte, men ni kommer fan aldrig höra mig säga eddinburrow i alla fall.
Det är som att säga "Jag var ju i ParIIiiIIzzz förra helgen" eller "jag ska åka till mesico". Och så jävla pinsamma vill vi (ni) väl ändå inte vara? Nej. jag tänkte väl det.
