fredag 8 november 2013

Roller Derby for dummies

Ja, vad är det nu för sport jag sysslar med? Tja, typ som rugby på rullskridskor utan boll, skulle man kunna säga? Typ.

Själva grundprincipen för sporten förklaras bra i den här videon:



För att börja tävla i riktiga matcher, bouts, måste man ha klarat minimum skills - det vill säga uppnå en miniminivå i sitt rullskridskoåkande. När jag säger miniminivå menar jag "extremt högt uppsatta krav tycker jag", för det tycker jag verkligen. Ett krav är att man ska kunna åka 27 varv runt banan på fem minuter, ett annat att kunna åka tre varv baklänges runt banan på en minut, kunna hoppa över ett hinder som är 15 cm högt och mycket mycket mer. Jag kämpar på som fan med att klara det mesta, men är långt ifrån redo att försöka mig på att klara ett prov än.

Roller Derby har sin historia i USA och var stort på 30-talet, men då mer som typ Wrestling, dvs på låtsas och väldigt våldsamt. I början av 2000-talet plockades sporten upp igen av tjejer i Texas, lite underground och riot grrl och sådär. Sedan dess har den spritt sig och det finns nu, som jag uppfattar det, två huvudfalanger:

1) De som gillar den punkiga attityden. Med nätstrumpor och hotpants eller korta kjolar. Där man dricker öl när man kollar på matcherna, där lagen går ut och festar efteråt. Där man sminkar sig och har roliga lagnamn och roliga personliga namn och verkligen vidhåller den där undergroundkänslan där det är en rörelse lika mycket som en sport. Tuffa tjejer i nätstrumpor på skates.

2) De som vill lyfta Roller Derby till att bli en mer seriös sport. Som hellre har sina egna namn än tagna alter egon. Som vill bort från nätstrumpbyxor och som vill starta upp seriespel och kämpa för att sporten blir mer accepterad som en seriös och tuff sport. För herregud vad det är en tuff sport.

Vad tycker jag? Att man inte behöver välja. Jag tycker att man ska kunna kombinera. När det är SM har man seriösa lagdräkter och kan tävla med sitt eget namn om man vill, men att det är precis lika viktigt att behålla undergroundrörelsen och den där känslan av girl power. Typ så.

Oavsett vilket så älskar jag Roller Derby. Jag älskar att åka rullskridskor, jag älskar mitt lag, jag älskar att ingå i en sån cool subkultur, jag älskar mitt namn Geri Hellonwheel, jag älskar hot pants - who knew - och jag gillar att det är en sport för tjejer av tjejer.

Bonusfeature: Hur gick det för min syster när hon tränade med mitt lag?

Jag var bättre! I och för sig hade det varit bedrövligt annars eftersom hon bara varit på ca 4 träningar, men jag var ändå orolig. Hon kunde hoppa en halvmeter upp i luften i hög fart och det är lite typiskt henne, hon är så atletisk. Själv får jag kämpa mig till varje framsteg, och jag tror att hon snart går om mig i skicklighet. Det får väl vara okej antar jag. Jag får väl terapitackla henne när våra lag möts nån gång helt enkelt.

(Det här var ett av era önskeinlägg)

Inga kommentarer: