torsdag 5 mars 2015

Varför är föräldrar till killar så dumma i huvudet?

Jag hävde ur mig en hel del på twitter förut om hur hemska föräldrar till pojkar är. Detta triggades av följande scenario:

Majken och jag var i stadsparken förut idag. Ett gäng på kanske fem-sex killar i lågstadieåldern sprang runt med väldigt verklighetstrogna leksaksvapen av typen "stora maskingevär med ljud". Och så lade de sig på taken till lekstugor och låtsades skjuta. Småbarnen i parken. Detta är så sjukt att jag blev illamående. Vem leker krypskytt? Varför? Vem köper såna vapen till sina barn??

I alla fall, efter ett tag kommer pappan till ett av barnen förbi och säger typ "är det här ni är och leker" och barnet svarar att de leker GTA. VEM LÅTER SITT BARN SPELA GTA?! Och pappan ba "jaha, vad kul" och CYKLAR VIDARE!

Ungefär här brann det av för mig. Inombords, that is. För jag var med Majken och hon rymmer om man blinkar så det var inte läge att skälla ut efter noter. Men herregud vad det hade behövts. För det är så stört detta hur man låter småkillar bete sig. Det är ju inte en isolerad händelse på långa vägar, för så här är det hela tiden. Och jag förstår inte varför?

De allra flesta vuxna människor vet om hur mycket våld som män utsätter omvärlden för. Hot om våld och våldtäkt. Hat mot icke-män som har en åsikt/är i offentligheten/bara existerar. Män våldtar, mördar och slåss. Hotar och hatar. Detta är ett enormt samhällsproblem som uppmärksammas ideligen. Men föräldrar till killar ba "lalala, vi bryr oss inte, det rör inte oss!". Nä, för om ni låter småkillar bete sig som skit och vara buffliga, våldsamma och vidriga - klart det inte har NÅN som helst relation till att män generellt är buffliga, våldsamma och vidriga! Det är helt orelaterat!

Först har vi småkillar som skojsjunger och förstör för de andra barnen på skolavslutningen för att de tycker att det är kul. Och föräldrarna gör ingenting, för det är ju deras små gullepluttar som får göra som de vill. Sen har vi tonårskillar som brölar och tafsar och stör och herregud, egentligen borde ju föräldrarna säga nåt, men det är ju alltid de andras barn som gör sånt. Och sen har vi män som måste breda ut sina enorma skrev med sina minikön på tunnelbanan, som skriver hot om våldtäkt till kvinnliga krönikörer och som hatar och hotar allt som inte är precis som de vill ha det. Och sen skaffar de barn.

Jag är så innerligt trött på pojkföräldrar. De gör ett så himla kasst jobb. De låter sina skitungar förstöra, vara våldsamma och jobbiga och växa upp till män som förstör hela samhället. Och inget går att göra åt det för de få som gör annorlunda drunknar i mängden. Och jag är en förälder till en kille. Jag vet att föräldraskap är svinsvårt och att uppfostran är jättekrångligt. Men det handlar liksom om inställningen. Om att inte låta svineri passera för att det är barn det handlar om. Det handar om att ha nolltolerans för dåligt beteende från början och ligga på hela tiden för att inte släppa igenom dessa kassa värderingar som genomsyrar den manliga delen av befolkningen. Den viljan att göra annorlunda. Den saknas. Den saknas nåt enormt om man låter sina ungar leka krypskyttar i en lekpark.

Nej, det är ingen bra vecka för det manliga könet den här veckan.

12 kommentarer:

ErikB sa...

Jag tror både pojk och flick föräldrar är ungefär lika dåliga/bra. Ett stort problem är ju att pojkar och flickor ofta ger uttryck för sin psykiska ohälsa (om vi kan kalla det för det) på olika sätt. Pojkar tenderar att rikta sin destruktivitet utåt och uppfattas då som störiga och macho etc. Något som ofta går ut över andra. Flickor å andra sidan tenderar till att rikta sin destruktivitet mot sig själva. Utifrån sett är de kanske högpresterande och välanpassade samtidigt som de skär sig själva eller drabbas av en ätstörning eller liknande. Enligt mig är problemet inte att pojkföräldrar är idioter, utan snarare att idioter blir föräldrar till pojkar (och flickor)

Anonym sa...

Ja dessa pojkföräldrar.. när jag gick mellanstadiet så var det poppis med soft air guns. Föräldrar köpte dessa till 10-11 åriga pojkar som fick springa runt obevakade med dessa. "Man får inte sikta med vapen på folk" försökte vi tjejer med, fick vi ju mycket för.. mycket blåmärken iaf. Vet inte hur många gånger man kommit på cykel och nån jävla idiot kille sprang fram och sköt en i ryggen/röven på nära håll, det gjorde så ont att man höll på att börja grina o märket satt kvar länge. Sen så tyckte de att det var kul att rikta dom mot ansiktet på en också. Minns att många föräldrar till de här pojkarna blev upprörda när man försökte berätta vad de gjort.. Var typ "min gosse kan inte göra nått fel! klart han ska få leka med vapen" fast annan formulering.. Liksom hålla, ditt barn går runt och skjuter på folk och siktar mot ansiktet!!

Maria sa...

MEN HUR KAN MAN TYCKA ATT DET ÄR OKEJ ATT ENS BARN LEKER GTA? Blir helt versalupprörd.

Ingenkatt sa...

Hear hear! Jag tycker faktiskt att främst pojkar i mina barns (som är pojkar) ålder ofta är så jävla kaxiga och dryga, och jag tror det beror på just det du skriver - folk orkar inte uppfostra! nu generaliserar och rantar jag men jag blir ofta helt arg och häromdagen fick jag ett argryck när jag tänkte på alla dessa skräniga barn (både tjejer och killar) på bio, barn alltså, som pratar ASHÖGT och aldrig lär sig nåt annat för att ingen förälder orkar lära sina barn att man kan prata lååååågt och kanske prata lite mindre än om man satt hemma i soffan. GAAAAH. Och just dessa kaxungar. slåss och muckar sig och tror att de äger världen! Jag häpnar flera gånger i veckan.
(Men det gäller inte bara pojkar utan barn överlag som känns helt ouppfostrade, tror inte folk orkar vara stränga/jobbiga/tjatiga på sina barn helt enkelt.

Anabanana sa...

I sanning!!

Tess sa...

Jag håller med dig! Många pojkföräldrar gör så. Och det förstör för mig som också är pojkförälder, men som vägrar köpa skjutvapen till mitt barn, som vägrar våldsspel och som absolut säger till honom och pratar med honom om våldsyttringar, hänsyn, respekt, kamratskap etc. Mitt barn som leker med andra pojkar undrar varför han inte kan få ett likadant lasergevär som en kompis har. Mitt barn är 4,5 år!!! Så otroligt sjukt att det börjar så tidigt. Jag hade förväntat mig att det skulle börja kring skolålder.

Natalie sa...

Har precis hittat din blogg och börjat läsa men älskar redan dina ord!

Anonym sa...

Så jävla mycket huvudet på spiken och så jävla arg jag är över detta. Femåriga skitungar som tar all plats, slåss och gapar och knuffar runt förskrämda tjejer i kapprummet. Patriarkatet börjar på förskolan. Folk utan genusanalys borde inte få bli föräldrar.
Åsa

Therese/zill sa...

Jag jobbar som förskollärare i en förskoleklass (6årsverksamhet). Jag fattar inte hur folk (föräldrar) är funtade. Jag har en pojke som får spela GTA5, en annan som pratar om att han vill knulla med en tjej i ettan. Bah; "eeeh, va?!" I övrigt så får jag ofta höra "jag tänker inte lyssna på dig, skit ner dig!", "jävla tjockisfröken" och faktiskt... "jävla horfröken". Från 6åriga pojkar, alltså. Flickorna hävdar sig inte med såna ord, men med en attityd som mer hade passat (?) på högstadiet. Men jag undrar; om alla föräldrar hävdar att deras söner inte är såna, och inte alls pratar så hemma till dem, vad får pojkarna att tro att en kan använda sånt språk utanför hemmet?! Nånstans måste det ju brista i föräldraskapet. Eller?

Sophie Thelning sa...

bra skrivet! när jag har mer tid ska jag formulera mina tankar kring detta, som är mycket lika men med min "lösing" på problemet.

Fancy sa...

ErikB, jag har tidigare inte varit särskilt intresserad av dessa frågor, men har nu börjat studera och då ingår bl.a. genus och feminism.

Har fått lära mig detta:
Ja, tjejer tar nog ut sina negativa känslor på sig själva. Varför? För att de från början av livet får lära sig att vara tysta, snälla, hänsynsfulla, omtänksamma och ta hand om andra. Pojkar å andra sidan får inte lära sig detta i samma utsträckning.
Jag har läst om flera studier på förskolor, bl.a. en där fyra barn (tre pojkar och en flicka) lekte väldigt stökigt och högljudt och förskoleläraren sticker in huvudet och säger åt tjejen (enbart) att lugna ner sig.
En annan förskola var extremt fokuserade på att inte behandla barnen olika. Efter några år gjorde de en uppföljning om hur det gått för "deras" barn i skolan. Lärarna var så nöjda med pojkarna, de var så lugna och fina. Men tjejerna var jobbiga, de var alldeles för stökiga. Varför? Man kan tänka sig för att pojkarna - som fått mer "flick"-uppfostran jämfört med andra pojkar - anammat dessa hänsynsfulla drag, medan flickorna inte hämmats i sina utåtagerande känslouttryck och därför inte lärt sig att undertrycka dem och vända dem inåt.

I längden leder ju detta förmodligen till att flickor hanterar ångest genom att bli självdestruktiva (jag i tonåren till exempel) medan pojkar blir mer stökiga utåt.

Dessutom är min upplevelse att tjejer är högpresterande eftersom det finns en underliggande känsla av att tillhöra en underklass som kommer med könet. Därför måste inte jag bevisa att jag är duglig, jag måste motbevisa att jag är oduglig.

Oavsett vem som har rätt tror jag att det är bra för alla som vill ha eller ha barn att vara kritiska till även de små detaljerna, som i vilka situationer man säger åt sitt barn, på vilket sätt man gör det, när man tröstar och när man säger åt att rycka upp sig osv. It's in the details.

Anonym sa...

Har precis hittat din blogg, älskar den!!!

Måste bara backa upp dig i detta med GTA. Detta gör mig helt galen hur små pojkar från typ fem år får spela detta spel. Hur är man ens funtad i skallen när man tycker att det är ok? Dessa föräldrar måste verkligen vilja sina små pojkar illa, eller?