onsdag 16 november 2016

Mitt liv som hundägare

Tja, det är väl lite liknande livet som nybliven förälder? Nu är ju Bibi snart 7 månader, inte en pytteliten valp, men hon är också ny i familjen, ny i en "större" stad och ny i vårt hem. Dvs inte direkt redo att lämnas ensam, lugn nog för att sova stilla hela natten eller helt med i våra rutiner.

Vi har haft två nätter med varierande sömn för henne/mig/min man och Noa, eftersom hon sover i hans rum. Jag kan inte lämna hemmet utan henne, vilket gör att det blir smått krångligt med saker som läkarbesök och utvecklingssamtal (imorgon respektive igår). Nyss slängde jag mig fram för att kolla att hon andas, jag googlar saker hela tiden, jag sa "jag kan inte hjälpa dig för hon har somnat i min famn" förut och jag filmar när hon gör framsteg.

Vad som är ÄNNU mer likt tiden som nybliven föräldrar är alla råd man får. Ombedda och oombedda. Och alla har såklart sin skola att följa och sina åsikter. Det tog ett tag för mig att inse detta, först trodde jag liksom på vad typ alla sa bara för att de har hund. Sen insåg jag att hundägare är som folk är mest: rätt korkade. Jag skulle ju liksom aldrig ta emot råd från random förälder, så varför skulle samma gälla för hundägare? Nej, jag läser istället. Det är så jag jobbar. Och det verkar gå bra än så länge. Hon har nu på två dagar lärt sig "sitt" och nästan "ligg". Det är en bit kvar till "hämta mammas cola i kylskåpet", men ändå framsteg!

Nu ska jag gå och lägga mig eftersom sist i säng tar sista rastningsrundan och det novemberregnar ute. Det var mysigt första kvällen, nu not so much.




Inga kommentarer: