torsdag 24 november 2016

Nej du gör INTE det bästa för ditt barn.

Näpp. Inte du, inte jag, inte hen där borta och inte våra föräldrar och ingen. För det går inte. Det är omöjligt eftersom det inte finns något som är "det bästa". Det har jag sagt förut och det tåls att upprepas igen: det går inte att göra det bästa för ditt barn.

Jaha, så du långtidsammar och bor på landet och bakar ditt eget bröd och giftminimerar och är föräldraledig länge och menar att detta är för att du vill det bästa för ditt barn? Även om vi bortser från att detta "bästa" är subjektivt så finns det alltid en annan sida av myntet. Bo på landet kan innebära mindre mångfald och färre kulturupplevelser. Kanske mindre resurser i skolan? Ni föräldrar kanske måste pendla? Färre vänner? Fritidsintresset som barnet vill ägna sig åt finns inte där ni bor? Tiden du lägger på att baka bröd kanske du kunde ha lagt på att läsa för barnet istället? Vem har bestämt att ett hembakt bröd är mer värt än en bok som kanske vidgar barnets vyer?

Så du prioriterar att bo nära släkt för att barnen ska få nära relation till mor- och farföräldrar och kusiner? Men då kanske du väljer bort dina egna vänner och lär inte barnet att kärlek inte är knutet till blodsband? Bor du i stan så att ni slipper ha miljöfarlig bil så utsätter du ditt barn för avgaser. Om du ser till att plastsanera ditt hem och hålla det helt kemikaliefritt (haha, helt) så kanske du är en dålig kvinnlig förebild (för kom igen, it ain't the dads som gör detta) för ditt barn som ser sin mamma vara neurotisk över hemmets skick.

Jobbar du för mycket ser du inte dina barn tillräckligt. Jobbar du för lite så ger du inte ditt barn ambitioner. Förskola är bättre än dagmamma är bättre än förskola, och så vidare in i oändligheten. För varje "jag gör detta pga är bäst för mitt barn" kan jag ge dig tre exempel på varför det inte är det. För. Att. Det. Går. Inte. Att. Säga. Så.

Men! Nu kanske vän av ordning säger att "men du Ellen, det måste ju gå att göra en avvägning utefter forskning som visar att med att alla faktorer inräknade så finns det ett sätt att leva som faktiskt är bättre för barnet än de andra?". Visst, vi säger att det är så. Att någon kan göra den uträkningen och komma fram till att exakt det här sättet att leva är det, utifrån omständigheterna, bästa för barn. 2 barn med 3 års mellanrum i en kärnfamilj i en mellanstor ort med föräldrar inom 10 mils radie, inkomst runt 30 000 och i genomsnitt 3 års högre utbildning per vuxen. Låt oss låtsas att det skulle gå att komma fram till att nåt sånt är "bäst".

Kruxet är ju dock att om man skulle välja denna livsstil pga är "fastställt bäst för barnet" så skulle föräldrarna inte vara lyckliga. Jaha, de får bosätta sig i Linköping istället för i Malmö där de är uppväxta. Ville bara ha ett barn men får skaffa syskon. Ville bli skådespelare, fick bli revisor. Ja, ni ser ju. Det går inte.

Har jag ägnat ett helt blogginlägg åt att sparka in den öppnaste dörren i världshistorien? All denna text bara för att säga att det inte finns något objektivt "bäst för barnen"? Well lite. Men också för att jag faktiskt har en poäng. Något som alla föräldrar BORDE lägga tid och energi och oro på. Nämligen klimatförändringarna. Jag menar, det är fucking absurt att sitta och prata om vilket solskydd som är minst giftigt för en ettåring, när anledningen till att man behöver solskyddet är för att man ska flyga till Thailand. Seriöst? Vad håller vi PÅ med? Hur kan man sitta och ha ångest över att barnet sitter framför ipaden för mycket samtidigt som man googlar på billiga flygresor till Spanien? Ja, jag tittar på dig, Ellen från igår kväll. Dumjävel.

Vi vet att jorden håller på att dö. Vi vet att det är en verklighet att klimatkatastroferna blir fler och fler. Vi vet att under vår, och framför allt under våra barns, livstid kommer vi att se stora förändringar i levnadsstandard. Vi vet inte exakt hur, men vi vet ATT det kommer orsaka problem som vi inte ens kan ana idag. Fler flyktingar, mer svält, mindre plats att bo på, sinande resurser... jag orkar verkligen inte ens skriva om det pga får sån lamslående ångest.

Men inte tillräckligt med ångest för att sluta flyga. Detta jävla flyg, jag vet inte vad jag ska ta mig till med det. Vi äter väldigt sällan kött, vi köper oerhört mycket begagnat, vi kör väldigt lite bil, vi försöker. Men det är inte tillräckligt när vi flyger som vi gör. Nu pratar jag om "vi" som i min familj, men detta gäller ju de flesta. Är det NÅGOT vi ska ha ångest och oroa oss för gällande våra barns framtid så är det jorden de ska bo på. Men nej, istället terroriserar vi förskolor som har juice till frukost, och bokar sen en resa till Mallis utan att blinka. Snacka om att vi har blivit blinda.

Så nej, du gör inte det bästa för ditt barn. Och absolut inte jag heller. Men vi borde tamefan försöka. Lägga mindre fokus på oviktiga detaljer och mer på den stora annalkande katastrofen vi har precis framför ögonen.

Fast jag tror att det är för jobbigt för att hantera. Så istället googlar vi recept på socker- laktos- och glutenfria lussebullar och tror att vi gör det för att vi "tänker på våra barns bästa". Sån bullshit.

4 kommentarer:

calleism sa...

Du HaR aLLDeLeS aLLDeLeS RäTT!

En gör så gott en kan utifrån de förutsättningar en har men att inte ens tänka - det borde fan vara straffbart!

emmaw sa...

Yes! Där satt den! Så mitt i prick vad det handlar om.

Anonym sa...

alltså det där med att vara "en bra förälder"? Vad är det för nyliberalt jävla dravel?

S. sa...

Ja, ja, jaaaa! Folk borde lära sig att säga "det här passar vår familj" och stå för sina val istället för att hänvisa till vad några experter eller forskare säger är bäääst för baaaarnet. Tror faktiskt att det är sånt här som skapar föräldra-(läs: mamma)-shaming, att tro att det finns nåt som är objektivt rätt och bäst för alla alltid, istället för att se föräldrar som kompetenta att tänka ut hur de vill leva och försöka genomföra det.

Och, ja, vi borde bli bättre på att lyfta blicken då och då (guilty!)