tisdag 12 december 2017

Och så hände det sig på den tiden...

...att jag TILL SIST fick min adhd-medicin. Jag tröttnade till sist på att bara vänta, så jag började skicka meddelanden via mina vårdkontakter VARJE dag ("var är min medicin/när får jag min medicin/hur länge till ska jag behöva vänta?"). Jag kontaktade patientnämnden, ringde och sökte klinikchefen, min man sökte klinikchefen, jag tog kontakt med mina före detta kollegor som är landstingsråd... och helt plötsligt så fick jag en läkartid. Idag, sådär tre månader sen "allt var klart" och nån bara skulle skriva ut ett recept.

Jag förstod inte riktigt varför jag skulle träffa en läkare igen, men det gjorde jag. Och han tittade i min journal och sa "men här står det ju att din läkare skulle ha ringt dig förra veckan och satt in dig på concerta?". Jag sa att eh nä, det har ju inte hänt. "Nej hon kanske glömde det". PROFFSIGT! Och sen sa han "Jag fattar inte varför hon skrivit att du ska börja med concerta när du själv bett om elvanse eftersom det är bättre för de med ångestproblematik? Det är klart du ska ha elvanse." och sen gick jag därifrån med ett recept. Eller ja, receptet skickas ju automatiskt till apoteket, så jag gick dit och pyntade 740 kronor och nu har jag medicin!

Det är fortfarande uselt skött såklart. Man ska inte behöva vänta så här länge och man ska inte behöva bråka såhär mycket, och jag hade nästan nästan gett upp. Dessutom så är jag orolig för hur krångligt det kommer bli att få en doshöjning eftersom den här läkaren jag träffade idag tydligen bara var vikarie.

MEN!

Idag tänker jag skita i det och all oro över eventuellt krångel, och bara fokusera på att efter nästan nio månaders väntan och krångel så har jag min medicin. Äntligen!

(Ifall nån potentiell arbetsgivare som jag varit på intervju för googlat mig och hittat hit och tänker "jaha har hon adhd, då...", betänk då att jag hade adhd när jag gjorde alla sakerna som står på mitt CV, men omedicinerad. Jag hade adhd när ni träffade mig för intervju och (ev.) gillade mig, men omedicinerad. Tänk bara vad jag kan åstadkomma nu när jag får rätt hjälp för mitt funktionshinder som jag hittills har hanterat med hjälp av hög intelligens och stora ansträngningar. Det ni!)




3 kommentarer:

Malin Helgee sa...

Jippi!!

presens sa...

Grattis!!! Äntligen!!!

Unknown sa...

Det var på tiden Ellen! Skäms nästan att jobba inom sjukvården när jag hör såna historier. Hoppas du blir hjälpt av medicinen som du önskar, ska bli spännande att höra vad du upplever för förändringar!