Stängt för återhämtning.

Det här är mitt 500:e inlägg på den här bloggen. Jag hade tänkt att det skulle vara extra vitsigt, extra elakt, extra allt. Istället blir det inget, bara en liten information om att jag tar en paus från bloggandet ett tag. 

Det är för jobbigt just nu.

(Dessutom är ni hellre ute i solen än läser min blogg, så nu slipper jag gråta över dalande besöksstatistik också.)

Vi hörs*!

*(För ni överger mig väl inte nu?)

Stadie: ilska.

Jag är arg på gubben som sitter och äter mat ensam på en pizzeria sent på kvällen. Han kan väl dö istället, han har en ful jacka. Jag är arg på alla som har förlorat en familjemedlem och talar om det som att det inte var en fullständig katastrof. Jag är arg på vädret, det är oförskämt att solen skiner. Jag är arg på mina barn för att de är för små för att jag ska kunna sörja tillsammans med dem. Jag är arg på min man för att det inte är hans släkting. Jag är arg på läkarna som inte kan göra något. Jag är arg på alla som är glada, som har semester, som inte fattar att just nu är allt värdelöst. Jag är arg på mig själv för att jag inte alltid reagerar som jag borde. Jag är arg på mitt jobb som inte kommer förstå hur min hjärna inte kan tänka på annat än ramsan "min morfar har cancer och kommer att dö". Jag är arg på människor som inte hade en bra relation med sina morfädrar, de förtjänade inte sin morfar. Jag är arg på mig själv för att jag har så dumma tankar. Jag är arg på sommaren. Jag är arg på att vi behöver tänka på begravning.

Jag är så jävla arg.

.

Solen skiner, himlen är klarblå. Det är sommarvärme och grönska överallt och läkaren säger att morfar med största sannolikhet bara har sommaren kvar. Om ens det.

Helvetes jävla skit.

Min underbara morfar har fått cancer. Min underbara morfar som alltid har varit en av de absolut viktigaste människorna i mitt liv har två stora tumörer i njurarna med spridning av metastaser till lungorna och jag har gråtit hela dagen och tror inte jag fattar hur vi ska ta oss igenom det här. Vi vet inget om behandling eller prognos förrän efter samtal med onkologen imorgon, men stora tumörer och spridningar på en 87-åring låter ju inte så jävla positivt.

Fan fan fan fan fan. Precis när allt blir bättre, när maken fått jobb och Emmy fått plats på samma förskola som Noa går på, just då ska allt bara raseras igen.

Så många förspillda chanser.

Jag tror att jag har skrivit om det här tidigare*, men det hjälps inte. Ideligen snubblar jag på flicknamn som är så fina att det drar i mig. Tänk om man kunde få bli gravid, vara gravid, föda barn och ge barnet ett vackert namn - men sen kanske inte behöva vara heltidsförälder. Tänk va? Vilken bra idé!

Jag är fortfarande bitter över att Emmy inte fick bli en Kerstin, men även om vi skulle skaffa ett tredje barn och det mot förmodan blir en tjej - inte fan passar väl Kerstin ihop med Emmy och Noa? Det är ju stilkrock så det skriker om det. Andra namn som är jättefina men omöjliga är:

Esmeralda (det kan man ju inte heta på riktigt)
Nike (min egen man trodde att det handlade om skomärket. Nuff said)
Liv (för kort)
Laura (vetefan hur man skulle uttala det)
Ingrid (stilkrock igen)
Nour (på en blond unge?)
Majken (stilkrock)

Jag har fått kompromissa bort så vackra namn, jag har bara två barn och det kanske aldrig blir fler. Vad ska man göra med alla dessa namn som är så fina? Tvinga på dem på barnbarnen? Släkt och vänner? Namnge ungarnas dockor och gosedjur?

Vilka är era "jag måste föda ett till barn så jag kan få använda detta namn"-namn?

*(Jag är smått oroad på allvar över mitt dåliga minne. Är det inte meningen att man ska minnas t.ex. klasskamrater eller barndomsvänner eller vad man har skrivit om i sin egen jäkla blogg? Dement vid 26, vilken härlig framtid jag har framför mig!)

I wanna do bad things to you.

Åh herregud vilket bra första avsnitt. Både rumpa, magmuskler och gayerotiska drömmar. Det är nästan ett slöseri med hotness att ha säsongsstart mitt i sommaren, hösten behöver lite hetta. Men jag klagar inte, thank god att det är igång igen.

Jag vet att det finns Team Eric och Team Bill (precis som det för 10 år sedan fanns vamplovers som tjafsade om ifall det var Spike eller Angel som gällde), men finns det något Team Jason? Han må vara vanlig dödlig, men ovanligt underbart charmig.

Välkommen tillbaka True Blood. Vi har saknat dig så.

Firestarter

Ni har inte kommenterat på länge. Jag vet inte om det beror på att jag är tråkig eller på att ni är lata, men om det är det förra så får jag väl göra något åt det då. Röra om med pinnen i myrstacken så att de jäklarnas små gångar ramlar ihop.

Således följer här nedan den ocensurerade listan på allt jag har stört mig på den senaste tiden. Ta inte så illa upp om ni prickar in en eller flera punkter, det gör jag själv också. Men vad vore livet utan lite självförakt?

- Folk som samlar på de olika glasen från McDonalds
- Skolavslutningar i kyrkan
- Uppklädda små flickor som ser ut som små fotomodeller även i lekparken
- Människor som bara måste fånga varenda liten sekund av sol.
- Människor som tycker att det är lika med döden att ens tänka på att äta på McDonalds.
- Folk som tror att feminism enbart och endast handlar om att undvika rosa till en dotter. I övrigt kan man vara hemmafru, full av kvinnoförakt och helt dum i huvudet, men så länge man undviker klänning är allt all good.
- Jättekortklippta pojkar.
- Människor som kör hela kittet med dop och gudföräldrar till sin bebis, men som inte ens är troende.
- Alldeles för rika människor som tror att alla har lika mycket pengar.
- Folk som går med i idiotiska grupper på facebook och avslöjar att de är idioter.
- Vänsterpartister som överanvänder ordet "kamrater".
- Singoalla med lakritssmak.
- Hanna Fridén
- Allt tjat om prinsessbröllopet, oavsett positivt eller negativt.
- Folk som överdriver sina problem med sina barn.
- Folk som inte inser att de kanske har problem med sina barn.
- Människor som försöker dölja taskigheter bakom dåliga skämt.
- Mygg
- Flugor
- Hål i tänderna
- Människor som bara lägger upp bilder som de har blivit ovanligt snygga på, på facebook.
- Att den här listan kommer se helt mongo ut eftersom radbrytningen hos blogger suger.
- Att vi behöver vattna varje kväll.
- Grannens grushögar som ligger överallt.
- Ogräset mellan stenplattorna
- Att jag inte har kommit i bikiniform i år heller.
- Människor som tror att de är bättre på saker än vad de är. Typ att måla, rida, göra sitt jobb.
- Folk som klär sig alldeles för ungdomligt och naket för sin ålder.
- Människor som hävdar att det är skadligt med förskolan för barn.
- Personer som blandar användandet av "folk" och "människor" och tempus och språkformer hej vilt.

I övrigt har jag haft en underbar helg, har ett par underbara veckor framför mig och är allmänt väldigt väldigt glad. Ba'såatt ni vet.

Dagens töntigaste.

Noa fyller fem år idag.

Jag har tagit ledigt från jobbet, vi har grattat honom med tårta och presenter på morgonen, vi har varit på lekland, han fick välja lunch själv, vi har hyrt film (Hajar som hajar) och ikväll ska restaurangen (dvs maken) laga födelsedagsbarnets favoriträtt: bläckfiskringar.

Vi firar honom med andra ord rätt rejält. Därför är det extremt töntigt och larvigt att jag på allvar sitter här och har dåligt samvete över att jag nu när vi ska se på film och äta hemgjord hallonglass, tänker sitta och läsa en bok bredvid barnen istället för att engagera mig helt och hållet i filmen.

Någonstans känns det som att det finns en gräns för hur mycket dåligt samvete man som förälder kan ha. Jag tror att den går ungefär här.

Man kan inte rå för vad man är bra på.

Jag:  Alltså, jag kan förstå tjusningen med knark. Man får bli sådär roligt jättefull, men man slipper oroa sig för att bli så full att man kräks. Det lär ju ha varit så de sålde in knark från början; man blir full men man slipper kräkas.

P:  Det märks att det är du som är den som tar betalt för att skriva. "Man blir full, men man slipper kräkas", vilken otroligt bra slogan.

Jag: Ja, men eller hur? De borde anlita mig, knarkherrarna.

Can we rest now, Buffy? Can we rest?

19 ungar på barnkalas. Blå grädde, glitter överallt och ett lyriskt födelsedagsbarn som nu springer runt och leker med lite av de såpbubblor han fick på kalaset. Vi är så jävla bra föräldrar som ordnade ett kalas precis som han ville ha det, så det här borde verkligen ge oss ett gäng "you get out of jail"-kort att spara till tillfällen då vi inte riktigt orkar vara föräldrar. Då tänker jag ta ett stort glas vin och bara "minns du ditt glitterkalas? Minns du att det var 19 barn där? Minns du hur kul du hade? Bra! Gå och lek och låt mamma dricka sitt vin."

Ungefär så. Fast det skulle inte vara vin, det skulle vara cola.
Men vin låter både roligare, vuxnare och godare.
Å andra sidan är jag ju jävligt glad över att jag är colaberoende och inte alkoholberoende.


Finns det inget roligt, vuxet och gott som inte är skadligt för en?