Hej.
Ni kanske är som jag, och inte sådär vidare insatta i klimatfrågan? Ni kanske vet att det håller på att gå åt helvete, men inte riktigt hur mycket? Jag är ledsen, men här kommer lite ångest från mig till er. Jag har nämligen (äntligen eller tyvärr) insett hur jävla illa till vi ligger. Och nu pratar jag inte "vi kanske inte får snö mer i Sverige", utan jag pratar om att våra barnbarn kommer svälta ihjäl. Våra barn kommer få uppleva krig och svält och nöd och katastrof. Jag pratar om att våra barn kommer kanske aldrig få barnbarn, våra barnbarn kommer dö långt före sin tid. Det är vad jag pratar om.
Här är några länkar ifall ni inte tar mig på orden. Det skulle jag inte heller göra, med tanke på att jag just erkänt att jag är dåligt insatt i klimatfrågan. Men läs här. Och gråt en skvätt, för det gjorde jag.
6 grader från infernot
Pissa inte i polen för att någon annan gör det
Minister gör Danmark klar för klimatkollaps
Efter Durban: mot fyra graders uppvärmning
Durban: Enade vi falla
Jag antar att det finns två reaktioner efter att ha läst det där (om man nu inte var medveten om det redan):
1. Jaha? Men det där är ju bara klimataktivisters sidor. Och så lite aftonbladetlänkar. Kom igen! Det är skräckpropaganda. Jag tror inte att det är så illa eller att det kommer bli så illa. (Då kan man ju bara googla i och för sig, men hey, vill man inte så vill man inte.)
2. Panik.
Ungefär så. Det kanske finns mellanvarianter också, men i det stora hela skulle jag nog vilja påstå att det står mellan skepticism och ångest. Och man kan vara skeptisk, klart man kan vara det. Man kan vara moderat och tycka att de för en fullt rimlig klimatpolitik. Man kan vara foliehatt och tro att klimathotet är något som har hittats på av vänstervridna forskare. Man kan kanske egentligen tro på det, men välja att vifta bort det för att det är FÖR obehagligt att tänka sig. Jag förstår det senare fullkomligt. Jag skulle också vilja göra det.
Men om man nu inser vart vi är på väg, och blir rädd. Då finns det saker man kan göra. Man kan sluta flyga, eller klimatkompensera när man flyger (så länge det är på ett vettigt sätt). Man kan köra mindre bil. Eller sluta äta kött. Eller bara handla begagnat. Sluta slänga mat. Man kan göra så himla mycket som man inte gör. Jag vet, för jag är otroligt dålig på att vara miljövänlig själv. Men jag visste ju inte bättre.
Dessutom kan man, kan ni, sprida information och hjälpa andra till lite nyttig ångest. För även om det är lätt att rycka på axlarna och säga att det spelar ingen roll om vi handlar begagnat när resten av världen kör på som vanligt, så handlar det om ett medvetande. Ett medvetande som behöver spridas så att fler ställer högre krav på sina politiker och sin omgivning. Och på sig själva.
Om så bara för att vi ska kunna säga till våra barn och barnbarn att vi faktiskt försökte, om allt ändå går åt helvete. Att vi insåg, och gjorde vårt bästa. Att det inte räckte. Men att vi inte blundade och lät dem ta konsekvenserna för vår ovilja att göra något åt saken.
10 kommentarer:
Tyvärr så finns det ju inget vi kan göra, det är redan försent. Kapitalismen och människans fanatiska kärlek till fossila bränslen har gjort att vi kört vår planet i sank. Det är naturligtvis jättefint att sopsortera, samåka, tänka ekologiskt och använda apostlahästarna istället för bilen. Men det enda vi då bidrar till är att skjuta upp det hela en aning. Det är totalt omöjligt att stoppa det...
Men jag erkänner. Jag sitter också och har extrem ångest över jordens undergång. Jag kan se hela familjen sitta samlad och bara vänta på slutet (lite Deep Impact-inspirerat). Och jag tror ibland att det inte bara är våra barn eller barnbarn som kommer vara med om det här, utan det kommer hända redan under vår livstid.
Men jag måste få tillägga att jag inte tror att jorden helt plötsligt kommer att implodera bara så där, snarare handlar det om att allt levande på jorden helt enkelt kommer att dö ut pga resursbrist. Människan är den nya dinosaurien...
http://www.radikaliseraklimatpolitiken.nu/
Här finns en samling kloka människor som gått samman och fixat en bra informativ sajt och ett behjärtansvärt upprop.
Sprid sprid sprid! (Med mera, förstås)/ fellow hooligan
Men Cilla, det är inte alls för sent. Däremot kommer det att vara det om något decennium.
Jag förstår din inställning, men den är just den som gör att folk väljer att göra ingenting i stället för att göra något. Och då är det definitivt kört.
Om vi inte kan få det att återgå till hur det var förut, kanske vi åtminstone kan rädda något, så att planeten åtminstone förblir beboelig. Det vill jag i alla fall försöka göra för mina barn.
Lite hopp: http://enkopfridag.wordpress.com/2012/01/03/arskronika/
Sluta för faan upp med ditt nojeri! Ångest är din arvedel, eller...?
Skaffa lite mer kött på benen innan du slipar kniven till det kollektiva självmordet.
Det finns en dansk miljöforskare som jag inte kommer ihåg namnet på...han ger en betydligt mer nyanserad bild. Utan att förringa eller försköna, bara mer pragmataskt och handlingsinriktat.
Gräv där du står, utan ångest.
Cilla - säg inte så, jag klarar inte det. Jag måste tänka att det finns något vi kan göra, även om vi är ute i elfte minuten!
Göran - härligt!
Anonym - ja, ångest är min arvedel. Duh?!
Läs http://www.theclimatescam.se/ istället och inse att forskare fejkat en hel del för att det ska passa vissa syften i vår värld.
Lev som vanligt....
Jag tror faktiskt inte riktigt på domedagsprofetiorna. Det är nog mest för att de står att läsa i tidningar och då tror jag automatiskt att det inte är helt sant. Vilket det oftast inte är. Vad oberoende forskare säger är en helt annan sak. Men så vitt jag vet så finns det ingen forskare som har en helhetssyn på problemet, utan de kan bara sia inom sitt område, vilket saknar mängder av variabler för effekten på hela planeten i verkligheten. Så vad jag vet så vet man inte exakt hur det står till med hur länge livet på jorden kommer vara drägligt. Så jag väljer att ta det coolt och sopsortera och klimatkompensera.
Visst är det ångestframkallande! Vi letar hus, och är egentligen alldeles för lata för att bo off, men hamnar ofta i någon ångestattack där vi tänker att vi måste ha ett hur någorlunda off med mycket mark och som är högt beläget, så att det inte blir översvämmat.
Och när vi väl är i vårt högt belägna hus med mycket mark (och helst tillgång till utedass, vedspis och allt sånt där som inte kräver el och avlopp), då måste vi ju se till att ungarna lär sig odla, ta hand om djur, laga grejer och bygga om. För att inte tala om alla kampsport och vapenhantering som kommer att krävas för att de ska kunna försvara sig i framtiden...
Sen lägger vi ångesten åt sidan, inser att vi fortfarande är alldeles för lata för allt det där, och fortsätter att leta efter lättskötta hus mitt i samhället. =)
Skicka en kommentar