torsdag 30 augusti 2018

Allt om Barcelona

Jag lovade ju att berätta mer om jobbresan till Barcelona, så även om ingen faktiskt tänkt hålla mig till det löftet så vill jag inte svika... whatever. Såhär: det är SJUKT lyxigt att få en weekend utomlands med jobbet. Jag är FULLT medveten om det. Nu är det sagt, och jag ska klaga/oroa mig/älta/noja. Precis som vanligt alltså.

Det finns nämligen tre orosmoment för mig.

1) Resandet. Ni vet ju hur jag är: orolig och rädd och nervös och nojig och så åksjuk ovanpå det. Inte nog med att vi ska åka buss till Landvetter för att flyga till Barcelona, vi ska också åka BÅT när vi väl är framme. Återigen: superlyxigt, jag vet. Men jävlar vad jag lär få knapra postafen och Calma.

Och som sagt, själva resandet? Det där att komma ihåg passet och sova på planet utan att mitt huvud ramlar ner på min kollega bredvid osv? Det är rätt mkt stress för mig.

2) Maten. Såhär: vi åker kl 04.30 inatt från Örebro. Sen går planet kl 10.15 och först vid 15-16 ska vi äta en lättare lunch. Jag måste alltså se till att ha med mig matsäck som jag kan äta till nån slags lunch på planet? Får bli en wrap. Jag hatar matsäck.

3) Bad. Alltså ni vet ju att jag älskar bad, men vi ska bada på båtutflykten vilket innebär BADDRÄKT bland KOLLEGOR. Jag kommer självklart bada ändå, men det känns lite "sådär" bekvämt.

Ja, jag är larvig.

Men så är det med allt.
Hoppas jag kan somna ikväll.

torsdag 23 augusti 2018

Varför bloggar jag inte?

Jag har inget att säga direkt. Det här är mitt liv: vaknar, går till jobbet, jobbar som fan, går hem och däckar pga huvudvärk, äter middag, tar ett bad/försöker läsa/ser nåt avsnitt av en serie, somnar, vaknar, går till jobbet...

Det finns inget att säga. Nåt om politik? Nej, jag klarar inte av det. Jag är lamslagen av sorg och skräck inför det samhälle vi lever i. Något om nån skarp iakttagelse? Eh, jag kommer inte ihåg vad vardagliga saker heter ca 50% av tiden. "Ge mig den där grejen... åh... vafan, man har... inte mjölk... bensin nej tandkräm nej OSTEN, ge mig OSTEN". Mm... skarpsinnigt.

Jag instagrammar knappt längre heller. Vad ska jag lägga upp? Här är mitt skrivbord? Här är en selfie, jag är ful och har ont i huvudet? Här är min säng? Kul innehåll.

Nu låter det som att allt är uselt, det är det inte. Om en vecka åker jag till Barcelona med jobbet (detta ska jag faktiskt blogga om - jag lovar) och det kommer bli fantastiskt. Men det känns som att jag bara blinkar och så är jag på jobbet och så blinkar jag igen så är jag hemma med huvudvärken och så blinkar jag och så är det helg och jag är med ungarna och det är cheerleading och så är det tisdag eller torsdag eller söndag igen. Blink blink.

Åh, apropå blink så börjar My dad wrote a porno på måndag igen. Lyssnade på en teaser inför första avsnittet och skrattade så högt att folk vände sig om efter mig. Jag måste få fler möjligheter till skratt. På lördag ska jag bli full. Då kanske det blir innehåll till insta åtminstone. Men bloggen får nog vänta lite till.

måndag 13 augusti 2018

Plus och minus med barn på konsert

I lördags tog jag med Emmy på Britney-konserten i Sandviken. Åldersgränsen var 13 år och hon fyller 11 om två veckor, så vi var lite oroliga men allt gick bra. Som backup följde min man + Majken med, så att om Emmy skulle bli nekad vid entrén så kunde hon bli hämtad och jag kunde gå på konserten. Men allt gick bra som sagt, särskilt för Emmy som fick ha smink på sig för att se äldre ut och därför var extra lycklig.

Så hur är det då att gå på stor konsert med ett barn? Well, över förväntan, skulle jag säga. Nu hör det ju till att det var en konsert med en popikon från 90/00-talet, och att publiken därför bestod till övervägande del av kvinnor som var runt 25-30. Här kommer i alla fall lite reflektioner.

+ Alla brydde sig om Emmy. De som stod runt oss hjälpte henne massor. Nån lånade ut sin solfjäder när hon blev för varm, nån lyfte upp hennes mobil så att hon fick en bättre bild när hon filmade och nån sa hela tiden åt henne var hon skulle se bäst bland alla vuxna. Det var liksom en fin liten gemenskap där alla försökte anstränga sig för att hon skulle få se bra. Eller, alla kvinnor. De män som var i närheten kunde såklart inte bry sig mindre. Kvinnor ändå. Bäst.

+ Specialbehandling. Okej, det här var bara en grej men ändå. Emmy skulle ta sig fram till vakterna vid scenstaketet (ja, vi hade bra platser) för att få lite vatten. Dels så hjälpte de framför henne Emmy att komma framåt, och när det tog stopp så såg de till att visa vakterna att hon stod där och ville ha vatten. När en vakt fick se Emmy så försvann han, och kom tillbaka nån minut senare med en liten halvlitersflaska vatten. Alla andra fick alltså bara typ nån klunk vatten från vakternas flaskor, som de sprutade ner i munnen på de som ville ha, men Emmy fick nästan en halvliter. När hon tagit några klunkar och skulle ge tillbaka den så sa vakten att hon fick behålla den. Fint.

+ Det var väldigt kul och häftigt att få ta med henne på hennes första konsert. Och att det var en så häftigt konsert. Som hon sa: "Det här kommer ta lååång tid att toppa. Det är väl Beyoncé i såna fall."

Jag var också glad att jag kunde visa henne hur jag går på konsert. Innan vi kom dit så hade jag förväntat mig köer, och att vi skulle stå långt bak och främst titta på skärmarna. Men eftersom vi var där väldigt tidigt (av rädsla för att hon skulle nekas i entrén och behöva hämtas upp) så kunde vi få platser bara ca 2 meter från den mindre scenen en bit ut i publiken, vilket var väldigt häftigt. Jag förstår ju inte hur man kan gå på konsert med typ sittplats? Eller stå jättelångt bak? Det enda sättet jag vet är att stå längst fram, nära scenen, och hoppa och sjunga med. (Eller okej, på Sarah Klang och Frida Hyvönen har jag varit mer "ett glas vin i handen i utkanten av publiken", men det har ju inte varit stora konserter med peppiga artister heller.) I alla fall så stod vi nu mitt i smeten och sjöng och skrek och hoppade och det var amazing att få dela det med henne.

- Alltså hon var ju en decimeter kortare än nästan alla, och 2-3 dm kortare än många. Det är klart att det gjorde att hon såg sämre, varför jag bar henne på höften under alla Britneys låtar. Under mellanspelen (när Brittan bytte om) fick hon stå på golvet. Och under nån låt jag knappt kände igen mot slutet, eftersom jag då var svimfärdig av trötthet. Emmy är ca 145 cm lång och även om hon är skinny as fuck så har hon muskler, så hon är ingen tunn liten ärta. Det var med andra ord EN JÄVLA kraftuppvisning av mig att bära henne på höften nästan hela konserten. Plus att jag hoppade, sjöng, filmade och dansade. MED HENNE PÅ HÖFTEN! Vet inte varför det är så viktigt för mig att poängtera detta, men tror det har lite att göra med den här "tjocka är lata"-grejen. Visst, jag springer inte maraton och jag tränar sällan aktivt men jag är fan stark som en oxe när det gäller. Skulle vilja se några av mina "vältränade" vänner göra samma prestation tbh.

- Väntan var tuff med nån som aldrig varit på konsert förut och därför inte riktigt förstod konceptet. När Pitbull, som var förband, inte gick på kl 19.30 som det var aviserat så var det jäkligt tjatigt från hennes håll trots att jag förvarnat om att det alltid alltid är försenat. Nu satt ju vi där på golvet och vaktade våra platser i två timmar innan Pitbull gick på, så jag förstår att det blev segt. Särskilt när det fanns exakt noll mobiltäckning inne på Göransson arena för oss. Men som sagt, hon fick uppleva mitt sätt att gå på konsert, och då ingår en massa väntan för att kunna få bra platser. Efteråt var hon väldigt nöjd i alla fall, och jag också.

"Men jag läste en brutal sågning i Aftonbladet av konserten?"

Japp, läste den också. Höll inte med. Såklart det skulle ha varit roligare om Britney hade sjungit själv mer än... inget? Men tbh så reflekterade jag inte ens över det under konserten, jag var för upptagen av att ta in att FUCKING BRITNEY SPEARS dansade på en scen alldeles framför mig? Alltså, jag tyckte verkligen det var bra. Roligt, underhållande, fest... och jävligt Britney. Som Emmy sa efteråt, utan att ha hört kritiken från Aftonbladet: "Jag älskade att hon dansade ihop med sina dansare, det var så mkt show!"

Ja, vi är nöjda helt enkelt. Igår däremot mådde jag pyton. Jag svettades nåt så OERHÖRT mycket under konserten att Emmys tröja blev blöt. Den nivån. Jag har blåmärken på armarna efter att ha burit henne och jag var typ bakis hela dagen igår på grund av vätskebrist och utmattning. Men det var så så så värt det.

tisdag 7 augusti 2018

Varför Skara Sommarland spöar Liseberg, Gröna lund mm.

Ok, så ni alla vet ju att jag är en bitter och cynisk hagga som inget företag vill kopplas ihop med? Bra. Därför är jag NATURLIGTVIS inte sponsrad när jag skriver det här. Pyntade allt ur egen ficka, och det gjorde ONT! Men men.

Igår var vi på Skara sommarland, hela familjen. Nej, inte Bibi men den mänskliga delen av detta kaos vi kallar familj. Vi var där för två, tre år sen utan Majken så det här var vårt andra besök. Vi tyckte det var bra då, men det var till och med ännu bättre nu. Iofs mest för att våra barn var äldre, men ändå.

Jag är i alla fall av åsikten att om man bor nånstans i mellansverige och ska "göra kul grej med familjen" så trumfar skara sommarland (orka hålla på med versaler för namn texten igenom, det var ju mkt smidigare att skriva den här långa disclaimern än att trycka på fucking shift-tangenten ibland) grönan och liseberg och kolmården och furuvik (som är de ställen vi varit på). Varför? Well, det är ju det inlägget ska handla om? Jeez, stressa much?

Varför: Det är två i ett, på ett sätt de andra ställena inte har. Det vill säga: vattenpark plus nöjesfält. Nu kan ju vän av ordning hävda att på furuvik är det TRE i ett: vatten + djur + nöjesfält, men den lilla ljumma poolen de har kan ju inte räknas som vattenland. Alltså är det djurpark + karuseller vilket absolut är två saker, men då måste ens barn vara asfascinerade av djur också. Djurparker är oftast mer för riktigt små barn i min erfarenhet, och små barn kan inte åka karusellerna. Alltså nja...

Men skara sommarland däremot, där är det ett BRA vattenland och ett helt okej tivoli. Om ens barn gillar att åka karuseller men inte nödvändigtvis måste åka det allra allra coolaste och högsta och värsta som finns, då är det faktiskt ett bra tivoli också. Säger man tivoli? Jaja, jag gör det. Det är tillräckligt många attraktioner för att det ska ge lite variation. Nej, inga såna där superhäftiga extrema saker som sagt, men klassiker som vikingaskepp och en rolig berg- och dalbana som är lite annorlunda och så radiobilar och snurrgrejer i luften och tekoppar och nån liten berg- och dalbana till och små radiobilar och en flumeride-variant och så lite småbarnsgrejer. Det är tillräckligt för att mina barn ska vara nöjda. Även om Emmy gillar riktigt läskiga saker (ungen gillar fritt fall, fattar inte) så tyckte hon att mkt var kul här också.

Och detta är ett stort plus: de hinner åka grejer! På gröna lund eller liseberg hinner de liksom åka varje grej ca en gång på grund av alla köer. Eller så får de välja bort nåt annat för att hinna med en gång till i favoriten. Mina ungar hann åka fler karuseller igår, på de timmar vi ägnade åt det, än under de heldagar vi tillbringade på grönan och liseberg förra året. Majken åkte tekopparna så många gånger att när jag till sist skulle säga åt henne att det var sista gången så hade hon stuckit därifrån utan att säga till mig, och hann åka en annan attraktion innan jag hittade henne. De stora barnen varvade radiobilarna i typ en timme? Gång på gång på gång. De gånger vi faktiskt fick köa (till den största berg- och dalbanan) så var det kanske tio minuter kö, och då ville först Majken inte åka pga "jobbigt att köa". Den lyxen.

Ja, men vattenlandet då? Jo, som sagt: det är BRA! Alltså vi bor ju i Örebro där Gustavsvik finns. Gustavsvik är, enligt all reklam, "norra Europas största upplevelsebad". Vad jag vill säga är att vi är vana vid bra upplevelsebad, men skara sommarlands badattraktioner är fortfarande amazing för oss. Det finns så himla mycket att testa. Snabba rutschkanor, lugnare, stora lekplatser för de små, asläskiga åk som jag fan var rädd för att SE ungarna åka, linbana, forsar, vågbassäng... massor, helt enkelt. Och eftersom vi hade lite otur med vädret så var det igår mulet en stor del av dagen och det blåste, vilket innebar att efter en halvtimme så skakade både Emmy och Majken av köld. Men vet ni, det gick att hyra våtdräkter åt dem. När vi upptäckte att det fanns så tänkte vi väl att jaha, hur jävla dyrt kommer det vara då? Well, 59 kr per barn. DET ÄR JU INGENTING!! Eller jo, det är nånting, men ni fattar. I jämförelse med vad det kunde ha kostat? Nada.

Och så finns det så mycket annat också. En jättestor lekplats där vi tillbringade en halvtimme, under vilken Majken hann ramla i sjön. Sjön, som är full med enorma karpar som är roliga att mata och titta på. Man kan ro på den sjön också. Det finns en liten vattenpark för småbarn där de kan typ hoppa på stenar i en bäck osv. Man kan testa att åka vattenskidor (ingår i entrépriset) och man kan köra gokart (kostar 25 kr/varv). Det finns småbarnskaruseller och trampbilar och lekplatser för de allra minsta. Det finns grillar man kan grilla matsäck på, ställen att äta medhavd lunch, ja ni fattar - det är upplagt för att allt ska kunna skötas smidigt om man vill minska kostnaderna.

Okej, jag ska sluta ranta nu. Det är bra, helt enkelt. Och för oss fem blev det 500 kronor billigare med en dag där än på grönan. Det är fortfarande MYCKET PENGAR - 359 kr per person - men jag tycker absolut att det ger ett bättre värde.

Dessutom, som en liten bonus, så är det inte Bert Karlsson som äger det längre. Man får lite bättre samvete av att det inte är just DEN mannen som tjänar på ens besök. Alltid ett plus.

Återigen, jag är alltså inte sponsrad (nej jag VET att ingen trodde det), men jag var innan mitt första besök där övertygad om att det var ett rätt sunkigt ställe med lite vattenrutschkanor typ. Det är bättre än så. Det är till och med riktigt bra. Tips tips!


lördag 4 augusti 2018

Mmm... internet!

Så är jag hemma igen då, efter 9 nätter i sommarstugan. Helt plötsligt har jag wifi! Och min dator! Och förhoppningsvis även snart mitt vpn fixat så att jag kan se mina serier på HULU. Seriöst, jag vet att jag låter som att jag inte gör annat än ser på tv men det är ju så jävla härligt att gotta ner sig med en bra serie och bara sträck-se?

Har även sträckläst massor dessa dagar. Mitt projekt med att läsa 50 böcker under 2018 knallar på bra. Jag har läst 37 stycken (tror jag, möjligtvis 36) och har alltså fem månader på mig att läsa restereande 13 (eller 14). Det känns inte omöjligt direkt, även om mitt främsta läsande såklart sker under sommaren. Nåja, nåt ska jag nog lyckas klämma in på nån helg sådär.

Hur det går för mina andra nyårslöften? Det där med att spela badminton och gå på bio och träffa vänner? Eh... pass. De gäller ju såklart inte under sommaren, eller hur? Men jag har simmat massor, det får man ge mig.

Annars då? Mormor ligger på sjukhus efter ett otäckt fall. Imorgon ska barnen få träffa sin nya kusin, mitt första syskonbarn för första gången. Mitt vänstra bröst har krympt massor. Jag har träningsvärk efter att ha byggt ett plank och suttit på huk och skruvat. Igår sov Noa och Majken i ungarnas alldeles nya trädkoja, HELA NATTEN! Är oerhört impad av dem! (Emmy kom in vid halv fyra).

Livet pågår, helt enkelt. Allt är inte så kul, men det skiter ju livet i.