Så... sunkigt.

Saker jag ibland inte gillar med mig själv: hur jag inte kan låta bli att vara nedlåtande mot människor utan att de kanske själva märker det. Men så att det blir tydligt för mig och de mina.

Ja men typ i diskussioner med främmande människor, främst i skrift. Det räcker liksom inte med att vinna (Jo, man kan vinna diskussioner. Hört talas om debattävlingar?), utan jag måste trycka till, göra ner, sparka nedåt och visa alla som läser och som är på min nivå precis hur stora ringar jag slår runt de stackarna som antagligen inte ens är medvetna om hur dryg jag egentligen är.

Det är så enkelt. Använda för svåra ord. Använda svåra ord och direkt förutsätta att de inte kan ordet och skriva förklaringen inom parentes. Leda in dem i cirkelresonemang bara för att punktera deras bubbla med en enkel fråga. Allt bara för att jag kan, för att det är kul, för att andra tycker att det är kul att läsa.

Men det är ju så ogint. Så sunkigt. Sånt slöseri. Det är klart att det är kul för tillfället och gör att jag blir lite uppiggad, men i efterskott kan jag hitta diskussioner och undra vad den stackaren jag slaktat för tillfället egentligen har gjort för att förtjäna en sådan... tillintetgörelse. Annat än ha råkat vara i närheten när jag varit på det humöret.

Jag känner mig ibland som en skitsnygg hemmafru som sitter i fönstret och kommenterar sina fula grannar. Det är väl kul för stunden, men i längden? Vad ger det egentligen?

Jag måste skaffa en annan hobby.