onsdag 16 mars 2011

Bryt ihop och gå vidare.

Idag har jag gråtit. Idag har jag tyckt så synd om mig själv att jag har suttit och snyftat i bilen på väg hem från ett barnmorskebesök jag inte ville gå på. Inte för att min familj har svepts bort i en tsunami, inte för att jag är livrädd för strålning från en kärnkraftsverkskatastrof, inte för något egentligen. Förutom att mitt alltför välmående barn har det alltför bra i magen och inte vill komma ut.

Och det är illa, när man är smärtsamt medveten om hur larvigt det egentligen är. Jag vet ju att jag borde vara glad och nöjd över att jag kan bli gravid, över att barnet är friskt vad vi vet, över att den enda svårighet jag behöver tackla just nu är övertid och hot om igångsättning. Jag vet att jag borde vara tacksam. Och just därför är det så jobbigt när jag inte är ett dugg tacksam. När min avundsjuka över att det inte var jag nästan överskuggar glädjen för kompisen som fick barn inatt. Jag skäms samtidigt som jag tänker att jag faktiskt var den som stod på tur. Som om det finns något kölappssystem.

Jag vill inte vara den här personen. Jag vill kunna vara en sådan som fyller de här dagarna med vettiga aktiviteter och gör fucking saft av citronerna. Istället sitter jag och gråter i bilen. Men tja, jag har ju i alla fall vett att skämmas över det.

3 kommentarer:

Sofie sa...

Men du, det är ju så att det som ligger oss närmast är det vi oroar oss för och upprörs mest över. Om man ständigt skulle gå runt och tänka på alla svältande barn, krig och döden skulle psyket inte palla med. Att det finns värre problem någon annanstans betyder inte att det du känner är oväsentligt och skamligt.

Ungen KOMMER att komma ut.
Det ÄR okej att känna som du gör.


KOM UT!

Ellen sa...

Jo, egentligen har ju alla sina egna problem främst. Men det känns ändå så futtigt och larvigt. Samtidigt som det känns oöverstigligt jobbigt och svårt.

Charlotte Cronquist sa...

Det är okej att tycka synd om sig själv, ibland.
Det är att visa sin sårbarhet, och det tycker jag typ är den största styrkan.
Här är ett par blogginlägg på det temat:
http://lustochliv.blogspot.com/2010/01/samtal-om-lust-och-liv-vagar-du-visa.html

http://lustochliv.blogspot.com/2011/01/om-konsten-att-be-om-hjalp.html