måndag 5 december 2016

Hur svårt ska det vara?!

Visste ni att jag nästan är helt oförmögen att göra tråkiga saker? Har ca inte betalat en räkning i mitt liv, tog 8 år på mig att hämta ut mitt nya körkort (inget skämt) och KAN inte hämta ut paket om jag inte är under knivhot typ.

Idag var jag på HM i ett ärende och tänkte att just ja, jag måste ju köpa nya tights. Denna tanke har jag tänkt i flera veckor nu, men inte gjort något åt. För normala människor hade det varit enkelt att bara köpa de där tightsen, men jag ägnade säkert fem hela minuter åt att fundera på om jag verkligen orkade göra det, eller om jag skulle ta mig tillbaka en annan gång. Den här gången vann logiken, men i 90% av fallen så lämnar jag affären jag är på för att jag inte orkar köpa en grej till. Typ som att jag gick in på Hemköp och köpte en cola förut, men inte iddes hämta ut de två paket som väntar på mig där. Nu måste jag ju ta mig dit bara för detta ju? Jag förstår inte hur jag kan funka såhär, det är som någon spärr som ba "NEJ DETTA ÄR JOBBIGT DU FÅR INTE GÖRA DET HÄR GÅ GENAST HÄRIFRÅN OCH KRÅNGLA TILL DITT LIV!"

Eller som nu. Jag sitter med datorn framme (duh, bloggar ju), och skriver. Jag har inget att göra förutom att slötitta på serier. Jag har haft dåligt samvete för att jag inte uppdaterar mitt lilla "minnesdokument" om barnen i flera månader nu - men kommer jag göra det? Med största sannolikhet inte. Det handlar inte om att jag inte minns, utan att jag inte kan komma mig för. Det är så stört. Och irriterande. Som att jag tittar på soppåsen och sen kliver över den när jag går ut, trots att soprummet ligger jättenära. Är det jobbigt? Nej, det är inte jobbigt. Är det för att jag är lat? Nej, det är inte det heller. Det är något annat. Nåt hinder.

Jahapp. Kul att vara jag ändå.

6 kommentarer:

Kirsten sa...

Jag läste alldeles nyss om det där, typ när prokrastinering går lite överstyr. Googla vetja! Låter inte som att det är helt härligt, kbt kan hjälpa.

Anna sa...

Åh, det här är så likt mig! Bara skiter i disk, ärenden, tvätt, skjuter upp att lägga barnen bara fem minuter till, allt tråkigt på jobbet blir försenat. Det är som att jag är helt kortsiktigt lustdriven trots att jag inser hur jobbigt och krångligt det blir sedan. Och det där med räkningar... Betalas alltid av min man typ, för internetbanken är ju så tråkig och fuuuul!

calleism sa...

Jag har barn på Waldorfskola och där pratar de om tre själsförmågor: tanke, känsla och vilja. Förmågor som hänger ihop och som vi behöver öva upp under uppväxten men som vi sällan får tillfälle att göra eftersom det möjligtvis inte anses viktigt.
Så det verkar som om tanke och känsla går bra för dig men sedan kommer du inte riktigt fram till det där med viljan. Inget ovanligt, har själv bekymmer med att t ex vilja gå och lägga mig om kvällarna...
Men viljan går att träna upp! Fast då måste du vilja det förstås, hehe... :)

Johanna sa...

Jag är precis sån. Tänkte på det idag. Satt i badkaret och funderade på om jag kunde slippa tvätta håret nu och göra det imorgon bitti (när jag har bråttom och måste ta hand om febrig son innan mormor kommer) istället.
Fick nyss påminnelse om tre paket på posten. Har även böter på biblioteket för att jag inte förmår ta mig dit.
Är grym på mitt jobb dock, så jag tror att jag kan om jag skärper mig.

Kalle sa...

Jag prokrastinerar ofta. Ett tips jag tycker är rätt bra är att ta tag i det som bör göras, samtidigt som man ger sig själv tillåtelse att avbryta efter fem minuter om det fortfarande alls känns motigt, för att minska tröskeln att sätta igång. Det brukar vara tillräckligt för att känna att görandet är mindre jobbigt än uppskjutandet.

Karins ordöverflöd sa...

Känner igen mig men har lärt mig hur jag fungerar.
Ska jag göra något tråkigt här hemma så sätter jag äggklockan på
lämplig tid och när den ringer så är det frihetens timma.
Hur lättlurad är jag? Jag går på det varje gång!