Hej moder natur.
Det är så här förstår du, jag tycker inte riktigt om den här mellanårstiden vi har just nu. Jag vill kunna klä mig i vanliga kläder utan att frysa ena sekunden och bada i svett den nästa. Jag vill gärna veta ifall jag ska smörja in barnen med solkräm eller ta på dem en extra tröja innan jag skickar dem till förskolan på morgonen.
Jag vet inte om jag ska ställa undan utemöblerna eftersom det ändå inte är väder för att vara ute, och jag är osäker på om det är dags att plocka fram tjockare skor.
Det här är ett dilemma för mig faktiskt. Så jag ber dig lite vänligt sådär, kan du bestämma dig? Och när du väl har bestämt dig, kan det vara för klart och krispigt höstväder med lagom kyla och vackra färger?
Fint, visste att jag kunde lita på dig!
fredag 13 augusti 2010
Och gärna lite social kompetens också.
Om man ska önska runt i ring (och det är väl precis sånt man kan göra när man har tråkigt och inte längre har en mobiltelefon som man kan surfa på, ty den är hos reparatören eftersom högtalarna har lagt av) så vill jag önska mig organisationsförmåga.
Jag vill vara en sån som har koll på allting. En som vet vilka kläder som ska köpas inför förskolehösten, en som har koll på vilket barn som behöver köpa nya stövlar. En sån som aldrig behöver springa runt hela huset i jakt på en hårnål eller en hårsnodd, whatever comes first. En sån som för den delen inte behöver sätta upp håret eftersom otäckt kluvna toppar och risigt hår inte existerar en såna människors världar.
Jag vill bli en människa som har full koll på alla viktiga papper och därmed inte missar att söka stipendier bara för att man inte hittar gymnasiebetyget. Jag vill med enkelhet kunna leta reda på ett rent lakan, inte behöva springa runt i hela huset + förråd för att till slut hitta ett som ändå är lite för litet.
Hur blir man en sån människa? Hur blir man en människa som inte alltid glömmer något, slarvar bort något, har dålig koll? Jag vill vara en organiserad pedant med renlighetsvansinne. Inte en stökig slarver som hellre ser på tv-serier än städar.
Fast just nu nöjer jag mig nog med ett stort linneskåp där jag kan förvara lakan, handdukar och diverse tyg och kläder. Då kanske jag åtminstone kan få sova på adekvat stora lakan. Nöjd med det lilla, det är jag idag.
Jag vill vara en sån som har koll på allting. En som vet vilka kläder som ska köpas inför förskolehösten, en som har koll på vilket barn som behöver köpa nya stövlar. En sån som aldrig behöver springa runt hela huset i jakt på en hårnål eller en hårsnodd, whatever comes first. En sån som för den delen inte behöver sätta upp håret eftersom otäckt kluvna toppar och risigt hår inte existerar en såna människors världar.
Jag vill bli en människa som har full koll på alla viktiga papper och därmed inte missar att söka stipendier bara för att man inte hittar gymnasiebetyget. Jag vill med enkelhet kunna leta reda på ett rent lakan, inte behöva springa runt i hela huset + förråd för att till slut hitta ett som ändå är lite för litet.
Hur blir man en sån människa? Hur blir man en människa som inte alltid glömmer något, slarvar bort något, har dålig koll? Jag vill vara en organiserad pedant med renlighetsvansinne. Inte en stökig slarver som hellre ser på tv-serier än städar.
Fast just nu nöjer jag mig nog med ett stort linneskåp där jag kan förvara lakan, handdukar och diverse tyg och kläder. Då kanske jag åtminstone kan få sova på adekvat stora lakan. Nöjd med det lilla, det är jag idag.
torsdag 12 augusti 2010
Dagens roligaste.
Har ni sett den här? Den är ju makalös. Och så väcker den så många många frågor.
Sen när är Magnus Uggla en blond brat?
Vad är det för nördar som står längst fram och liksom diggar med. Gå på en riktig spelning ffs!
Är det lagstadgat att alla MUF-muppar måste klä sig som banktjänstemän, även när de försöker vara coola och rockiga och hippa?
Vore det inte bättre om sjuksköterskan kunde få se på sina hollywoodfruar istället för att jobba övertid, så kunde någon annan kanske få några timmar och hjälpa den månadens inkomst?
Är det inte märkligt att muf själva lägger ut den här videon på youtube. Likt tjocka lasersnubben borde det här väl vara något som de aldrig ville att någon utomstående skulle se?
Men det sista frågan är väl egentligen den viktigaste: ska man skratta eller gråta?
(En bonusfråga: kan någon förklara för mig hur jag lägger in videos från youtube utan att sidan kukar ur på bredden?)
onsdag 11 augusti 2010
Mer nostalgi
Alltså, när man väl har börjat tänka tillbaka så kan man ju inte sluta. Herregud vad barndoms- och ungdomsminnen sköljer över en. Jag menar, minns ni upphetsningen när ICQ lät "o-oh"? Det kunde ju vara någon flirt som var online. Eller skunk, visst minns ni skunk? Som facebook, fast man kunde pimpa sin presentation. Alla timmar man satt i datasalen med skunk uppe och som man snabbt gömde när någon lärare kom in, eftersom man ju inte fick privatsurfa i skolan.
Alla dessa fredagskvällar hemma när jag var barn och för liten för att få gå på fest eller ut på krogen. Först ridskola, sen disneydags, sen findukat vid matsalsbordet med tända ljus och ostfylld kycklingfilé, pommes frites (vi hade egen fritös som små, en lyx som många avundades) och mamma och pappa som varje gång tjafsade om vem som fick mest vin.
Vårt vita lilla tegelhus på landet, där så många fredagskvällar har tillbringats. Där vi spelade datorspel nere i källaren och inte fick surfa mer än en kvart åt gången för det blev så dyrt. Där vi hade barndisco i källaren medan de vuxna dansade till progghits i vardagsrummet.
Nu bor min familj i ett vitt litet tegelhus på landet. Vad jag hoppas att det, att vi, kan ge mina barn fina minnen att vara nostalgisk över.
Alla dessa fredagskvällar hemma när jag var barn och för liten för att få gå på fest eller ut på krogen. Först ridskola, sen disneydags, sen findukat vid matsalsbordet med tända ljus och ostfylld kycklingfilé, pommes frites (vi hade egen fritös som små, en lyx som många avundades) och mamma och pappa som varje gång tjafsade om vem som fick mest vin.
Vårt vita lilla tegelhus på landet, där så många fredagskvällar har tillbringats. Där vi spelade datorspel nere i källaren och inte fick surfa mer än en kvart åt gången för det blev så dyrt. Där vi hade barndisco i källaren medan de vuxna dansade till progghits i vardagsrummet.
Nu bor min familj i ett vitt litet tegelhus på landet. Vad jag hoppas att det, att vi, kan ge mina barn fina minnen att vara nostalgisk över.
Antagligen bara kul för 80-talister men...
Jag hittade en så rolig lista om hur det var för oss som är födda på 80-talet. Ofta brukar såna listor vara rätt dåliga eller rent ut sagt felaktiga (typ: vi åkte utan bälte men dog inte ändå), men den här var rätt klockren.
Ni som inte är 80-talister får väl se om ni ändå är så pass unga att ni känner igen er. Annars kan ni få himla lite med ögonen och sucka åt di där ungdomarna.
Vi som "knackade på" hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem
Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal pet-flaskor som behövs pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummin
Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt
Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare
Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade
Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren
Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen
Vi som samlade på allt - främst kapsyler
Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin
Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i "Berts Dagbok"
Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola "gömställen" som det fanns på TV
Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail
Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal
Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen)
Vi som trodde att pins i stil med "Rör inte min kompis" skulle förändra världen
Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks
Vi som började "hänga med våra polare" när det blev för ocoolt att "leka med våra kompisar"
Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan
Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten
Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs
Vi som gick från altavista till evreka och från evreka till google
Vi som frågade chans på någon ny varje vecka
Vi som läste OÄ i skolan
Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV
Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp
Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen
Vi som tvingades runt för att sälja bingolotter varje vecka
Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten
Vi som läste Lyckoslanten
Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma
Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem
Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade
Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson
Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag
Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme
Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost
Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra
Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka
Vi som var de första i backen med snowboard
Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna
Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet
Vi som älskade bockastyren och max antal växlar på cyklar
Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det
Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt
Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt
Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel
Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet
Vi som går igång på "När du hör den här signalen... *pling* ...när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi..."
Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk
Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen
Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio
Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm
Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal
Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor
Vi som käkade Raider och inte Twix!
Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband
Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2)
Vi som hade bänkar med lock på
Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000
Vi som gick omkring med väldigt korta magtröjor med oanständiga texter på de ännu ej utvuxna brösten och kunde göra så för att våra föräldrar inte förstod texten som stod på engelska
Vi som gjorde fingerlekar med garn såsom vaggan, eifeltornet,fiskenätet
Vi som kunde ringa in och få chansen att spela Hugo i direktsändning (och tycka alla andra var så dåliga) för att vinna sega råttor av Sofi Propp
Vi som hade skateboards med bromskloss
Vi som glömde skrivstilen snabbare än vad vi lärt oss den
Vi som ringde 020-nummer från telefonkiosker för att det 1) var gratis och 2) var spännande att låtsas vara "Lisa, 18 år"
(Obs. Listan är kopierad och ev. språkfel står inte jag för.)
Ni som inte är 80-talister får väl se om ni ändå är så pass unga att ni känner igen er. Annars kan ni få himla lite med ögonen och sucka åt di där ungdomarna.
Vi som "knackade på" hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem
Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal pet-flaskor som behövs pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummin
Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt
Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare
Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade
Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren
Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen
Vi som samlade på allt - främst kapsyler
Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin
Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i "Berts Dagbok"
Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola "gömställen" som det fanns på TV
Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail
Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal
Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen)
Vi som trodde att pins i stil med "Rör inte min kompis" skulle förändra världen
Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks
Vi som började "hänga med våra polare" när det blev för ocoolt att "leka med våra kompisar"
Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan
Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten
Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs
Vi som gick från altavista till evreka och från evreka till google
Vi som frågade chans på någon ny varje vecka
Vi som läste OÄ i skolan
Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV
Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp
Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen
Vi som tvingades runt för att sälja bingolotter varje vecka
Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten
Vi som läste Lyckoslanten
Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma
Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem
Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade
Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson
Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag
Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme
Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost
Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra
Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka
Vi som var de första i backen med snowboard
Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna
Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet
Vi som älskade bockastyren och max antal växlar på cyklar
Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det
Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt
Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt
Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel
Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet
Vi som går igång på "När du hör den här signalen... *pling* ...när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi..."
Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk
Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen
Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio
Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm
Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal
Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor
Vi som käkade Raider och inte Twix!
Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband
Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2)
Vi som hade bänkar med lock på
Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000
Vi som gick omkring med väldigt korta magtröjor med oanständiga texter på de ännu ej utvuxna brösten och kunde göra så för att våra föräldrar inte förstod texten som stod på engelska
Vi som gjorde fingerlekar med garn såsom vaggan, eifeltornet,fiskenätet
Vi som kunde ringa in och få chansen att spela Hugo i direktsändning (och tycka alla andra var så dåliga) för att vinna sega råttor av Sofi Propp
Vi som hade skateboards med bromskloss
Vi som glömde skrivstilen snabbare än vad vi lärt oss den
Vi som ringde 020-nummer från telefonkiosker för att det 1) var gratis och 2) var spännande att låtsas vara "Lisa, 18 år"
(Obs. Listan är kopierad och ev. språkfel står inte jag för.)
tisdag 10 augusti 2010
Det är ju tur att han är söt.
Jag och Noa ska leka tjugo frågor. Han ska tänka på någon, jag ska fråga. Han tar upp en Bamsetidning, studerar den noga, lägger ner den och säger att jag kan börja fråga.
- Är det en människa?
- Nej
- Är det en figur?
- Ja
- Är det en björn?
- Ja
- Är det Bamse?
- VA?! HUR visste du det?!
Jag kommer sakna dagen då mina magiska tankeläsningskrafter inte verkar så himla makalösa längre.
- Är det en människa?
- Nej
- Är det en figur?
- Ja
- Är det en björn?
- Ja
- Är det Bamse?
- VA?! HUR visste du det?!
Jag kommer sakna dagen då mina magiska tankeläsningskrafter inte verkar så himla makalösa längre.
Ha!
Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon
måndag 9 augusti 2010
Lantlivets plågor.
Har jag nämnt att den här sommaren har varit rätt så kass? Förutom cancer kom andra saker, en av dem var en svärm av - inte gräshoppor som åt upp vår skörd - men väl flugor. Herregud vad vi har dödat flugor. Jag skulle tippa på att vi har slagit ihjäl 50-100 flugor per dag vissa perioder. Vi har satt upp flugfångare, flugtejp, fönsterfällor. Hell, vi har till och med köpt en köttätande växt. Jag lever i ständig fruktan för att den ska göra en little shop of horrors mot oss.
Missförstå mig rätt, jag trivs där vi bor trots flugorna. Men ärligt talat, what are they good for?
Ryktet gör förresten gällande att 25% av folket här ute röstade på Sverigedemokraterna i förra valet. Det är ju sinnessjukt många. Å andra sidan hör det väl kanske till lantlivet precis som flugorna? Det är ju ungefär samma plåga: de sprider massa dynga och inget vet vad de är bra för.
Trumvirvel här tack. Ka-dish!
Missförstå mig rätt, jag trivs där vi bor trots flugorna. Men ärligt talat, what are they good for?
Ryktet gör förresten gällande att 25% av folket här ute röstade på Sverigedemokraterna i förra valet. Det är ju sinnessjukt många. Å andra sidan hör det väl kanske till lantlivet precis som flugorna? Det är ju ungefär samma plåga: de sprider massa dynga och inget vet vad de är bra för.
Trumvirvel här tack. Ka-dish!
fredag 6 augusti 2010
Countdown
Det är 63 timmar kvar tills barnen börjar på förskolan igen efter sommarlovet. 63 timmar. Kan man bygga någon slags stor urtavla som sakta räknar ner? En urtavla som vi kan snegla på varje gång de är sådär extra rastlösa.
Förresten: har ni sett att Bevvan går som repris på fyran på eftermiddagarna? Det här kan vara världens mest uttjatade grej att säga (om man bortser från "hö hö, egentligen är det ju konstigt att det heter salsasås, det blir ju sås-sås!"), men herregud - hur kunde vi tro att Dylan var tonåring? Han har ju rynkor djupa nog att sätta potatis i. Fortfarande snygg dock, jag medger det. Och så hatar vi väl alla Kelly fortfarande?
Jag måste komma in i det här sakta men säkert igen. Bloggandet. Förvänta er inga storverk (as if you'd ever).
Förresten: har ni sett att Bevvan går som repris på fyran på eftermiddagarna? Det här kan vara världens mest uttjatade grej att säga (om man bortser från "hö hö, egentligen är det ju konstigt att det heter salsasås, det blir ju sås-sås!"), men herregud - hur kunde vi tro att Dylan var tonåring? Han har ju rynkor djupa nog att sätta potatis i. Fortfarande snygg dock, jag medger det. Och så hatar vi väl alla Kelly fortfarande?
Jag måste komma in i det här sakta men säkert igen. Bloggandet. Förvänta er inga storverk (as if you'd ever).
torsdag 5 augusti 2010
*dammar av*
Jag vet inte riktigt om jag vet hur jag gör det här längre. Hello dramaqueen, en månad av icke-bloggande och helt plötsligt känner jag mig som ett litet lamm som fortfarande är sådär slemmigt och inte alls ullegull utan bara typ alien.
Men på riktigt så har jag vant mig av att tänka i bloggtankar. För det gör man ju, det gör i alla fall jag nu när jag äntligen har (hade? - å, detta osäkra uppmärksamhetsbehov) en blogg som folk faktiskt läser. Jag letade alltid bloggmaterial, formulerade inlägg kring roliga händelser. Nu kanske den här sommaren inte har varit fylld av roliga anekdoter heller, men ändock - jag har liksom tappat det där "åh, nu är jag inte alls närvarande i den här fina stunden för jag måste a) tänka på hur jag kan göra det till ett roligt blogginlägg och b) fundera ut vilka kort som blir roliga att lägga upp på facebook" som jag konstant levde i förut. Vilket säkert är sunt, men inte så produktivt.
Gud, den här sommaren har varit så jävla värdelös. 2010 har överhuvudtaget (ja, jag vill skriva ihop det) varit ett kasst år, jag skulle betala mycket för att veta att hösten blir bättre, men I don't see it happening om man säger så.
Nämen i alla fall då: Hej! Finns ni kvar? Hur har sommaren varit?
Men på riktigt så har jag vant mig av att tänka i bloggtankar. För det gör man ju, det gör i alla fall jag nu när jag äntligen har (hade? - å, detta osäkra uppmärksamhetsbehov) en blogg som folk faktiskt läser. Jag letade alltid bloggmaterial, formulerade inlägg kring roliga händelser. Nu kanske den här sommaren inte har varit fylld av roliga anekdoter heller, men ändock - jag har liksom tappat det där "åh, nu är jag inte alls närvarande i den här fina stunden för jag måste a) tänka på hur jag kan göra det till ett roligt blogginlägg och b) fundera ut vilka kort som blir roliga att lägga upp på facebook" som jag konstant levde i förut. Vilket säkert är sunt, men inte så produktivt.
Gud, den här sommaren har varit så jävla värdelös. 2010 har överhuvudtaget (ja, jag vill skriva ihop det) varit ett kasst år, jag skulle betala mycket för att veta att hösten blir bättre, men I don't see it happening om man säger så.
Nämen i alla fall då: Hej! Finns ni kvar? Hur har sommaren varit?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)