Vill ni köpa vår bil?

Värsta billigt! Ni kan till och med få kompispris.

Jag vet inte, men jag kanske var lite väl ärlig i annonsen?

Inte nog med att de inte kan rösta i riksdagsvalet...

... svenska folket fortsätter att imponera med sin dumhet även i melodifestivalen. Som vanligt, med andra ord.

Ska vi gå igenom bidragen ett för ett? Ja! (Om man inte gillar melodifestivalen kan man sluta läsa här. Bara ett stalltips.)

1. Dilba
Om man blundade och lyssnade på låten så var den inte helt kass. Men så fort man öppnade ögonen så var det så mycket som fascinerade. Som dansarna. Och dansarnas kläder. Och Dilbas kläder. Och Dilbas sminkning. Och Dilbas hår.

2. Swingfly
Nämen. Rap i melodifestivalen. Vad tokroligt! Själva låten var säkert helt ok, men jag stördes alltför mycket av att själva artisten som presenterades bara sjöng halva låten. Snubben som sjöng refrängen då? Vem var han? A. Nonym? Hur kan man vara hela artisten men bara stå för halva låten? Jag fattar verkligen inte.

3. Jenny Silver
Så himla coolt! Björn, Benny, Agneta och Frida har liksom morphats ihop till en rödhårig långbent kvinna i otroligt kort klänning. Hur gjorde de egentligen? Och blir det inte trångt därinne, jag menar - Jenny Silvers kropp var ju inte så stor. Fast de tänkte väl att more is less, eller kanske tvärtom, men de körde i alla fall på med alla nyheter som har kommit inom schlagern sedan ABBA senast var med. Både handklapp och tonartshöjning och dansare och glitterkanon. Lite väl mycket, men å andra sidan kan det ju vara svårt att hålla sig ifrån alla dagens nymodigheter när man väl varit ute ur schlagret så länge.

4. Jonas Mattson
Ärligt talat. Kan vi inte enas om att sända en varning innan nästa bidrag med falsettsång?

5. Le Kid
Borde ha gått vidare om så bara för rödhåriga tjejens sjukt snygga frisyr och för de snurrande cupcakesen.

6. Rasmus Viberg
Jag vet inte, men att kopiera Alexander Rybaks sound men att göra det i en hillbilliestil, är det verkligen så 2011?

7. Pernilla Andersson
Det här är också väldigt coolt. Jag gillar ju Winnerbäck och har varit på konserter med honom, men tydligen har jag stått väldigt långt ifrån scenen. Tidigare har jag nämligen aldrig noterat hans långa, blonda hår, snygga ben eller tuttar för den delen. Där ser man, jag lär mig något nytt varje dag.

8. Idol-Danny
Det är idol-danny. Jag vet inte riktigt var gränsen för förtal går? Men alltså, han har ful frilla, är töntig och vidrig. HUR kan ni rösta vidare honom?


Den här dagen började med att jag sov med en påse fryst blomkål mellan mina vader. Så slutar den med att äckel-Danny går vidare till final. Behöver jag säga att den däremellan inte precis var tiptop eller förstår ni det ändå?

Jag menar, lite får man väl uppoffra sig?

Det verkar bli en sömnlös natt igen. Gick och lade mig för 1.5 timmar sedan. Har, uppenbarligen, inte somnat än.

Alltid när jag inte kan sova ligger jag och planerar drömmer om framtiden. Det är rätt fascinerande faktiskt. Inte bara kommer min förlossning ske några veckor innan bf, den kommer också vara smärtfri. Dessutom kommer ungen ha hår! Och tydligen kommer jag gå ner i vikt jättefort efteråt också, något som kan komma sig av att jag tydligen kommer äta mycket keso. Jag som inte ens gillar keso. Men mina dagdrömmar visualiserar nyttiga luncher bestående av sallad, keso och avocado, så vem är jag att säga emot?

Jag funderar på att väcka maken och tvinga honom att massera mig tills jag somnar. Å ena sidan kan man ju tycka att det är lite taskigt. Å andra sidan har han redan fått mer sömn än jag fick hela förra natten. Och ärligt talat är jag ju sådär lagom rolig utan sömn, så det blir ju typ som att investera i framtiden för honom. Framtiden being imorgon då.

Vad säger ni? Ska jag väcka honom?

(Åh vad jobbigt! Det är ju ingen som är vaken nu, så nu måste jag hålla på och logga in och logga ut och skapa låtsasanvändare för att kommentera det här inlägget och säga att självklart ska jag väcka honom. Så att det verkar som att jag har stöd ifrån hela bloggosfären (ett av de fulaste orden ever) och därmed inte bara är en jobbig fru som vill ha massage.)

Uppdatering.

Det blev ingen alkohol.
Det blev däremot brie, inbakt tillsammans med kyckling.

Och en make som kom hem tidigare från jobbet, skopade upp ungarna och åkte till bibblan med dem, vilket gav mig en tupplur på drygt två timmar. Drömfri, djup, komaliknande tupplur.

Det ni! Det är inte fy skam det heller.

Han finns dock definitivt inte till salu på Ica.

Comfort food

Om man nu har sovit bara två timmar på hela dagen, bråkat med barnen tills åtminstone ett av dem börjat gråta, blivit kallad för jävelmamma och sämsta mamman i världen, brytit ihop av trötthet och blivit galen på att "jag åker hem klockan ett" helt plötsligt betyder "jag åker från jobbet halv två och ska fixa massor av saker på vägen", börjat gråta över att tapeterna till barnrummet trots allt inte kommer innan helgen som utlovat, fått ont i ögonen av sömnbrist, mutat barnen med jordnötter för att få lite massage och till sist kört ut dem ur sovrummet med orden "det här är MITT rum, GÅ!", vad passar då att äta till kvällsmat för att få upp livsglädjen lite?

Spontant känner jag alkohol. Men det går ju inte. Fan. Andra tanken är ost. Typ brie. Helst i osmält form. Och det går ju inte heller. Fan. Tredje tanken är väl egentligen vad fan som helst, så länge jag slipper vara förälder. Tror ni att de har sånt på Ica?

Ska vi samarbeta?

I natt när jag låg sömnlös kom jag ännu en gång in på att jag ska skriva en bok. Jag menar, det har ju varit mitt stående (dock aldrig påbörjade) projekt i typ 10 år nu. Som för varje 80-talist med lite självrespekt.

Men jag har inga idéer. Alls. Jag har förmågan (she said stöddigt) och tiden och lusten, men ingen idé. Vilket ju ändå känns lite som en grundförutsättning. Ibland stör det mig att titta på alla sidor text jag har slängt ur mig här på bloggen, tänk om jag hade lagt ihop dem till en bok. Vad... dålig den hade blivit. Men ni fattar. Att producera textmassa kan jag. Om jag bara får ett uppslag.

Så nu gör vi såhär att ni ger mig idéer här i kommentarsfältet på vad jag ska skriva en bok om. Så skriver jag boken och så delar vi på äran, berömmelsen och miljonerna. Fast jag får mest. Det är ju ändå jag som har gjort själva jobbet.

Deal?

Insert valfritt könsord här.

Jag gick och lade mig ungefär klockan tolv. Någon gång strax efter ett gick jag upp och åt tre digestivekex för att försöka stilla den värsta hungern. Surfade lite. Gick och lade mig igen.

Var upp och kissade ungefär 25 gånger.

Till slut lyckades jag somna strax efter två. Och mellan då och när makens klocka ringde klockan sex tror jag att jag fick ihop ungefär 2 timmars sömn. Känns bra.

Restless legs och foglossning är ingen bra kombo, helt enkelt. Inte för en god natts sömn i alla fall. Det kanske är en bra kombo om man vill bli sinnessjuk däremot, det kan det vara.

Sen när jag till sist gav upp och tillika gick upp så hade det snöat ute. Det finns inte fula ord nog för att beskriva hur jag känner mig just nu.

Låt oss prata namn.

Jag kan väl inte vara ensam om att vara löjligt mån om att ett namn ska passa ett barn genom livets alla åldrar, men framförallt: hur barnet än blir?

Jag menar, jag tycker inte alls att det är konstigt med en vuxen Kevin Johansson eller en vuxen Tilda Nilsson, för de kommer ju vara jämngamla med massor med samma namn. Problemet är däremot att namn, för mig, har så otroligt mycket som följer med dem. Vissa namn passar bara på mörkhåriga ungar, till exempel. Andra passar bara om ungen blir busig. Unt so weiter.

Säg att man skulle gilla namnet Rosa till exempel. Vilket man ju gör. Det är ju jättefint och gulligt (och inte alls likt en ko!)... men. Tänk om barnet växer upp och blir en finnig ful tonåring utan vänner. Då passar inte Rosa. Däremot kan man mycket väl heta något mer enkelt, vanligt eller mindre utstickande namn. Men heter man Rosa innebär det att man måste kunna bära namnet utan att det blir konstigt. Eller ironiskt för den delen, som om någon som heter Tindra blir depprockare eller punkare. Eller om en Lilly blir smällfet.

Det kanske bara är jag som tänker såhär, men jag har helt enkelt svårt att se att det inte blir jobbigt att heta ett namn som kräver sin bärare om man nu inte är all that. Det är säkert jättekul för de coola föräldrarna att ge sin unge ett rockigt och supercoolt namn, men om nu ungen blir en tyst panelhöna som inte alls är lika cool som sina föräldrar. Är det lika kul då?

Jag vet inte. Jag har som sagt inga problem med att se Liam, Kevin och Tindra som vuxna (däremot blir det ju jättelarvigt att säga "skulle du ta en direktör som heter Jackson Karlsson på allvar eller?" eftersom sannolikheten att Jackson blir direktör är närapå noll), men någonstans försöker i alla fall jag tänka på att tja. Ungen kanske inte växer upp till att fylla ut namnet Marilyn, om man säger så.

Har lite svårt att hitta en lämplig rubrik faktiskt.

Tydligen har alla gravida svullna ben. Alla! Därför har också alla graviditetsstrumpbyxor någon inbyggd stödstrumpefunktion. Also known as "kläm åt så in i helvete om benen." Så vi avartiga gravida som inte har en droppe vatten i kroppen (än, mind you) får alltså stödstrumpor på köpet. Jag hade faktiskt föredragit en cykel.

Så nu har jag ägnat mig åt lite korvstoppning innan barnmorskebesöket. Man känner sig aldrig så jävla... ovärdig som när man står på ett ben och frustande försöker få i det andra i en "åtkramande" nylontub.

Vi skippar bild till det här inlägget va?

"Du har 40 dagar till beräknad förlossning"

Så vad har vi åstadkommit sedan det var 50 dagar kvar och jag fick panik? Tja... ingenting. Eller jo, vi har beställt kakel (idag) och vi har beställt tapeterna (för några dagar sedan) men inget mer än så.

Så nu ska vi bara knacka ner det gamla kaklet och fogmassan, montera ner överskåpen och göra om hela förvaringen i köket. Sedan spackla och måla över diskbänk och i hallen. Sedan ska vi montera ner den trasiga luftvärmepumpen, ta in någon som tapetserar om i köket och så ska vi sätta upp det nya kaklet också.

Och någonstans där kommer tapeterna till barnrummet och de ska ju också sättas upp. Sen ska skötbord från Ikea monteras och antagligen kommer det ta längst tid och kräva mest svordomar av allt.

Så man kan ju tycka att det är smidigt att jag pluggar på distans, det innebär ju mycket tid hemma. Och visst är det smidigt, men det faktum att jag vissa morgnar knappt kommer ur sängen pga foglossningen ställer ju till det. Lite.

Men hey! Den resterande tiden kommer gå fort. Så in i helvete fort. Sen kommer jag ändå uppleva varje dag jag går över som en eon av tid, men det gnället tar vi när vi kommer dit. Deal?